Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Min ursprungliga bild av privatägda offentliga rum var färgad av en misstro över hur offentliga dessa rum egentligen är. Den privata aktören vill få avkastning från de investeringar som den har gjort och har inget intresse av att skapa bra stadsmiljöer för alla stadens invånare på samma sätt som kommunen.

I litteraturstudien undersöks olika metoder för att mäta offentlighet. Även hur de privatägda rummen skiljer sig ifrån de allmänt ägda offentliga rummen undersöks. En av de främsta skillnaderna ligger i de extra lager av kontroll som den privata ägaren kan addera. Dessa består av regler över platsens användande och bevakning, vilket den privata aktören har mer resurser för än en kommun att upprätthålla.

För att angripa problemet föreföll en undersökning av platsers offentlighet vara en metod, och detta resulterade i en fallstudie. Att jämföra privatägda offentliga platser med allmänt ägda offentliga platser genom att mäta offentlighet var tänkt att kunna ge ett objektivt svar på ifall det privata ägandet påverkar en plats offentlighet eller inte.

Att svara på frågan visade sig dock vara mer komplext än så. De trender i samhället som ligger bakom det växande antalet privatägda offentliga platser har också verkat på andra sätt samtidigt. Många argumenterar för att en privatisering av offentliga rum har skett i stort, och syftar då inte till platsens ägandeskap utan till hur platsen upplevs som privat eller allmän. Detta kan ta sig utryck i hur platsen är utformad eller mot vem den riktar sig. Detta komplicerar förutsättningarna för en jämförelse av platsers offentlighet, och den saken problematiseras och diskuteras i uppsatsen.

My original attitude towards privately owned public space was colored by disbelief over their ability to function as public space. The private owner wants to make a profit from their investment and does not take interest in creating good quality urban space for all the city´s inhabitants the way a municipality does.

In the literature different methods of measuring private space are examined. How the privately owned spaces differ from the commonly owned public spaces is also investigated. The main differences lie in the added layers of control over the space that the private owner has the right to impose. These take the form of rules regarding the use of the space and surveillance of it. The private owner has more resources than a municipality to invest in these measures.

To address the problem, a study of the publicness of different spaces seemed like an appropriate method. This resulted in a case study. Comparing privately owned space with commonly owned space through measuring publicness could offer an objective answer to the question if the private ownership affects the publicness of a place or not.

Finding answers revealed to be a more complex matter. The trends in society which have enabled the growing number of privately owned public space have simultaneously worked in other ways. Many argue that a privatization of public space in general has accured, referring to the perceived publicness of space, rather than the ownership of space. This may take form in the design of the place or to whom it is aiming to attract. This complicates the conditions for a comparison of publicness of spaces, which is problematized and discussed in the final parts of the essay.