Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kvarka är en global bakteriell övre luftvägsinfektionssjukdom hos häst orsakad av bakterien Streptococcus equi (S. equi). Sjukdomen i sig är sällan livshotande för de hästar som drabbas men innebär ett lidande för djuren och den orsakar ofta stor skada. Dels i form av ekonomiska förluster för näringsidkare på grund av isolering, merarbete, sjukdomskostnader och bortfall av potentiell inkomst. Det innebär även psykosocial skada för den drabbade hästägaren då sjukdomen är mycket stigmatiserad bland hästfolk. Senare års forskning har visat att det finns subkliniska smittbärare i hästpopulationen och dessa bär på bakterien i sina luftsäckar och de utgör därmed en reservoar och smittorisk.

Nuvarande gold standard för diagnostik av kvarka hos häst är med hjälp av Polymerase Chain Reaction (PCR) där man detekterar bakterie-DNA från provtagningsmaterialet. Dock är denna metod kostsam vid provtagning av flera hästar då både provtagningen och analysen är resurskrävande, och därför vore det intressant att hitta ett alternativt screeningtest för kvarka eller ett beslutsstödjandetest inför riktad PCR-diagnostik. Vid en kvarkainfektion förändras mätbara parametrar så som den vita blodbilden och olika inflammationsmarkörer utöver de kliniska sjukdomstecken som hästarna kan uppvisa i varierande grad. Denna studie ämnar undersöka hur inflammationsmarkören Serum Amyloid A:s (SAA) värde förändras över tid under pågående kvarkainfektion hos häst, om subkliniska smittbärare har förhöjda SAA-värden och om SAA-värdet kan användas prognostiskt eller för att bedöma graden av infektion.

Insamlad data kom från en tidigare studie (Tscheschlok et al., 2018) av ett hundratal unghästar vid stuteri Lewitz i Tyskland. Hästarna undersöktes från oktober 2014 till och med mars 2015 under ett pågående kvarkautbrott. Resultaten från denna undersökning visar att det på gruppnivå finns ett samband mellan förhöjda SAA-värden och verifierad S. equi infektion i den akuta sjukdomsfasen. SAA-värdet var inte förhöjt hos de subkliniska smittbärarna och kan därmed inte användas i screeningsyfte för att hitta dessa individer. Normalt SAA-värde kan inte utesluta en pågående kvarkainfektion men ett högt SAA-värde kan användas som ett beslutsstöd för riktad PCR-diagnostik vid en kvarkamisstanke eller vid screening under ett pågående utbrott. Denna studie kunde inte visa att SAA-värdet gick att använda för att uttala sig om prognos eller bedöma den kliniska graden av infektion vid kvarkainfektion.

Strangles is a global bacterial upper respiratory tract infection in horses, caused by the bacterium Streptococcus equi (S. equi). The disease is rarely life-threatening for affected horses but causes great suffering and is a welfare concern. The damage caused by the disease has for the horse owners both economical and psychosocial implications. Business owners may experience financial losses due to the isolation, additional work, costs associated with the outbreak and loss of potential income. The stigma surrounding the disease may also inflict emotional distress. Recent years’ research has shown that some horses become subclinical carriers, harbouring the bacteria in their guttural pouches, thereby posing a risk of spreading the disease.

Present gold standard for diagnosing strangles is by polymerase chain reaction (PCR), where bacteria DNA is detected in the testing material. However, this method is rather costly when several horses must undergo testing and consequently it would be of great interest to find an alternative screening test or a decision aid for directed strangles testing. Several clinical parameters apart from the clinical signs are affected by strangles, such as the total leucocyte count and various inflammatory markers. The aim of this study is to investigate how the inflammatory marker Serum Amyloid A’s (SAA) value changes over time during a natural outbreak of strangles. Do the subclinical carriers have elevated SAA values and can SAA be used to evaluate the degree of disease or to predict prognosis?

Collected data is from a previous study (Tscheschlok et al., 2018) which examined a large group of yearlings at Lewitz stud, Germany, during a natural outbreak from October 2014 to March 2015. The results from the current study shows a link on a group level between elevated SAA values and strangles during the acute face. The SAA value remained normal with the subclinical carriers, making SAA unsuitable as a screening test to detect these individuals. Normal SAA value cannot exclude the possibility of an ongoing infection while an elevated SAA value can be used as a decision aid for directed PCR testing when suspecting strangles or as a screening test during a confirmed outbreak. This study could not make any conclusions on the utility of SAA as a predictor to evaluate the degree of disease or prognosis.