Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Wildlife damages to crops is one of the major factors for human-wildlife conflicts. Wild boar (Sus scrofa), has during the last decades increased greatly in numbers, both in its natural and introduced range. By eating and trampling the crop, wild boar causes huge economic losses to farmers. To reduce wild boar damages to crops and to mitigate this conflict, it is important to understand the underlying factors of high-damage risk areas. In this study, I analysed the probability and size of damage, both in relation to several landscape features and time during the vegetative season. Damage data was collected in four study areas in southcentral Sweden, at five different occasions during the summer of 2017. Landscape features of interest were; distance to forest edge, feeding stations, water resources, roads and houses.

I found temporal differences in both probability and size of damage. In cereals, the damage level peaked in August, while it was slightly higher earlier in the season in ley fields. There was also a difference in damage level between crop types, with more and greater damages in cereal than in ley fields. Distances to the different landscape variables were non-consistent for probability and size of damage, as well as among the two crop types. In cereals, the damage level was highest in proximity to forest edge (probability and size) and feeding stations (only probability), and lowest close to roads (probability and size). Feeding station was the only landscape variable with a significant influnce on damage level in ley fields, showing a lower probability of damages close to feeding stations in ley. Time of season proved to contribute much more to both probability and size of damages in ley fields than distance to any landscape feature, indicating that it is a temporal matter rather than a spatial.

With the differences in damage level between the two crop types, both temporally and spatially, I suggest future studies to separate different types of crops when analysing damage distribution.

Mängder av djurarter orsakar skador på gröda i sin jakt på föda vilket skapar en konflikt mellan människor och djur. Vildsvinet är ett djur som ofta hamnar i denna typ av konflikt då antalet vildsvin har ökat snabbt under de senaste årtiondena. Vildsvin äter många olika grödor och bökar upp mark men orsakar även skada bara av att vara på fälten, där de gått eller legat blir grödan liggande och går inte längre att skörda. Eftersom vildsvin får jagas får jordbrukaren ingen ekonomisk kompensation för skadorna. För att på sikt kunna minska dessa skador och de ekonomiska förluster som följer, är det viktigt att förstå var och när skadorna uppkommer.

I denna studie har jag undersökt när under sommaren (maj-september) det är högst skaderisk och om storleken på skadorna varierar under säsongen. Jag undersökte även var risken för en skada är störst och om storleken på skadan påverkas av var i landskapet man befinner sig i förhållande till skogskanter, utfodringsstationer, vatten (diken, bäckar, sjöar och våtmarker), vägar och hus. Sådana sk. landskapselement har i tidigare undersökningar visat sig påverka vildsvinens rörelsemönster på olika sätt. Skogen erbjuder skydd och föda, utfodringsstationer används vid vildsvinsjakt och/eller för att locka svinen bort från åkrarna. Vatten är viktigt för att dricka, men också för att vildsvinen ska kunna reglera sin kroppstemperatur och få bort parasiter från kroppen. Vägar och hus utgör olika typer av mänsklig störning som de flesta djur undviker.

Data samlades in i fyra områden mellan Hjortkvarn söder om Örebro, till Bornsjön sydväst om Stockholm. Dessa områden inventerades totalt fem gånger under sommaren, ungefär en gång i månaden. Grödor av intresse var vall och olika sädesslag, inklusive vete, korn, havre och råg-vete (en hybrid mellan råg och vete). I varje fält inventerades 10 m breda korridorer (transekter), hur många berodde på fältets storlek och varierade mellan två och åtta. Alla skador inom dessa korridorer noterades tillsammans med information som vilken typ av skada det var (legor, bök, uppäten gröda osv), eventuella spår av vildsvin eller andra djur samt koordinater för skadan. I kart-programmet ArcMap skapades så kallade ”noll-punkter” längs de inventerade transekterna för att representera punkter utan skador. I ArcMap kunde jag sedan mäta avståndet från skade- och nollpunkter till de olika landskapselementen. Med hjälp av detta och två statistiska analysmodeller kunde jag beräkna om det alls var någon skillnad och i så fall, när under sommaren skadorna var vanligast och störst.

Mina resultat visar att i spannmål är både skaderisken och skadornas storlek störst i augusti när sädaxen börjar mogna medan vall utsätts för skada lite då och då men mest tidigare under säsongen (maj-juni). Skadorna i sädesfält var dessutom fler och mycket större än de i vall. Effekten av de olika landskapselementen skiljde delvis mellan de båda grödorna. I sädesfält var skaderisken högst i närheten av skogskanter och utfodringsstationer, och lägst i närheten av vägar. Storleken på skadorna var också störst i närheten av skogskanter och minst i närheten av vägar. I vall däremot, var skaderisken lägst i närheten av utfodringsstationer och i övrigt hade avståndet till de olika landskapsvariablerna ingen större påverkan på vare sig skaderisk eller skadans storlek.

Tidpunkt på säsongen visade sig ha en mycket starkare påverkan på både skaderisk och storlek, än något av landskapselementen. Det var också stora skillnader mellan de två typerna av gröda. Baserat på detta bör man överväga att vid analyser av framtida vildsvinsskador standardmässigt separera inte bara skador på vall och spannmål utan också undersöka eventuella skillnader i skador mellan olika spannmålssorter.
Avslutningsvis, med dessa resultat i åtanke, föreslår jag att placering av utfodringsstationer ska planeras väl och när det är möjligt kan val av gröda försöka anpassas till fältets placering i relation till skog.