Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Myasthenia gravis är en sjukdom som drabbar den neuromuskulära överföringen. Den förekommer i två former: kongenital (medfödd) och förvärvad. Kongenital myasthenia gravis beror på en defekt i acetylkolinreceptorn (AChR), som orsakas av olika mutationer. Förvärvad myasthenia gravis är en immun-medierad sjukdom, där autoantikroppar bildas mot AChR eller andra proteiner i neuromuskulära ”junctions”. Sjukdomen resulterar i muskelsvaghet och muskeltrötthet. Myasthenia gravis kan drabba både människor och andra djurslag. Hos hund rapporterades det första fallet av förvärvad myasthenia gravis år 1961.
Denna litteraturstudie inriktar sig på att besvara frågeställningen kring vad som orsakar myasthenia gravis hos hund och de bakomliggande immunologiska mekanismerna, samt hur prognos och behandling ser ut idag vid förvärvad myasthenia gravis.
Den kongenitala formen av myasthenia gravis framträder vid 6–12 veckors ålder och förekommer mer frekvent hos vissa hundraser, exempelvis jack russell terrier och springer spaniel. Sjukdomen orsakas av olika genmutationer vilket leder till defekta AChR. Den vanligaste formen av myasthenia gravis är den förvärvade som är en autoimmun sjukdom. Autoantikroppar bildas i tymus och riktar sig mot olika proteinstrukturer i neuromuskulära ”junctions”. AChR är den vanligaste och mest studerade proteinstrukturen som det bildas autoantikroppar mot. Autoantikroppar kan påverka AChR på tre sätt: genom att öka degenerationen av receptorerna, blockera inbindning till receptorn och/eller genom att trigga en komplement-medierad skada via den klassiska vägen.
Det finns många teorier om vad som initierar och bibehåller det autoimmuna tillståndet. Det har bland annat rapporterats att T-regulatoriska celler förlorar en del av sin suppressiva förmåga och att T-hjälpar typ 17 celler överuttrycker IL-17 vilket leder till att den inflammatoriska processen bibehålls. Hos både människa och hund finns en tydlig koppling mellan förändringar i tymus och myasthenia gravis. Mekanismen bakom förändringen är inte klarlagd och anses ha ett komplext ursprung. Det finns några troliga teorier: en generell dysfunktion i immunsystemet som resulterar i en förlust av självtolerans, antikroppsbildning mot neurofilamenten hos myoida celler och/eller molekylär-mimicry. Hos hyperplastisk tymus eller tymom associerad med human myasthenia gravis har det upptäckts strukturella och molekylära förändringar. Det uppkommer ektopiska germinalcentra och nya kärl, inklusive hög endotel venoler.
Det kan vara svårt att diagnosticera myasthenia gravis på grund av att sjukdomen kommer i många olika former, drabbar olika åldrar och ger olika symtom. Det finns inga specifika tester och många differentialdiagnoser att ta hänsyn till. Mer forskning kring behandling av hundar med förvärvad myasthenia gravis behövs för att kunna ge hundar en optimal behandling och öka överlevnadsgraden.

Myasthenia gravis is a disease that affects the neuromuscular transmission. It occurs in two forms: congenital and acquired myasthenia gravis. The congenital myasthenia gravis is due to a defect in the acetylcholine receptor (AChR), induced by various mutations. Acquired myasthenia gravis is an immune-mediated, autoimmune disease, caused by development of autoantibodies against AChR or other protein structures in neuromuscular junctions. The disease results in muscle weakness and general fatigue. The disease can affect both humans and animals. The first case of acquired myasthenia gravis in dogs was reported in 1961. The aim of this study is to explain the cause of myasthenia gravis in dogs and the underlying immunological mechanisms, and to summarize the current knowledge about the prognosis and treatment in acquired myasthenia gravis.
The congenital form of myasthenia gravis emerges at 6-12 weeks of age and occurs more frequently in certain dog breeds, such as jack russell terrier and springer spaniel. The disease is caused by gene mutations, which leads to defective AChR. The acquired autoimmune form of myasthenia gravis is the most common, which results in formation of autoantibodies in thymus against various protein structures in the neuromuscular junctions. AChR is the most studied protein structure and target for the autoantibodies. Autoantibodies affects AChR in three ways; by increasing the degeneration of the receptors, blocking the AChR binding site and/or triggering a complement-mediated injury.
There are many theories concerning how the autoimmune condition is initiated and maintained. It has been reported that T-regulatory cells lose some of their suppressive ability and that Thelper 17 cells overexpress IL-17 which leads to an inflammatory process. Changes in thymus have been associated with myasthenia gravis in both humans and dogs. The mechanism behind the changes has not been clarified and is considered to be complex. There are some likely theories: a general dysfunction of the immune system which results in a loss of self-tolerance, antibody formation to the neurofilaments of myoid cells and/or molecular mimicry. Structural and molecular changes have been discovered in hyperplastic thymus or thymoma associated with human myasthenia gravis. New formation of ectopic germinal centers and new vessels, including high endothelial venules occurs.
It can be difficult to diagnose myasthenia gravis because of the different forms of disease affecting various ages and giving various symptoms. There are no specific tests but many differential diagnoses to take into account. More research on treatment of dogs with acquired myasthenia gravis is necessary to give dogs optimal treatment and increased survival rates