Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Superficial necrolytic dermatitis (SND) är ett ovanligt tillstånd som främst drabbar äldre hundar. Tillståndet karakteriseras av hudförändringar på framför allt trampdynor, och hälta till följd av de smärtsamma förändringarna är vanligt förekommande. De histopatologiska förändringarna i huden innefattar parakeratos, vakuolisering av keratinocyter och en hyperplasi av epitelceller i de basala lagren av epidermis.

Majoriteten av hundarna som diagnostiseras med SND har karakteristiska förändringar i levern och en samtidig diabetes mellitus. De histopatologiska förändringarna i levern utgörs av vakuoliserade hepatocyter, områden av parenkymal kollaps och en hepatocellulär regeneration. Inuti de vakuoliserade hepatocyterna återfinns lipidinlagringar. Dessa förändringar kan makroskopiskt misstas för levercirros.

SND har även observeras hos hundar med glukagonom, en glukagonproducerande tumör i pankreas, samt hos hundar som under en lång tid medicinerats med antikonvulsiva läkemedel. Hos dessa fall har de ovan beskrivna karakteristiska leverförändringarna ej kunnat observeras.

En markant hypoaminoacidemi är ett utmärkande drag hos hundar med SND, och nivåerna av aminosyror i plasma är signifikant lägre än hos hundar med akut eller kronisk hepatit, något som tyder på att uppkomsten av hypoaminoacidemi hos hundar med SND inte kan förklaras av en nedsatt levermetabolism. En hypoaminoacidemi skulle dock kunna förklara uppkomsten av de karakteristiska hudförändringarna som ses vid SND, då en minskning av aminosyror kan resultera i en direkt förbrukning av protein i epidermis, vilket leder till en epidermal nekros.

Hos hundar med SND och ett samtidigt glukagonom kan en hyperglukagonemi vara orsaken till de sänkta nivåerna av aminosyror i plasma, då glukagon spelar en viktig roll vid nedbrytningen av aminosyror. Ökade nivåer av glukagon skulle även i sig kunna förklara uppkomsten av de karakteristiska hudförändringar som ses vid SND. Förhöjda nivåer av glukagon kan stimulera till syntes av arakidonsyra i keratinocyter, vilket resulterar i ökad frisättning av arakidonsyra och efterföljande inflammation och nekros i huden.

De vakuolära förändringar som ses i levern vid SND tyder på en underliggande metabolisk eller hormonell dysfunktion, snarare än en primär leversjukdom. Förekomsten av hypoaminoacidemi och utvecklandet av samtidig diabetes mellitus tyder på att ökad sekretion av glukagon föreligger vid SND. Mycket forskning kvarstår gällande SND och dess uppkomst. Ytterligare studier kring bland annat koncentrationer av glukagon i plasma hos hundar drabbade av SND skulle behövas för att bringa klarhet i vad som orsakar hudförändringarna.

Superficial necrolytic dermatitis (SND) is an uncommon, necrotizing skin disorder that usually affects older dogs. The cutaneous lesions in SND is caused by degeneration and necrosis of keratinocytes leading to edema of the skin, as well as crusting, parakeratotic hyperkeratosis, erosions and ulcerations. The lesions are usually located to the pawpads; pain and lameness due to the painful lesions is a common feature in SND.

Most of the reported cases of SND appears to be associated with severe vacuolar hepatopathy, with or without accompanying diabetes mellitus. The cutaneous lesions have also been observed in dogs with glucagon-producing pancreatic endocrine tumours, as well as in conjuction with long-term anticonvulsant therapy with phenobarbital.

Hepatic lesions in dogs with hepatopathic SND consist of severely ballooned hepatocytes with both water- and lipid intracellular accumulation, areas of parenchymal collapse and foci of nodular hepatocellular regeneration. These changes may be macroscopically mistaken for hepatic cirrhosis.

A profound hypoaminoacidemia is a consistent feature of SND, and plasma amino acid levels are significantly lower than from dogs with either acute or chronic hepatitis, indicating that the hypoaminoacidemia is not caused by a decreased hepatic metabolism. The hypoaminoacidemia may cause a direct protein depletion of the epidermis leading to epidermal necrosis, thus causing the cutaneous lesions as seen in SND.

In dogs with glucagon-producing pancreatic endocrine tumours, the hypoaminoacidemia is most likely due to high levels of glucagon, since glucagon plays an important role in the catabolism of almost all amino acids. High levels of glucagon may in itself also explain the cutaneous lesions seen in dogs with SND. Elevated levels of glucagon may stimulate arachidonic acid synthesis in keratinocytes, causing increased arachidonic acid release and subsequent inflammation and necrosis of the skin.

The vacuolar changes seen in the liver of dogs with SND supports the thesis of an underlying metabolic or hormonal dysfunction rather than a primary liver disease. Hypoaminoacidemia and development of concurrent diabetes mellitus indicates that increased glucagon secretion exists in SND. Further studies regarding for instance plasma glucagon concentrations is needed to confirm what is causing the cutaneous lesions seen in dogs with SND.