Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trots att subkondrala bencystor är kända sedan länge är patogenesen inte klarlagd. I litteraturen diskuteras olika etiologier och teorier kring hur dessa leder till bildandet av bencystor. Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra argument för de etiologier som huvudsakligen föreslås; septisk artrit, osteokondros och trauma, och därtill även utreda sjukdomsförloppet. Förutom hur och varför subkondrala cystor uppstår, inbegrep frågeställningen även den patologiska bilden, vilka hästar och leder som drabbas samt vilka symtom som ses. Däremot tas eventuell läkning och behandling inte upp.

Subkondrala bencystor benämns olika i litteraturen. Ord som används för samma lesion är ”osseous cyst-like lesions”, ”subchondral cystic lesions”, ”subchondral lucencies”, ”subchondral cyst-like lesions” samt ”subchondral bone cysts”. På svenska används benämningen ”subkondrala bencystor”. Cystorna hittas vanligen vid röntgenundersökning hos hästar som inkommer till klinik på grund av hälta. På röntgen karakteriseras de av en rund eller oval ljushet utlinjerad av en sklerotisk ring i anslutning till en led, och vid patologisk undersökning hittar man en hålighet fylld av fibrös vävnad i det epifyseala benet strax under ledbrosket. Även ledbrosket ovanför är påverkat, klassiskt ses där en fördjupning med en kanal (kloak) som leder ner till cystan.

Subkondrala bencystor drabbar framförallt unga hästar (< 3 år), men hästar i alla åldersgrupper kan drabbas. Den överlägset vanligaste lokalisationen är den distala mediala femurkondylen följt av falangerna, och man hittar ofta bilaterala lesioner. I ett typiskt fall ses plötslig hälta, i samband med initiering av träning, som förvärras av böjprov. Cystor kan dock även hittas som bifynd.

Septisk artrit som etiologi är den hypotes som har svagast stöd bakom sig. Det finns ett fåtal fall beskrivna då man har positiva bakterieprover från ledvätskan, men i övrigt ses sällan tecken på ledinfektion.

Trauma och osteokondros är båda sannolikt initierande faktorer i subkondrala bencystors patogenes. I trauma inkluderas både akut trauma och återupprepade mikrotrauman. Orsakssambandet mellan cystan och kloaken i ledbrosket har inte kunnat fastställas. Vissa studier tyder på att en broskskada som uppstått vid trauma eller osteokondros dissekans kan leda till utvecklingen av en cysta genom att ledvätska pressas in i det subkondrala benet. Andra menar att cystan utvecklas först genom en vasodilatation i en osteokondroslesion alternativt genom att trauma orsakat resorption av ben, och att kloaken i ledbrosket inte uppstår förens ledbrosket ger vika ner i cystan.

Litteraturstudien visar att osteokondros och trauma orsakar merparten av alla subkondrala bencystor, och att man i dagsläget bör se cystor som ett utfall med två olika grundpatogeneser. Vidare forskning krävs för att ta reda på om det finns fler faktorer involverade i patogenesen som exempelvis ledutformning och benställning, samt huruvida det finns en ärftlighet inblandad.

The pathogenesis of subchondral bone cysts has not yet been identified in detail. Different aetiologies and mechanisms that may lead to subchondral bone cysts are suggested and discussed in the literature. The main objective of this literature review was to compare and assess arguments for the most frequently suggested aetiologies - septic arthritis, osteochondrosis and trauma - and to determine the pathogenesis. More precisely, the research question is how and why subchondral bone cysts occur. To resolve this question, data such as pathological findings, symptoms and which horses and joints that most commonly are affected has also been included in the study. However, healing and treatment are not discussed.

The literature describes the same type of lesion using several different terms: “subchondral bone cysts”, ”osseous cyst-like lesions”, ”subchondral cystic lesions”, ”subchondral lucencies” and ”subchondral cyst-like lesions”. In Swedish, the term ”subchondral bone cysts” is used. Subchondral bone cysts are usually found by radiological examination of horses visiting equine clinics because of lameness. Radiologically, the cysts are characterized by a circular or oval lucency adjacent to a joint and lined by a sclerotic ring. Pathologically, a cavity filled with fibrous tissue is found in the epiphyseal bone just below the articular cartilage. The articular cartilage is also affected, classically presenting a cloak leading to the cyst.

Subchondral bone cysts mainly affect young horses (< 3 years), but horses of all ages can be affected. The by far most common localisation is in the distal medial femoral condyle, followed by the phalanges, and bilateral lesions are often seen. In the typical case, the horse shows sudden lameness, associated with on-set of training, which increases by flexion test. Cysts can although be incidental findings.

The aetiology with the weakest support is septic arthritis. There are a few cases described where bacteria were detected in the synovial fluid. Apart from those cases, signs of articular infection are rarely seen.

Trauma and osteochondrosis are probably both initiating factors in the pathogenesis of subchondral bone cysts. The term trauma includes both acute trauma and repeated microtrauma due to overload. The cause-and-effect relationship between the cyst and the cloak in the articular cartilage has not been established. Some studies show that damage to the cartilage, caused by either trauma or osteochondrosis dissecans, can lead to development of a cyst when synovial fluid is forced through the articular lesion into the subchondral bone. Other studies suggest that the cyst develops first by a vasodilation within an osteochondrosislesion, alternatively by trauma causing resorption of bone, and that the cloak in the articular cartilage does not occur until the cartilage collapses due to the cyst beneath.

This study shows that in most cases, trauma and osteochondrosis are responsible for the development of subchondral bone cysts, and that cysts should be seen as an outcome with two different pathogeneses. Further research is needed to establish whether there are additional factors involved in the pathogenesis, e.g. conformation of bones and joints, and if there is a hereditability involved.