Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Diabetes mellitus är en endokrin sjukdom som orsakas av en försämrad förmåga hos kroppen att producera eller svara på insulin, vilket resulterar i onormal metabolism av kolhydrater och förhöjda nivåer av glukos i blodet och urinen. Diabetes mellitus är även en av de vanligaste endokrina sjukdomarna hos hund och katt, vars prevalens har ökat de senaste åren. I denna litteraturstudie jämförs skillnader i etiologi och patologi för diabetes mellitus mellan hund och katt.
De vanligaste etiologierna hos katt förefaller vara fetma och inaktiv livsstil, och hos hund är genetiskt betingad autoimmun- eller idiopatisk icke-autoimmun betacellsdestruktion vanligen förekommande. Vidare ses även progesteroninducerad diabetes hos hund, vilket ej ses hos katt. Gemensamma etiologier för hund och katt har rapporterats vara pankreatit, genetik, ålder och medicinering med glukokortikoider eller andra hormoner.
Oberoende bakomliggande orsak karaktäriseras diabetes mellitus hos hund vanligtvis oftast av nedsatt insulinproduktion, vilket leder till hyperglykemi. Även hos katt leder de olika bakomliggande orsakerna till hyperglykemi, dock främst genom insulinresistens. Hyperglykemi hos både hund och katt kan leda till kliniska symtom såsom glukosuri, polyuri, polydipsi, polyfagi, viktnedgång, katarakt och urinvägsinfektioner. Dock anses den insulinresistenta varianten av diabetes mellitus vara mindre progressiv, och därmed varierar de kliniska symtomen i större grad hos katt än hos hund. Vidare kan kliniska symptom i form av neuropati ses hos katt, men ej hos hund. Histologiskt kan förlust av betaceller i pankreas ses hos både hund och katt. Hos katt kan även amyloida depositioner förekomma i Langerhans cellöar och hos hund kan betacellsdegeneration ses. Ibland föreligger också pankreatit hos båda djurslag.
En stor del av forskningen kring etiologin och patologin för diabetes mellitus hos katt och hund baseras på, och jämförs idag med, humanmedicinska studier istället för annan veterinärmedicinsk forskning. Detta trots att flera forskare påvisat tydliga skillnader mellan human diabetes mellitus och diabetes mellitus hos hund och katt. Vidare finns studieresultat avseende diabetes mellitus hos hund och katt som går emot varandra. Bland annat finns det meningsskiljaktigheter kring pankreatitens roll vid diabetes mellitus, det finns artiklar som bevisar samt motbevisar den autoimmuna etiologin vid diabetes mellitus hos hund, och det diskuteras om amyloida depositioner i Langerhans cellöar hos katt verkligen är ett resultat av diabetes eller inte. Slutligen finns det ingen internationellt accepterad definition för diabetes mellitus hos hund och katt. Fler detaljerade studier på hund och katt skulle kunna bidra till en ökad förståelse för sjukdomen samt möjligen kunna leda till en tidigare diagnos och behandling.

Diabetes mellitus is an endocrine disorder that is the result of a decreased ability of the body to produce or react to insulin, which leads to an abnormal metabolism of carbohydrates and increased levels of glucose in the blood and urine. This thesis compares the differences regarding etiology and pathology for diabetes mellitus in cats and dogs.
The most common etiologies seem to be obesity and inactive lifestyle for cats, and genetically conditioned autoimmune or idiopathic non-autoimmune beta cell destruction is most prevalent in dogs. Furthermore, progesterone-induced diabetes mellitus is seen in dogs but not in cats. Common etiologies for diabetes mellitus in both dogs and cats have been reported to include pancreatitis, genetics, age and medication with glucocorticoids or other hormones.
Independent of the underlying cause, diabetes mellitus in dogs is most commonly characterized by impaired insulin production, leading to hyperglycemia. Also in cats, the different underlying causes will lead to hyperglycemia, however in cats this is mainly due to insulin resistance. In both species, clinical symptoms such as glucosuria, polyuria, polydipsia, polyphagia, weight loss, cataract and urinary tract infections may be seen. However, the insulin resistant variant of diabetes mellitus is regarded as less progressive, and thus, the clinical symptoms vary to a greater extent in cats than in dogs. Furthermore, neuropathy is also seen in cats but not in dogs. Histologically, loss of pancreatic beta cells may be seen in both dogs and cats. In cats, amyloid deposits in islets of Langerhans can also be seen, and in dogs, there may be beta cell degeneration. In both species, pancreatitis is sometimes also seen.
A great deal of research on the etiology and pathology for diabetes mellitus in cats and dogs is based on, and compared with, research within the human field, instead of other veterinary medicine research. This is even though several researchers have shown clear differences regarding human diabetes mellitus and diabetes mellitus in dogs and cats. Furthermore, there are different opinions on the role of pancreatitis in diabetes mellitus in dogs and cats, there are articles that both prove and disprove the autoimmune etiology of diabetes mellitus in dogs, and it is being discussed if amyloid deposits in the islets of Langerhans in cats really are a result of diabetes or not. Finally, there is no internationally accepted definition of diabetes mellitus in dog and cat. More detailed studies may contribute to an increased understanding of the disease in dogs and cats, and could potentially also lead to an earlier diagnosis and treatment.