Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många städer arbetar idag med att öka andelen resor som sker med cykel. Denna ambition finns också i Stockholm, där målet är att Stockholm ska kunna konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam som är världsledande inom området. En del i stadens strategi för att öka andelen cykelresor är att utveckla och utöka cykelinfrastrukturen i staden och genom detta förbättra förutsättningarna för cyklister genom att tillhandahålla en cykelinfrastruktur som gör det enkelt och säkert att cykla i Stockholm. Ett antal strategidokument som anger riktningen för hur cykelinfrastrukturen ska utformas har därför tagits fram av Stockholms stad.

Men i Stockholm finns en diskrepans mellan den bild av cykelinfrastrukturen som målas upp i strategidokumenten och den bild den verkliga miljön ger. Målet för denna uppsats är att undersöka hur planeringsaktiva i Stockholm arbetar utifrån strategidokumenten, hur de förstår, tolkar och omsätter dessa och vad det i sin tur betyder för de cyklister som senare ska använda de miljöerna dessa skapar.

I detta arbete påvisar jag att det finns skillnader i hur de olika planeringsaktiva involverade i en process tolkar och förstår strategidokumenten, och att detta påverkar deras syn på målen för cykelinfrastrukturens utformning i en ny stadsdel. Jag menar också att det har visat sig vara svårt att tillämpa cykelplanen på ett konsekvent sätt då olika hinder som anses oöverkomliga eller för svåra att avhjälpas uppkommer eller synliggörs under processens gång. Cykelplanen har också visat sig innehålla standardiserade lösningar som ibland står i konflikt med de övergripande målbilderna. Detta, tillsammans med en acceptans för undermåliga lösningar, gör att den cykelinfrastruktur som anläggs inte klarar av att leva upp till varken cykelplanens målbild eller cyklisternas förväntningar. Den diskrepans som finns mellan cykelinfrastrukturen i dokumenten och cykelinfrastrukturen i verkligheten kvarstår till stor del i det nya området, vilket i slutändan drabbar de som väljer att göra sin resa i Stockholm med cykel.

Many cities are currently working to increase the amount of travels made by bike. This ambition is also shared by Stockholm, where the goal is to compete with cities like Copenhagen and Amsterdam who are world leading in this field. A part of the city’s strategy to increase travels made by bike is to improve and expand the infrastructure for cycling in the city and provide an infrastructure that make it safe and easy to travel by bike in Stockholm. A number of strategy-documents to help set the course for how bicycle infrastructure should be designed has therefore been issued by the city of Stockholm.

However, in Stockholm there is a discrepancy between the picture drawn out in the documents and the experience in reality. The goal of this thesis is to examine how the people working within the field of planning in Stockholm understand, interpret and convert these strategies, and how this practice affects the bicyclists who will be using the environments created.

In this thesis I will show that there are differences in how the people working with the planning process interpret and understand these strategies, and that this affect their view of the goals for the bicycle infrastructure in shaping a new urban area. I will also show that it has been proven difficult to apply the strategies in a consistent manner, since obstacles viewed as insuperable or too hard to overcome, emerge or are made visible during the process of planning. The bicycle plan also contains standardized design solutions that are sometimes in conflict with the overall goals. This, in combination with the acceptance shown for inferior solutions, makes for a bicycle infrastructure that cannot live up to neither the goal of the bicycle plan nor the expectations of the bicyclists. The discrepancy between the bicycle infrastructure in the documents and in reality therefore remain in the new urban area, and this will ultimately come to affect those who will choose to travel by bike in Stockholm.