Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mastit, juverinflammation, hos mjölkkor är en multifaktoriell sjukdom. För det mesta orsakas den av bakterier. Vissa mastiter kan vara juverbundna och smittar mellan kor via t.ex. mjölkningsutrustning, andra är miljöbundna och smittar kon från dess närmiljö. Mastit är den vanligaste orsaken till utslagning inom mjölkproduktion Den kan delas upp i klinisk mastit, med synliga symptom, och subklinisk mastit, utan synliga symtom.

Akuta kliniska mastiter brukar allmänbehandlas med antibiotika under pågående laktation. För subkliniska mastiter finns olika strategier, bland annat beroende på vilken bakterie som orsakat mastiten. Eftersom majoriteten av bakterierna som orsakar subklinisk mastit är penicillinkänsliga rekommenderas idag att behandla kon lokalt i alla fyra juverdelarna med långtidsverkande penicillinbaserat preparat i samband med sinläggning. I andra länder är det vanligt att kor sinläggs rutinmässigt med antibiotika, även bredspektrumantibiotika kan vara ett alternativ då.

Syftet med uppsatsen var att göra en litteraturstudie för att undersöka bakgrunden till dagens rekommendationer från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap (SVS) om antibiotikabehandling vid sinläggning med huvudfokus på urvalet av kor som erbjuds sintidsbehandling. Idag rekommenderas att kor med subklinisk mastit ska behandlas i samband med sinläggning. Urvalet av kor som får antibiotikabehandling är selektivt, det vill säga kor med god prognos ska behandlas. Kor i juverhälsoklass, JHKL, 3-4 ska få behandling efter positiv bakterieodling, kor med JHKL 5-8 skall alltid behandlas och kor i JHKL 9 ska inte behandlas p.g.a. dålig prognos. På den svenska marknaden erbjuds enbart långtidsverkande bensylpenicillinbaserat antibiotikum, som administreras lokalt i alla juverdelar. Om patogenen inte skulle svara på penicillin, är rekommendationen att inte behandla alls, sådana kor ska helst gallras ut.

I min slutsats har jag kommit fram till att dagens rekommendationer, med selektiv antibiotikabehandling vid sinläggning, fortfarande är ytterst adekvata och grundade på relevanta studier. Att behandla vid sintiden är bra då det går åt en mindre mängd antibiotika jämfört med att behandla under laktation och att behandla alla juverdelar är bra, då dessa är beroende av varandra och smitta mellan dem skulle kunna ske. Sverige anammar ett restriktivt antibiotikaföreskrivande vid sinläggning som rimmar väl med svensk lag och bidrar till att minska antibiotikaresistensen. Jag har inte hittat några stöd för att rutinmässig sintidsbehandling med bredspektrumantibiotika skulle ha några fördelar. Tvärtom, finns ett behov av ännu smalare sintidspreparat än de som finns i Sverige idag, eftersom det preparat som erbjuds idag innehåller även aminoglykosider. Rekommendationerna skulle kunna skärpas ännu mer genom att man även skulle begära att ta bakterieodling på kor i juverhälsoklasser 58, så att ingen av dessa bär på en resistent bakterie och därmed får penicillin. På så vis skulle antibiotikaförbrukningen kunna minskas ytterligare.

Mastitis within dairy cows is a multifactorial disease, often caused by bacteria. Some bacteria could be udder borne and contagious, from cow to cow, via milking equipment, for instance. Other bacteria are environmental borne and infect the cow from its environment. Mastitis is the most common disease that eliminate dairy cows. The disease can be divided into clinical mastitis, with visible symptoms, and subclinical mastitis, without visible symptoms.

Acute clinical mastitis is treated with antibiotics during lactation, whereas there are different strategies to cope with subclinical mastitis. It depends on what bacteria causes the mastitis. Because the majority of the bacteria causing subclinical mastitis are sensitive to penicillin, the recommendation today is to treat the cow locally in all four quarters of the udder with long term effect penicillin at dry off. In other countries blanked dry cow treatment with broad spectrum antibiotics is administrated.

The aim of this literature study was to investigate the rational behind the Swedish recommendations on dry cow treatment with main focus on the selection of cows that are to be given dry cow therapy. Today the recommendation is to treat cows with subclinical mastitis at dry off. The selection of cow to treat with antibiotics is selective. That is, only cows with a good prognosis should be treated, cows with an udder health class (Swedish classification, mainly based on somatic cell count) 3-5 should be treated after positive bacteria cultivation, cows in udder health class 5-8 should always receive treatment and those in class 9 should not, as the prognosis isn’t good. In the Swedish market only bensylpenicillin based antibiotics with long term effect, administrated in all quarters, is offered. If the pathogen isn’t sensitive to penicillin, the recommendation is not to treat her, but to cull the cow.

The conclusion is that the recommendations regarding selective dry cow treatment still are adequate and based on facts and studies. To treat cow during dry period is good as little antibiotics is used compared to treat cows during lactation, also treat all four quarters is important as they are dependent and could infect each other. In Sweden antibiotics are prescribed prudently when it comes to dry off cows. This is in accordance to Swedish law and contributes to maintain a stable development in antibiotic resistance. In this study I have not found any support for blanket dry cow treatment with broad spectrum antibiotics. On the contrary, there is a need for an even narrower antibiotic to dry off cows in Sweden as the antibiotics used today also contains aminoglycosides. The recommendation could be even more prudent when it comes to prescribe antibiotics at drying off, by also demand that cows in udder health class 5-8 also were tested for bacteria, so that cows carrying resistant bacteria weren’t given penicillin. In this way the use of antibiotics could be even more reduced.