Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ekvin infektiös anemi (EIA) är en högaktuell sjukdom med tanke på den stora hästimporten till Sverige. Det är en kronisk sjukdom med till synes friska bärare som finns bl.a. både i Europa och USA, varifrån hästar importeras årligen till Sverige. Smittspridning till Sverige är möjlig om en bärare eller kontaminerade produkter importeras. Syftet med denna litteraturstudie är att utreda risken för smittspridning till Sverige genom att utforska hästinförselns omfattning från riskländer och sjukdomens spridningsegenskaper.

Sjukdomen kan förlöpa utan stora negativa effekter hos den smittade hästen, men en del avlider i akutfasen. I den kroniska fasen återkommer sjukdom med jämna mellanrum. Hästar som överlever de första faserna blir symptomfria men utgör en smittrisk för andra hästdjur för resten av livet. De löper också risk att sjukdomen aktiveras på nytt om deras immunsystem skulle försvagas. Även om sjukdomen i sig oftast inte är dödlig så skulle den vara ekonomiskt och emotionellt kostsam vid införsel till Sverige, eftersom smittade hästar avlivas vid konstaterad smitta. Det finns inget vaccin och utsikterna att utveckla ett är dåliga, då viruset uppvisar stor genetisk variabilitet.

Smittspridning genom laglig import från ett land utanför EU är osannolik med tanke på de rådande lagarna och OIE:s rekommendationer, men fall av olaglig import av EIA-smittade hästar förekommer. Inom EU krävs inget tillstånd för förflyttning över landsgränser utan endast en ytlig hälsoinspektion (gäller ej Rumänien). Det betyder att en asymptomatisk bärare av EIA inte skulle hindras vid gränspassering, då de endast kan diagnostiseras med specifika serologiska prov, vilket bara görs vid sjukdomsmisstanke. EIA-smittade hästar är asymptomatiska från ca ett år efter smittillfället tills sjukdomen återaktiveras eller hästen dör av andra orsaker, alltså majoriteten av sina liv.

Detta innebär att smittspridning till Sverige är möjlig och därför borde veterinärer ha EIA i åtanke när en häst som kan ha varit i landet i flera år eller införts samma vecka uppvisar diffusa symptom med feber och anemi efter stress eller kortikoidbehandling.

Equine infectious anemia (EIA) is currently a disease of high concern due to the large volume of horses being imported into Sweden. EIA is a chronic disease featuring asymptomatic carriers and is present in both the EU and the US, from which horses are imported to Sweden yearly. Spread of the disease to Sweden is possible with an infected horse or horse-products.

This literature study aims to investigate the infective properties of EIA and the risk of introduction of the disease to Sweden with an imported carrier horse.
The disease progression is variable in the acute stage, ranging from minor and transient illness to death of the horse. The chronic stage is characterized by recurring bouts of fever. Horses that survive the first stages of the disease become inapparent carriers and present a threat of infection to any equines in their vicinity. There is also the threat of recrudescence of the disease if the immune system of the inapparent carrier should be weakened for any reason. Thus, even if the disease in itself is seldom deadly, its introduction to Sweden would be economically and emotionally costly to equines and their owners due to the likely destruction of the equines as a disease control measure.

There is no vaccine currently in use and the chances of developing one are slim, mainly due to the genetic heterogenicity of the virus.

Introduction of the disease to Sweden from outside the EU is unlikely due to the current laws governing import and the OIE recommendations. However, the chance of illegal import of a carrier exists and there have been several such cases in other EU countries. Transports of horses within the EU are governed by different laws and most of the horses are only subjected to an external health check to determine their eligibility to travel from one EU-country to another (except Romania). An inapparent carrier of EIA can only be detected by specific blood-tests. They are normally not taken in the routine inspection of an apparently healthy horse. Horses remain in the inapparent carrier stage from about one year post-infection until they die of other causes or suffer a recrudescence of the disease, and thus show no symptoms for the majority of their life.

In conclusion introduction of EIA to Sweden is possible and for that reason veterinarians should bare the disease in mind, including its propensity for blood-borne infection. Particularly if they find a horse - whether it has been in the country for years or perhaps a week - presenting with fever and anemia after it has been subjected to stress or corticosteroid treatment.