Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hållning av nötboskap genererar utsläpp av de tre växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan.
Alla tre har stor betydelse för klimatet på jorden då de bidrar till den pågående globala
uppvärmningen. Utsläpp från dessa växthusgaser kan delas in de som kommer direkt ur korna
samt indirekta utsläpp som genereras vid skötseln av dem. Indirekta utsläpp har störst betydelse
inom nötdjursproduktionen.

Nuvarande nötdjursproduktion i intensiva system centreras till stora rensade områden i syfte att
ta fram bete- och/eller odlingsmark för djuren. Omgivande skog och buskar tas bort vilket
skapar ett homogent landskap med artfattig växtpopulation och endast örtplantor odlas som
foder. Sammanlagt genererar detta stora utsläpp av koldioxid. Alla dessa utsläpp är indirekta.
Globalt sett avgår närmare 2400 miljoner ton koldioxid varje år vilket är tre gånger så mycket
som utsläpp från flyget.

Metangasutsläpp från nötboskap har två orsaker. Dels bildas metan som restprodukt i kornas
våm vid foderjäsning, där den rapas upp och går ut i atmosfären. Detta är direkta utsläpp. Metan
bildas också vid nedbrytning av gödsel under anaeroba förhållanden vilket faller under indirekta
utsläpp.

Lustgas utsöndras från kväverik gödsel (direkta utsläpp) och gödsellagring (indirekta utsläpp).
Hur mycket lustgas som bildas är beroende av den omgivande miljön; organisk kolmängd, pH,
temperatur och växtupptagningshastighet. Både metan- och lustgasutsläppen uppgår till ca 2200
miljoner ton vardera per år.

För att minska dessa utsläpp blir alternativa produktionsstrategier för nötkreatur av intresse och
studien fokuserar således på följande frågeställningar: Hur bidrar produktion av nötkreatur till
utsläpp av metan, lustgas och koldioxid? Vilka produktionsstrategier som nötdjursproducent är
att föredra med avseende på en minskning av dessa växthusgaser? Alternativa strategier som
undersöks är ekologisk produktion, silvopastoralt lantbruk, utfodring i form av högre andel fett
eller högre andel icke-strukturella kolhydrater samt vaccin och avel.

Av de genomgångna strategierna att minska metanutsläpp från nötkreatur är avel att föredra.
Men utfodrings-, vaccin- och avelsstrategier har inga direkta synergieffekter med andra
miljömål och slutsatsen är därför att dessa strategier inte är svaret på minskade
växthusgasutsläpp från nötdjursproduktion. Ekologisk produktion och silvopastorala lantbruk
har båda potential att binda kol och kväve och kan därför minska utsläpp av växthusgaser. De
är båda att föredra framför konventionell produktion. Dock så kräver de effektiv administrering
av gödsel, hög självförsörjningsgrad och organiserad utevistelse av djuren.

Livestock generates emissions of the three greenhouse gases carbon dioxide, nitrous oxide and
methane. All three have large impact on climate change and the ongoing global warming on
earth. Emissions from these greenhouse gases can be divided into those that come directly from
the cows and indirect emissions generated when handling them. Indirect emissions are the most
important in the production of cattle and dairy products.

The present cattle production in intensive systems is characterized by large areas cleared from
vegetation and trees in order to manage pasture for the animals and/or cropland where only
herbs are being cultivated. This creates a homogenous landscape, poor of species. As a
consequence of the deforestation, large amounts of carbon dioxide are being released to the
atmosphere. All these emissions are indirect. Globally, nearly 2400 million tons of carbon
dioxide go annually into the atmosphere from livestock production, which is three times as
much as emissions from the aviation industry.

Methane emissions from cattle have two sources. Methane is formed as a residue from feed
fermentation in the rumen. When the cow burps, the methane is released to the atmosphere.
These emissions are direct. Methane is also formed during anaerobic degradation of manure.
This is indirect emissions.

Nitrous oxide exudes from nitrogen rich-manure (direct emissions) and storing of manure
(indirect emissions). The amount of carbon in soil, pH, temperature and how fast the plants can
take up the nitrogen determines the amount of nitrous oxide being released to the atmosphere.
Methane and nitrous oxide emissions add up to 2200 million ton each year.

Alternative production strategies of cattle are important in order to reduce these emissions, and
the study therefore focuses on the following topics: How is cattle production contributing to
the emissions of methane, nitrous oxide and carbon dioxide? Which alternative production
strategies, as a producer of cattle, are to prefer concerning a reduction of these emissions? The
alternative strategies that has been explored are organic production, silvopastoral production,
feeding strategies (a higher percentage of fat or non-structural carbohydrates), vaccine and
breeding.

Among the reviewed strategies to reduce methane emissions from cattle, breeding is preferred.
However, feeding, breeding, and vaccine strategies do not have synergy effects with other
environmental goals. The conclusion is therefore that these strategies are not the answer how
to reduce greenhouse gas emissions from cattle. Organic production and silvopastoral
production have both the potential to reduce greenhouse gas emissions, in comparison to
conventional production. Still, these production strategies require effective administration of
manure, high self-sufficiency, and a good establishment of cattle being held outdoors.