Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Laxodling är en betydelsefull industri för ett flertal länder och därför är det viktigt att öka kunskapen om de sjukdomar som förekommer på den odlade fisken. Epiteliocystis är ett tillstånd som setts på många olika fiskarter världen över, däribland lax. Fokus för denna litteraturstudie ligger på att karakterisera epiteliocystis och hur det manifesteras på laxfiskar. Vidare behandlas agens, potentiella spridningsvägar och de behandlingar som förekommer i dagsläget.

Epiteliocystis kännetecknas av cystor i gälepitelceller och kan ses både som subkliniska och kliniska infektioner. Epiteliocystis ingår i etiologin för proliferativ gälinflammation, ett sjukdomstillstånd kännetecknat av respirationspåverkan som har hög dödlighet under särskilda omständigheter. Kliniska infektioner kan leda till produktionsbortfall i form av försämrad tillväxt och avlidna fiskar.

Prevalensen för epiteliocystis varierar över världen och har setts på både odlad och vild lax. Studier har visat på en säsongsvariation där prevalensen är som högst under sommarmånaderna och det finns indikationer på att agens som orsakar epiteliocystis persisterar naturligt i miljön för att återintroduceras till fiskpopulationerna årligen.

Hittills har tre bakteriella agens påvisats i samband med epiteliocystis varav alla har klassats som nyupptäckta arter. De två första arterna som identifierades uppvisar tydligt de utvecklingsstadier som är utmärkande för klamydiabakterier. Den ena, Candidatus Piscichlamydia salmonis har identifierats i både vilda och odlade populationer i såväl sötvatten som saltvatten medan den andra, Candidadus Clavochlamydia salomincola, påvisats i vilda och odlade populationer men endast i sötvatten. Förutom dessa klamydiabakterier har en betaproteobakterie, Candidatus Branchiomonas cisticola identifierats på odlade populationer i saltvatten.

Såväl Ca. B. cisticola som Ca. P. salmonis har visats kunna överföras horisontellt via vattnet. Indikationer finns även på att dessa agens persisterar i värdar i miljön. Epiteliocystis har påvisats på många olika fiskarter men de agens som orsakar tillståndet är värdspecifika vilket innebär att tillståndet inte smittar mellan fiskar som inte är nära släkt.

Det finns för närvarande ingen effektiv behandling mot epiteliocystis hos laxfiskar men antibiotika har visats ha effekt på andra arter. Om det i framtiden skulle forskas fram en effektiv antibiotikabehandling mot tillståndet väcker det frågan kring antibiotikaanvändning och hur resistensutvecklingen kan hållas nere.

För att öka förståelsen för epiteliocystis krävs mer forskning kring vilka förutsättningar som predisponerar för tillståndet och vilka behandlingar som kan vara effektiva.

Salmon farming is an important industry for a number of countries, and it is therefore important to broaden the knowledge on the diseases that occur in the farmed populations. Epitheliocystis is a condition that has been identified on several different species of fish, including salmonids. The focus of this review is to characterize epitheliocystis and how it manifests in salmonids, the bacterial agents, potential modes of transmission and whether or not there are any available treatments.

Epitheliocystis is characterized by cysts in the gill epithelium and can manifest as both clinical and subclinical infections. Epitheliocystis is included in the multifactorial etiology of proliferative gill inflammation, which is a respiratory disease that can have a high mortality under certain circumstances. Clinical infections of epitheliocystis can lead to production losses in terms of impaired growth and deceased fish.

The prevalence of epitheliocystis varies globally and it has been seen both in wild and farmed populations. Studies have shown seasonal variations with the highest prevalence of disease in the summer months and there are indications that the causative agents persist in the environment and are reintroduced to the salmonid populations yearly.

Thus far, three bacterial agents have been identified in correlation to epitheliocystis in salmonids. All of these have been classified as new species. The first two clearly demonstrate the distinct developmental stages of chlamydia bacteria. Candidatus Piscichlamydia salmonis has been found in both wild and farmed populations in both fresh and sea water. Candidatus Clavochlamydia salmonicola has also been seen in both wild and farmed populations but only in freshwater. Apart from these chlamydia bacteria, a betaproteobacteria, Candidatus Branchiomonas cisticola, has been detected in farmed populations.

Both Ca. P. salmonis and Ca. B. cisticola have been shown to transmit horizontally between fishes. There are also indications that the bacterial agents persist naturally in the environment. Even though epitheliocystis affects many different species of fish, the bacteria causing the condition seems to be host specific, which means that the condition does not transmit between fish that is not closely related.

Epitheliocystis has so far not been treated successfully in salmonids but antibiotics have been effective in treating the condition in other species. If a successful antibiotic treatment was to be developed in the future, that would raise the question on antibiotic resistance and how to administer medication in a way that will minimize the risk of furthering this development.

To further the knowledge on epitheliocystis in salmonids, more research is needed on under what circumstances the condition occurs and on potential effective treatments.