Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Rörelsestörningar hos hästar är ett problem med många orsaker, exempelvis trauma eller överbelastning. Som behandlande veterinär finns det flera behandlingsmetoder att välja mellan. Autologa behandlingsmetoder växer sig starkare och används idag av många, trots att behandlingarna inte är helt utredda till innehåll och funktion. Två autologa behandlingsmetoder som används är Autologous Conditioned Serum (ACS) och Platelet Rich Plasma (PRP).

Osteoartrit (OA) är en av de vanligaste orsakerna till hälta hos hästar. OA påverkar ledens funktion och struktur. Ledbrosket bryts ner vilket påverkar dess viktiga stötdämpande funktion. Vid OA är lokal inflammation starkt bidragande till det degenerativa sjukdomsförloppet, något som behöver tas hänsyn till vid behandling av OA. ACS kan användas för att dämpa inflammationsförloppet vid OA. ACS tas fram genom att autologt blod inkuberas i rör med medicinska glaskulor, genom inkubationen bildas interleukin-1 receptorantagonist (IL-1ra). Interleukin-1β (IL-1β) är en central proinflammatorisk cytokin som intensifierar inflammationsförloppet vid OA. IL-1ra hindrar IL-1β från att binda till sin receptor. Målet med ACS-behandlingen är att genom denna blockad av IL-1 receptorn bromsa inflammationsförloppet kopplat till OA.

Senskador är en annan vanlig skada som drabbar sporthästar. Senor är en stark struktur främst uppbyggd av kollagena fibrer. Senorna fyller en viktig funktion i hästens rörelseapparat genom sträckning och böjning av extremiteterna. Vissa senor kan lagra energi och det är framförallt dessa som drabbas av skador. Senor har lång läkningstid vilket resulterar i lång konvalescenstid efter att de skadats. Det har dessutom visat sig att en sena drabbad av senskada har lättare att åter bli skadad. För att behandla senskador kan veterinärer använda sig av PRP som kan tas fram på flera olika sätt. Oberoende av framställningsmetod är målet att öka koncentrationen av blodplättar i plasma som sedan injiceras vid skadan. Det intressanta med beredningen är blodplättars innehåll av tillväxtfaktorer som tros påskynda senans läkningsprocess.

Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på mer om de allt mer populära autologa behandlingsmetoderna. Frågor som har ställts är: vad är ACS och PRP? Vilka metoder används för framställning av preparaten? Vad innehåller ACS och PRP mer än de huvudsakligen tänkta komponenterna? Vilka olika tillstånd kan de vara lämpliga att bota? Vad är skillnaderna mellan preparaten?

Sammanfattningsvis visar litteraturstudien att ACS utöver IL-1ra innehåller ytterligare pro- och antiinflammatoriska cytokiner. Samt att förhållandet mellan ACS innehållskomponenter skiljer sig beroende av framställningsmetod. Även PRP skiljer sig i fördelningen av både blodplättar och tillväxtfaktorer beroende av framställningsmetod. Vita blodkroppar kan också förekomma i PRP. Litteraturstudiens slutsats är att dessa två metoder är intressanta eftersom framgångsrika behandlingsresultat rapporterats. Men det finns ännu en del oklarheter kvar att utreda, exempelvis innehåll samt huruvida det finns en optimal framställningsmetod för preparaten. Detta bör göras innan bredare användning i klinisk praxis kan rekommenderas.

Lameness is a common disorder among horses. It is caused by different events such as trauma or overload due to training. There are various treatment methods to choose between. Treatment based on autologous blood is a new upcoming method already used by veterinarians in their work, although it is not yet completely understood. There are two different methods available, Autologous Conditioned Serum (ACS) and Platelet Rich Plasma (PRP).

Osteoarthritis (OA) is a common degenerative and inflammatory condition in the equine locomotion apparatus. OA affect the joint structure and the pathogenesis is slow and progressive. It affects the cartilage which loses its weight bearing and shock absorbing function. The cascade of inflammatory mediators caused by OA drives the destructive process. ACS can be used to deal with the inflammation and to slow down the inflammatory process of OA. ACS is based on serum conditioned in tubes with special glass breads to get high content of interleukin 1 receptor antagonist (IL-1ra) protein. IL-1ra have an antagonistic function on the proinflammatory Interleukin 1β (IL-1β) receptor. The goal with ACS-treatment is to inhibit the inflammation caused by IL-1β through hindering IL-1β binding to its receptor.

Another problem affecting the horse locomotion apparatus is tendon injuries. Tendons are strong structures build mainly by collagen fibers. They can be either of flexor or extensor nature. Tendons can store energy and it is often these tendons that gets injured in sport horses. Tendon injuries often lead to long periods of rehabilitation due to slow healing capacity and high frequency of reinjury. PRP can be used to improve healing capacity in tendons. PRP is produced using different methods which all aim to concentrate platelets in plasma for injection at sites of injury. Platelets have a high content of growth factors which is of interest while trying to heal tendons.

This literature study was conducted to find out more about these two autologous treatment methods. It aimed to answer the questions: what are ACS and PRP? What does the process to obtain the substances ACS and PRP look like? Are there other ingredients beside the main contents? Which conditions can they be used to treat? And finally, if there are any similarities between the products?

To summarize, ACS have a large content of cytokines of both pro- and anti-inflammatory nature. Interestingly the cytokine content seems to be dependent on which method used to obtain the preparation. Similar phenomena are seen in PRP which also differ in content of the main ingredient growth factors but also of leucocytes depending on preparation method. At last, these two different methods are interesting since promising treatment results has been shown. However, there are still questions that must be answered before further use in clinical practice can be recommended. These questions concern further investigations of the contents of the products and if there are any preferable methods to obtain the preparations.