Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Gastroesofageal reflux (GER) innebär att maginnehåll rör sig passivt från magsäcken och upp i foderstrupen, vilket kan ske i både vaket och sövt tillstånd. En regurgitation är en gastroesofageal reflux som rör sig vidare upp i munhåla och noshåla. Under allmän anestesi kan därmed en regurgitation vara synlig för narkospersonalen, till skillnad från en reflux som upptäcks enbart med hjälp av en pH-prob i foderstrupen. På grund av magsyrans låga pH kan gastroesofageala refluxer och regurgitationer leda till frätskador på omgivande vävnad och i allvarliga fall resultera i pulmonell aspiration och eventuellt asfyxi.
Syftet med det här studentarbetet var att med hjälp av vetenskaplig litteratur undersöka om brakycefala hundar drabbas av GER och regurgitation i högre frekvens under allmän anestesi jämfört med andra hundtyper, samt undersöka övriga riskfaktorer för GER och jämföra detta med svenska anestesörers uppfattningar.
Brakycefala hundrasers anatomi och fysiologi skiljer sig från mesocefala och dolikocefala hundraser. Brakycefala hundar kan vara predisponerade för gastroesofageala refluxer. Orsaken till detta är ett högt negativt tryck i thorax som kompensation för att andningen sker mot ett statiskt negativt tryck. En predisposition har setts hos människor med kronisk övre luftvägsobstruktion varpå det kan antas att hundar med liknande obstruktion, inklusive brakycefalt syndrom, kan ha liknande problematik.
Litteraturstudien kunde inte påvisa något tydligt samband mellan brakycefalt syndrom och GER under allmän anestesi, dock har för få studier gjorts i ämnet för att dra några slutgiltiga slutsatser. Däremot fanns ett påtagligt sam-band mellan GER och brakycefalt syndrom hos hundar i vaket tillstånd. Andra riskfaktorer som rapporterades ha samband med GER under anestesi var: hundras, vikt, läkemedel, ålder, längd av fasta och typ av ingrepp.
En enkätstudie utfördes på 14 svenska djursjukhus, där totalt 39 anestesörer svarade på enkäten som bestod av åtta frågor. Frågorna inkluderade personalens upplevelse av frekvensen av reflux och regurgitation hos hundar under allmän anestesi och om personalen upplever att det finns predisponerande orsaker till reflux hos vissa hundtyper.
Enkätstudien visade att uppfattningen på svenska djursjukhus skiljer sig från vad som finns rapporterat i den vetenskapliga litteraturen om sambandet mellan brakycefalt syndrom och GER. Enkätsvaren visade på en tydlig uppfattning att hundar som lider av brakycefalt syndrom oftare drabbas av GER under allmän anestesi. Det fanns även en övergripande uppfattning hos respondenterna att diverse abdominala tillstånd kunde predisponera för reflux, vilket stämde överens med resultatet av litteraturstudien. Hos respondenterna fanns uppfattningen att val av läkemedel under anestesi i viss grad påverkar frekvensen av GER, vilket överensstämmer med resultatet av litteraturstudien.

Gastroesophageal reflux (GER) occurs when gastric content moves passively from the stomach to the esophagus which can happen in both an awake and anesthetized patient. A regurgitation is a gastroesophageal reflux which moves further into the oral and nasal cavities. During general anaesthesia a regurgitation is therefore visible to the anesthetists as opposed to a reflux that is detected only by means of a pH-probe placed in the esophagus. Due to the low pH in gastric acid gastroesophageal refluxes and regurgitations can lead to corrosive damage to the surrounding tissue and in severe cases result in pulmonary aspiration which may lead to asphyxia.
The aim of this bachelor thesis was to investigate if brachycephalic dogs have a higher tendency of developing GER and regurgitation during general anesthesia in comparison to other types of dogs, by the use of scientific liter-ature and studies, as well as studying other risk factors and compare them with the perception of Swedish anesthetists.
The anatomy and physiology of brachycephalic dog breeds differs from mesocephalic and doliciocephalic breeds. Brachycephalic dogs may therefore be predisposed to gastroesophageal reflux, due to a high negative thoracic pressure as a compensation for breathing against a static negative pressure.
A predisposition has been observed in people with chronic upper airway obstruction whereupon a connection may be drawn that dogs with a similiar affliction, including brachycephalic syndrome may have similar problems.
The literature review conducted established that there was no clear link between brachycephalic syndrome and GER during general anesthesia. How-ever, few studies have been made with the aim to establish this. Also, there was a substantial link between GER and brachycephalic syndrome in con-scious dogs. Other risk factors associated with GER during general anesthesia were; breed, weight, type of drugs, age, fasting time and type of procedure.
A web-based survey was conducted at 14 Swedish animal hospitals with a total of 39 anesthetists responding to the questionnaire consisting of eight questions. The questions regarded the perception of the frequency of reflux and regurgitation in dogs during general anaesthesia and if they experienced that some types of dogs are predisposed to reflux.
The questionnaire study showed that the perception in Swedish animal hospitals differs from what the scientific literature says about the relationship between brachycephalic syndrome and GER. The answers given showed a clear perception amongst the reciptiants that dogs suffering from brachyce-phalic syndrome more often suffer from GER during general anesthesia.
There was an overall perception of the respondents that various abdominal conditions could predispose for reflux, which was also consistent with the result of the literature study. Amongst the respondents there was an opinion that the choice of drugs during anesthesia to a certain extent affects the fre-quency of GER which also complies with the result of the literature study