Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Chronic wasting disease (CWD) är en prionsjukdom som framförallt drabbar hjortdjur. Prionerär infektiösa protein som orsakar olika typer av transmissibla spongiforma encefalopatier. Andra prionsjukdomar är bovin spongiform encefalopati, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och scrapie. Länge har CWD funnits i Nordamerika och sjukdomen har även påvisats i Sydkorea, Norge och Finland. Att sjukdomen närmar sig Sverige kan vara en risk för både människor och djur, kliniskt sjuka djur överlever vanligen mindre än fyra månader. I denna litteraturstudiediskuteras risken för människor, hjortdjur och älgar i Sverige att drabbas av CWD.

Insjuknade djur kan få symtom som beteendeförändringar, viktminskning och ataxi. Smittämnet sprids med bland annat kroppsvätskor, sjuka djur eller kadaver och kan persistera i miljön i två år. Vid diagnos används bl. a. immunohistokemi, där positivt resultat går att se först tre månader efter att djuren smittats. Detta innebär att den sanna prevalensen lätt underskattas. Inkubationstiden kan variera mellan 18 månader och 5 år. Eftersom diagnos mest tillförlitligt ställs genom undersökning av hjärnan kan inga levande djur i dagsläget undersökas för CWD. Älgar med Moose Wasting disease (MWD) kan ha symtom liknande de för CWD, dock har inga spongiforma förändringar påvisats vid MWD. Detta kan ställa till problem vid kliniskövervakning av sjukdomen.

CWD förekommer i olika stammar och de norska älgarna misstänks ha en helt ny stam av CWD där zoonotisk potential och smittsamhet är okänd. Stammarna kan utvecklas vid replikation i ny värd. En smittad älg i Finland tros ha samma typ av CWD som älgarna i Norge.

Undersökningar har gjorts på transgena möss med mänskligt prionprotein där resultatet kan peka mot en möjlig replikering av det smittämne som orsakar CWD. Även överföring av CWD homogenat intracerebralt från åsnehjort till ekorrapa har visat på förändringar liknande de för CWD. Trots detta anses den zoonotiska risken vid exponering för CWD vara låg. Det är viktigt att undersöka den nya stammen hos älgarna i Norge för att försäkra sig om att detta även gällerför den stammen.

Kontroll av smittan är svår och en väl etablerad, endemisk CWD är svår att eliminera. Det finns idag ingen behandling eller vaccin mot CWD. Med tanke på att prevalensen kan ligga på 1%vid upptäckt av det första fallet av CWD kan sjukdomen redan finnas här. Att kontrollera en smitta hos Sveriges älgar kan vara svårare än att kontrollera den hos Nordamerikas älgar medtanke på att populationstätheten är högre här.

Förr misstänktes älgar vara naturligt resistenta för CWD, med tanke på detta bör även andrahjortliknande djur undersökas mer regelbundet. Åtgärder för att förebygga smitta kan vara att sätta upp staket, förbjuda matning av vilda djur, inte lägga ut saltstenar och undvika att använda hjort- och älgurin vid jakt. Den mest effektiva metoden för tidig upptäckt av CWD i populationen är provtagning på djur som visar misstänkta symtom, medan förprevalensundersökningar behövs slumpmässigt utvalda prov. Med tanke på den geografiska närheten till Norge och Finland finns det en risk för att smittan redan finns i Sverige.

Chronic wasting disease (CWD) is a prion disease mainly affecting cervids. Prions are infectious proteins that cause various types of transmissible spongiform encephalopathies. Other prion diseases are bovine spongiform encephalopathy, Creutzfeldt-Jakob disease andscrapie. CWD was first discovered in North America and has later also been identified in SouthKorea, Norway and Finland. If CWD reaches Sweden it could be a risk for both humans andanimals. Most clinically ill animals survive less than four months. This literature review willdiscuss the risk for CWD to affect humans, cervids and moose in Sweden.

Affected animals may have symptoms such as behavioral changes, weight loss and ataxia. Theinfectious agent spreads via body fluids, infected animals or carcasses and can persist in theenvironment for two years. For diagnostics immunohistochemistry etc. is used, where a positiveresult can be seen three months after infection. This means that the true prevalence is probablyunderestimated. The incubation period can vary between 18 months and 5 years. Since thediagnosis most reliable is based on examination of the brain, no live animals can be diagnosedwith CWD. Moose Wasting disease (MWD) causes symptoms similar to those of CWD whichcan cause problems in clinical surveillance of the disease. However, no spongiform changeshave been detected in MWD.

CWD occurs in different strains and the Norwegian moose are suspected of having a new strainof CWD where zoonotic potential and transmission are unknown. The strains may develop uponreplication in a new host. An infected moose in Finland is believed to have the same type ofCWD as the moose in Norway.Studies have been done on transgenic mice carrying human prion proteins, where the resultsindicate a possible replication of the CWD prion. Also, transmission of CWD homogenatesintracerebrally from mule deer to squirrel monkey has resulted in changes similar to those ofCWD. Despite this, the zoonotic risk from exposure to CWD is considered low. It is importantto examine the strain of the moose in Norway as regards the zoonotic risks.

Preventing the spread of CWD is difficult and endemic CWD is difficult to eliminate. There iscurrently no treatment or vaccine against CWD and the disease could already be present inSweden. Controlling CWD in moose in Sweden can be more difficult than controlling them inNorth American, given the high population density.

In the past, moose were suspected to be naturally resistant to CWD. Considering this, other cervid-like animals should also be examined more regularly. Measures to prevent infection could be to set up fences, prohibit feeding and access to salt stones for wild animals and avoid using deer- and moose urine when hunting. The most effective method for early detection of CWD in a population is to test animals showing symptoms resembling CWD, while for prevalence estimation random sampling is better. Given the proximity of Sweden to Norwayand Finland, there is a risk that CWD is already present in Sweden.