Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästens lilla blodmask, Cyathostominae spp., och hästens stora blodmask, Strongylus vulgaris, tillhör hästens vanligaste inälvsparasiter och ger kliniska symptom av varierande allvarlighetsgrad. Den stora blodmasken ger generellt värre skador än den lilla blodmasken, medan den lilla blodmasken har en större utbredning i den svenska hästpopulationen och återfinns hos majoriteten av alla hästar. Till följd av rutinmässig avmaskning har en utbredd anthelmintikaresistens utvecklats hos den lilla blodmasken. Än syns ingen resistens hos den stora blodmasken. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka förbyggande och alternativa behandlingsmetoder mot liten och stor blodmask hos häst. Detta görs utifrån följande tre frågeställningar: (1) Är liten och stor blodmask ett stort hälsoproblem hos dagens hästar? (2) Är anthelmintikaresistens hos liten blodmask ett stort problem? (3) Kan förebyggande och alternativa åtgärder ersätta anthelmintika?

Det är svårt att fastställa exakt hur stort hälsoproblem liten och stor blodmask hos häst är. Eftersom infektion kan ge upphov till många olika typer av symptom finns troligtvis ett stort mörkertal i antalet affekterade individer och ordentlig statistik saknas. Näst intill alla svenska hästar bär på larver av liten blodmask i sin tarm men 72 % av svenska hästägare har aldrig upplevt helmintinfektionsrelaterade problem med sina hästar. Detta tyder på att sjukdom inte uppträder så ofta.

Anthelmintikaresistens hos liten blodmask är ett stort problem och resistens finns påvisad mot bensimidazoler och tetrahydropyrimidiner (pyrantel). Än så länge visar makrocykliska laktoner god effekt mot liten blodmask men misstanke om begynnande resistensutveckling har setts även mot denna substans. Utveckling av nya anthelmintiska preparat anses osannolikt inom den närmsta framtiden. För att de farmakologiska preparaten ska kunna sparas till de som verkligen behöver det, måste därför andra förebyggande åtgärder börja användas på allvar innan fullständig resistens råder.

Till förebyggande och alternativa åtgärder räknas här beteshygieniska åtgärder som betesputsning, harvning, mockning och växelbete med andra djurslag. Av dessa åtgärder tycks mockning vara den åtgärd som är mest effektiv för att minska parasittrycket på betesmark, men mer forskning behövs inom detta område. Biologisk bekämpning av larver på bete med hjälp av kosttillskott med rovsvampen Duddingtonia flagrans har också visat sig vara mycket effektivt för att minska mängden infektiösa larver på betet. Inom detta område pågår för närvarande mycket forskning, bland annat i Sverige. Min slutsats är att förebyggande och alternativa åtgärder har potential att ersätta anthelmintika. En avgörande faktor för att detta ska vara möjligt i praktiken är att veterinärer utbildas mer inom området för att kunna ge korrekt rådgivning till hästägare. Dessutom bör hästägare utbildas för att få djupare förståelse för varför dessa åtgärder är viktiga.

Equine strongyles are among the most common parasites in horses. Both Cyathistominae spp. (small strongyles) and Strongylus vulgaris (large strongyles) belong to this group and the symptoms of infection vary between the species with the large strongyles mostly causing more serious clinical symptoms. The small strongyles are however more widespread in the horse population, with virtually every horse having resting larvae in their intestines.

Following decades of routine deworming programs, anthelmintic resistance has risen among the small strongyles. So far, no anthelmintic resistance has been detected among the large strongyles. The aim of this essay is to evaluate non-pharmacological preventive and alternative methods against horse strongyles and see how efficient they actually are. How big of a health issue is strongyle infection among horses today? Is anthelmintic resistance in small strongyles a big problem? Can preventive and alternative measures replace anthelmintics in the long run?

It is hard to determine how big the problem with strongyles in horses actually is, as there are many different symptoms related to infection. Since sufficient statistics are lacking, there is probably a great number of unrecorded cases even though some case reports have been made. Almost all Swedish horses carry small strongyle larvae in the intestines, but 72 % of Swedish horse owners have no experience in helminth infection related problems in their horses. My conclusion is that symptoms seldom occur even though the horses are infected.

Anthelmintic resistance is a matter of great concern regarding the small strongyles. Resistance has been confirmed against benzimidazol and tetrahydropyrimidins (pyrantel). Resistance against macrocyclic lactones has so far never been proved but is suspected to appear in the near future. Development of new anthelmintics is unlikely to happen in the near future due to the great cost associated with development of new medicines. Therefore, it is of great importance that we develop sustainable preventive and alternative methods of parasite control before resistance against all anthelmintics is reality. That way, the anthelmintics can be saved for extra susceptible or sensitive individuals.

The preventive methods discussed in this essay includes pasture hygienic measures like clipping, harrowing or mucking of fields as well as alternate grazing with other animals such as sheep. Mucking of fields seems to be the most efficient way to reduce the parasite burden in fields but more research is needed in this area. Biological control with the nematode-trapping fungi Duddingtonia flagrans is also shown to be a very efficient way of reducing infective larvae on pasture. My conclusion is that these preventive and alternative methods of parasite control have a potential to replace anthelmintics. Education for veterinarians and horse owners is however necessary to transform this theory into practice.