Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mastit är den vanligaste och mest kostsamma sjukdomen hos mjölkkor. I Sverige är det vanligaste agenset till mastit Staphylococcus aureus (S. aureus), som orsakar 21 % av de kliniska och 19 % av de subkliniska mastiterna.

Juvret hos en ko består av fyra avgränsade juverdelar, där varje del skiljs åt av bindväv och de fyra delarna producerar mjölk oberoende av varandra. Mastit är en inflammation i juvervävnaden och orsakas huvudsakligen av bakterier. Vid subklinisk mastit visar inte kon några symtom på infektion, utan sjukdomen identifieras istället med ett mjölkprov som visar en hög mängd somatiska celler, i huvudsak vita blodkroppar. Vid den kliniska mastiten är kon märkbart påverkad och inflammationen delas oftast in i fyra kategorier: gangränös mastit, svår mastit, purulent mastit och granulomatös mastit.

Staphylococcus aureus smittar huvudsakligen från ko till ko under mjölkningen genom att mjölk från en infekterad juverdel kommer i kontakt med en frisk juverdel. Bakterien kan med sina toxiner direkt skada mjölkproducerande vävnad, vilket attraherar vita blodkroppar till området. Staphylococcus aureus sprider sig i juvervävnaden genom juvrets många mjölkgångar och tar sig till och skadar de mjölkproducerande alveolerna. Bakterien bildar abscesser i den mjölkproducerande vävnaden som omsluts av ett tjockt fibröst lager. Detta avskärmar bakterien från immunförsvaret och dessutom kan mjölkgångarna täppas igen av var och ärrbildning. Detta är de huvudsakliga anledningarna till varför antibiotikabehandling har en så pass dålig effekt på S. aureus och därmed blir infektionen oftast kronisk. Utöver detta kan bakterien gömma sig i neutrofiler och andra celler där den kan ligga vilande.

Behandling av Staphylococcus aureus har visat sig vara problematiskt, vilket gör att profylaktiskt arbete är den viktigaste åtgärden för att begränsa utbredningen i besättningen. Vid akut mastit är förstahandsvalet bensylpenicillin och understödjande behandling. Trots att vikten av god hygien och förebyggande arbete är känd, så fungerar kontrollprogrammen inte så effektivt. Detta kan bero på att S. aureus har ett antal andra viktiga reservoarer utöver juvret som man måste ta hänsyn till t.ex. hasorna. Ett samband mellan tarsalhälsa och celltal har kunnat identifieras i flera studier. Problemet kan begränsas med mjukare liggplatser som t.ex vattenbäddar.

En bra mjölkningshygien är den faktorn av störst betydelse för att begränsa smittan, men även kalvningshygien, stallhygien och liggplatskomfort är viktiga åtgärder. Det huvudsakliga problemet idag verkar inte vara branschens rekommendationer utan snarare att råden inte följs, därför kan strängare regler vara ett framtida alternativ för att minska förekomsten av Staphylococcus aureus i svenska mjölkbesättningar.

Mastitis is the most common and financially the greatest problem among dairy cows. In Sweden, Staphylococcus aureus (S. aureus) is the most prevalent agent and causes 21% of the clinical and 19% of the subclinical infections.

The cow udder consists of four unconnected quarters, where every quarter is separated by connective tissue and produces milk independent of each other. Mastitis is an inflammation in the udder tissue and is mainly caused by bacteria. Subclinical mastitis is characterized by a high somatic cell count in milking samples, but the cow itself does not show any signs of disease. In contrast the cow is affected and severe signs of disease is seen in clinical mastitis, which can be divided into four categories: gangrenous, severe, purulent and granulomatous mastitis.

Staphylococcus aureus is mainly spread from cow to cow during milking. The toxins of the bacterium can directly damage milk producing tissue, which attracts leukocytes to the area. Staphylococcus aureus spreads throughout the udder from the milking ducts and gets to the alveoli where it causes damage. S. aureus forms abscesses in the milk producing tissue that is covered with a fibrous layer. This helps the bacteria to shield itself from the immune system. In addition, pus can accumulate and clot the milking ducts. Beyond this the bacterium can hide within neutrophils and other cells where they lie dormant. These are the main reasons why the failure to antibiotic treatment is so high and why the infection often becomes chronic.

Staphylococcus aureus therapy are problematic and therefore a prophylactic approach is the most important and effective action to limit the spread in the herd. In acute mastitis the firsthand choice is benzylpenicillin in combination with supportive therapy. The effectiveness of the control programs has shown to be low, even though the importance of a good prophylactic plan with a good hygiene protocol is well known. One reason to this could be that S. aureus has a number of other important reservoirs that has been neglected, for example the hocks. An association between tarsal health and somatic cell count has been identified by several studies and can be limited with a softer cubicle such as waterbeds.

First and foremost, a hygienic milking routine is necessary to limit the spread of disease, but also calving hygiene, housing hygiene and cubicle comfort are important measures. The main problem today seems to be that the farmers don’t follow the recommendations from the line of the branch, therefore stricter demands could be an option for the future to reduce the prevalence of Staphylococcus aureus in the Swedish dairy industry.