Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Tasmansk djävul, Sarcophilus harrisii, är ett pungdjur som lever på ön Tasmanien utanför Australien. Det är det största rovlevande pungdjuret i världen sedan pungvargen, Thylacinus cynocephalus, dog ut i början av 1900-talet och är en ikon för Tasmanien. Den tasmanska djävulen lever ensam och har fått sitt namn efter dess aggressivitet och dess karakteristiska läte. Den Tasmanska djävulen frodades under andra hälften av 1900-talet tills det 1996 uppkom en ny tumörsjukdom, Tasmanian Devil Facial Tumour Disease (DFTD) som på bara tio år hade slagit ut 80 % av vissa populationer och runt 60 % av den totala.
Syftet med denna uppsats är att klargöra vad DFTD är, hur den tasmanska djävulen hamnade i denna situation samt om arten kommer ta sig ur den eller gå samma väg som pungvargen. Jag kommer även gå in på vad vi människor kan lära oss av att försöka rädda arten samt varför vi ska försöka bevara arter i den högsta möjliga mån det går.
DFTD är en komplicerad sjukdom. Tumörerna sprids som en allograft från individ till individ vilket man bara visste om hos ett ryggradsdjur innan DFTD uppkom. Spridningen sker genom att friska individer biter tumörbärande individer och blir infekterade, vilket visat sig vara förödande för en art där dominanta djur biter svagare undergivna individer. Medan tumören växer så blir sedan den dominanta individen allt svagare och cykeln fortsätter.
Den tasmanska regeringen skapade skyddsprogram för att rädda arten som bland annat innebar att fånga friska individer och ha dem i fångenskap på Australiensiska fastlandet. Samtidigt påbörjades stora projekt för att förstå hur sjukdomen sprider sig som den gör och om det finns något botemedel mot den. Vissa vaccin verkar lovande men än så länge finns det inget vaccin som ger fulldugligt skydd en längre tid. Dock har många framsteg gjorts som kan implementeras i cancerforskning generellt, även hos oss människor.
Ett annat problem som djävlarna står inför är att flertalet djur blir påkörda på de tasmanska vägarna varje år. Detta problem har fått mer uppmärksamhet på senare år och regeringen på Tasmanien har implementerat åtgärder för att försöka minska detta problem.
Ett problem som uppstår ifall en predator som djävulen försvinner är att det bir obalans i ekosystemet. Andra invasiva arter tar dess plats och andra arter kan bli hotade utav det. Då vi står inför ett nytt massutdöende av djur så kan system som vi förlitar oss på krascha och följderna av detta är oklara.
Trots alla utmaningar som den tasmanska djävulen står inför så tror jag att den kommer överleva denna svåra period. Även om de dör ut i det vilda i Tasmanien så har man utfört lyckade utplanteringar av djur från fångenskap. Och då man har en stor frisk population spridd på flera anläggningar i världen så ser risken ut att vara liten just nu för att vi skulle förlora denna ikon.

The Tasmanian devil, Sarcophilus harrisii, is a marsupial living on the island of Tasmania, just outside the southern coast of Australia. It is the largest carnivorous marsupial after the extinction of the thylacine, Thylacinus cynocephalus, at the beginning of the twentieth century. The Tasmanian devil lives a solitary life and got its name from its aggressive nature and fearsome shriek. During the latter half of the twentieth century the devil population thrived until 1996 when a new tumour disease arose, Tasmanian Devil Facial Tumour Disease (DFTD) that during the following ten years killed over 80% of the population in some areas and around 60 % of the whole population.
The aim of this essay is to explain how the Tasmanian devil got to this point, what DFTD is and if the devil will recover. I will also review what we can learn by saving the species and why we should try to preserve endangered species.
DFTD is a complicated disease. The tumours spreads via allografts from one individual to another, and before DFTD there were only one known type of cancer that spread like this in vertebrates. The disease spreads when a healthy dominant devil bites a sick submissive devil with developed tumours and thereby getting infected with the tumours. While the tumour grows the once dominant animal becomes weaker and more submissive and the wheel keep on turning.
The Tasmanian government created programs to save the species. One of those programs were to capture disease-free animals and keep them on the Australian mainland. At the same time big projects were created to understand how the disease worked and if a cure could be developed. Some of the vaccines that have been developed seem to be promising, but so far no vaccine has been created that gives a viable protection for a prolonged amount of time. Although the project haven’t been a success in saving the Tasmanian devil just yet it has given us a better understanding in how to fight cancers in general.
Another issue that has gotten more attention in recent years is the threat roads are posing to the devil. Devils blend in to the tarmac and often falls victims on the Tasmanian roads. The government on Tasmania have thereby implemented safety precautions to try and minimize the danger for the devils.
A problem that could arise if the devil do go extinct is that there will be unbalance in the ecosystem on Tasmania. Invasive species like the European red fox might expand in its absence and other native species can be at risk. We are also standing on the brink of a new mass extinction event, ecosystems we are relying on may crash and the repercussions of that are unknown.
Although the Tasmanian devil are facing some big challenges for the future I think it will prevail. Even if it does go extinct in the Tasmanian wilderness the recent successes with reintroduction of captive animals to the wild I think the odds of seeing this icon in the wild in the future are bright.