Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Höftledsdysplasi är en ärftlig defekt som främst drabbar stora, tunga och snabbväxande hundraser. Hundarna kan ha olika grad av höftledsdysplasi från nästan normala höftleder till grav dysplasi där skelettdelarna i leden knappt passar ihop. Det leder i många fall till artros, vilket kan ge en försämrad livskvalitet hos hunden. För att hunden ska få ett så bra liv som möjligt finns flera åtgärder som kan vidtas, såsom fysioterapi, viktminskning samt anpassning av hundens hemmiljö.
En defekt led kan aldrig bli bra utan kommer med tiden att gradvis försämras ytterligare. De åtgärder man kan utnyttja för att bromsa den negativa utvecklingen av leden består i att stärka en omgivande muskulaturen för att kompensera för ledens instabilitet. För bästa effekt är det viktigt att tidigt komma igång med aktiv träning med fokus på stärkning av muskulaturen.
Rehabilitering är ett relativt nytt område inom djursjukvården och få studier finns på ämnet. Många metoder baserar sig på forskning inom humanmedicin, vilket sällan går att direkt applicera inom djursjukvården. För att undersöka vilka rehabiliteringsmetoder och övriga åtgärder som har stöd i litteraturen gjordes en litteraturstudie. För att sedan ta reda på vilka av dessa rehabiliteringsmetoder och övriga åtgärder som används på svenska djursjukhus och kliniker genomfördes en enkät bland smådjurskliniker.
Syftet med detta examensarbete var att ta reda på vilka rehabiliteringsmetoder och övriga åtgärder som är lämpliga att använda till hundar med höftledsdysplasi samt vilka metoder som användes eller rekommenderades av svenska djursjukhus och kliniker.
Resultatet av litteraturstudien visade att de flesta rehabiliteringsmetoder som innefattade kontrollerad fysisk träning anpassat till individens förutsättningar är lämpliga för att förbättra livskvaliteten hos hundar med höftledsdysplasi. Enkätstudien visade att detta också är vad som används mest på klinikerna.

Canine hip dysplasia is a hereditary defect most prominent in large, heavy and fast-growing dog breeds. The severity of the hip dysplasia may vary from nearly normal to severe dysplasia where the hip joint barely fits together. Sooner or later many cases lead to osteoarthritis which can decrease the quality of life for the dog. For the dog to live a life as good as possible there are various actions to take to prevent the pain.
The defective joint will not improve but deteriorate even further. To slow down the degeneration of the joint most methods focus on strengthening the surrounding muscles to compensate for the laxity of the joint. To have a good effect it is important to begin early with muscle strengthening physical exercises.
Physical rehabilitation is a relatively new field in veterinary nursing with few scientific studies. Many methods of physical rehabilitation used are based on research performed on humans and cannot directly be applied to veterinary nursing. To investigate which methods and actions that are supported in literature and used in Swedish veterinary hospitals and clinics a literature study and a survey was performed.
The aim of this bachelor thesis was to present suitable methods of physical rehabilitation for dogs affected by hip dysplasia, and what other measures there is to take for preventing pain in the affected dog. The aim was also to find out which methods were used or recommended by Swedish veterinary hospitals and clinics.
The results of the literature study were that most of the methods of physical rehabilitation comprised of individualized controlled physical exercise were suitable for improving quality of life in dogs with canine hip dysplasia. The survey showed that this was also what was used to the greatest extent in the clinics.