Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

De vanligaste arytmierna hos hund och katt är ventrikulära takyarytmier. Arytmier orsakas ofta av ett underliggande tillstånd som till exempel hjärtsvikt, myokardiell inflammation, tarmomvridning eller pankreatit. Arytmier kan även orsakas av vissa läkemedel såsom anestetikum eller hjärtglykosider. Inom veterinärmedicin behandlar man arytmier med antiarytmiska läkemedel. Dessa kan klassificeras i 4 klasser beroende på deras verkningsmekanism. Användningen av klass I antiarytmiker har kraftigt minskat inom både humanmedicin och veterinärmedicin. Prokainamid till exempel, en klass Ia antiarytmika som används för att behandla ventrikulära arytmier används inte så ofta nuförtiden. Den centrala frågan blir då: Vad har prokainamid för effekt på hundens hjärta och vad är de eventuella biverkningar som förekommer vid eller efter behandling av ventrikulära arytmier? Kan det motivera den sporadiska användningen av prokainamid vid behandling av ventrikulära arytmier?

Prokainamid agerar som Na+-kanal blockerare och kan ges oralt, intramuskulärt eller intravenöst. Biverkningsprofilen är mer omfattande och allvarlig på humansidan. Hos hund kan behandling med prokainamid orsaka bradykardi, takykardi, hypotension vid snabb intravenös injicering, AVblock samt gastrointestinala störningar. Behandlingen kan också leda till proarrhythmia, det vill säga en uppkomst av arytmier eller en ökad förekomst av en befintlig arytmi hos patienten. Prokainamid bör undvikas vid behandling av hundar med lever-, njur- och hjärtinsufficiens eller patienter med torsades de pointes. Den ska också undvikas vid behandling av vissa hundraser med specifika sjukdomar såsom Dobermann med dilaterad kardiomyopati eller Boxrar med arytmogent höger ventrikulär kardiomyopati.

Det finns indikationer i litteraturen att prokainamid kan vara ett mer fördelaktigt alternativ än till exempel lidokain vid behandling av ventrikulära takykardier hos hund och att det har färre skadliga effekter på hjärtat än amiodaron. Trots detta verkar det som att prokainamid används sällan inom veterinärmedicin och orsaken till detta har inte kunnat identifieras i denna litteraturstudie.

The most common type of arrhythmias in dogs and cats are ventricular tachyarrhythmias. Arrhythmias are often caused by an underlying condition such as cardiac failure, myocardial inflammation, volvulus, pancreatitis, etc. They can also be caused by certain drugs such as anesthetics or cardiac glycosides. In veterinary medicine, arrhythmias are most often treated with anti-rhythmic drugs. These can be classified into 4 classes depending on their mechanism of action. The use of anti-arrhythmic drugs of class I has been greatly reduced in both human and veterinary medicin. Procainamide for example, a class Ia anti-arrhythmic drug adopted in the treatment of ventricular arrhythmias is not used so often nowadays. The central question then becomes: How does procainamide affect the dog's heart and what are the possible side effects that occur during or after treatment of ventricular arrhythmias? Can it justify the infrequent use of procainamide in the treatment of ventricular arrhythmias?

Procainamide acts as Na+ channel blocker and can be administrated oraly, intramuscularly or intravenously. The side-effect profile is more extensive and serious on the human side. In dogs, treatment with procainamide may cause bradycardia, tachycardia, hypotension in rapid intravenous injection, AV block and gastrointestinal disorders. The treatment may also lead to proarrhythmia, which is an appearance of an arrhythmia or an increased incidence of an existing arrhythmia in the patient. Procainamide should be avoided in the treatment of dogs with hepatic, renal and cardiac insufficiency or patients with torsades de pointes. It should also be avoided in the treatment of certain dog breeds with specific diseases such as Dobermanns with dilated cardiomyopathy or boxers with arrhythmogenic right ventricular cardiomyopathy.

The literature suggests that procainamide could be a more advantageous treatment option when it comes to ventricular tachycardia than for example lidocaine and it was also associated with less major cardiac adverse events in comparison with amiodarone. Despite this, procainamide seems to be used infrequently in veterinary medicine and the reason behind that has not been possible to identify in this literature review.