Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med detta arbete är att skapa ett historiskt underlag för Norrköpings kommun, som kan ge vidare information till deras fortsatta arbete med planer över anläggningens föryngring. En stor anledning till detta är att Promenaderna är byggnadsminnesförklarade sedan 1994 och det krävs en förståelse av historien och det förflutna för att veta hur man i fortsättningen ska arbeta med anläggningen. Uppsatsen grundar sig i en kombinerad arkiv- och litteraturstudie med inslag av fältstudier. Arbetet beskriver vilka ursprungliga idéer och behov som fanns för Promenaderna, hur de använts och hur de har format och påverkat stadsstrukturen.

På 1800-talet var det vanligt att använda olika varianter av begreppet promenad som ett begrepp för de gröna stråken och områdena i staden. Exempel på detta är ”promenadplats” och ”allmän promenad” vilka syftade på vandringen i en grön miljö, för nöjes skull, antingen till fots eller med häst och vagn. Genom att donera pengar till parker och promenader tog borgerskapet plats i staden, men det fanns fler bakomliggande behov och faktorer för att anlägga alléer och promenader i 1800-talsstäderna. Bränder hade i flera hundra år varit ett stort problem, nu härjade också kolera och tuberkulos i Europa. Industrialismen hade lett till en befolkningsökning som resulterat i en extrem trångboddhet. Genom att kombinera trädplanteringar i gator och parker skulle frisk luft komma in i bebyggelsen, brandsäkerheten öka och staden inge ett prydligare intryck.

På 1850-talet började man i Norrköping, med Erik Swartz i spetsen, diskutera anläggning av promenader i staden, inspirerat av större städer i Europa. Uppdraget gick till den unge trädgårdsarkitekten Knut Forsberg som ritade upp ett Norrköping omringat av en promenadkrans och stora parkområden. År 1858 planterades den första delen av Promenaderna, inspirerat av Forsbergs förslag. Arten som användes var lind och först ut var Norra Promenaden som då kallades “Nya Allén”. År 1866 fick Norrköping järnvägsstation i anslutning till Norra Promenaden och 1904 började spårvagnen gå i staden. Promenaderna fortsatte att byggas ut i etapper fram till 1914 då hela anläggningen stod färdig med en promenadring runt staden. Endast lite bebyggelse hade smitit utanför allékransen och anläggningen markerade gräns mellan stad och landsbygd. Staden kom att fortsätta växa utanför Promenaderna och idag ligger allén helt innesluten i stadsbebyggelse.

I ett tidigare skede var anläggningen mer för strosande och nöjesåkning med häst och vagn. Idag har den blivit en del av ett större stadsrum, där den fysiska rörelsen fortfarande är viktig men kanske under lite mer vardagliga former som motionerande eller att ta sig till och från jobbet. Promenaderna är mer än bara träden, den omgivande stadsstruktur och bebyggelse bidrar också till upplevelsen. De olika Promenaderna har olika karaktärer och skapar på så sätt olika rum i staden.

Begreppet att “gå på promenaden” har kommit att bli lite av ett signum för Norrköping som stad. Då byggnadsminnet består av levande material har det en förgänglighet som inte finns hos byggda miljöer vilket kräver andra metoder och arbetssätt. Många av träden är i dåligt skick och några har till och med fallit vilket skapar en mindre säker stadsmiljö att vistas i. Nu krävs det inte bara en förbättring av växtmiljön för de befintliga träden utan också en långsiktig plan för hur förnyelsen av alléerna ska ske för att Norrköping också i framtiden ska kunna vara “staden med Promenaderna”.

The purpose of this essay is to obtain historical background material for the municipality of Norrköping which can provide some input in their ongoing work with the walkways and their rejuvenation. One of the main reasons for this large work with the trees and the facility is because of. Because of the declaration of heritage, it was given in 1994 it is required to have a great understanding of its past in order to make good decisions for the future. This essay is based on a combined literature and archive study with some elements of field studies. It describes the initial ideas and requirements that existed in Norrköping during the last part of 19th century, how the walkways have been used and how they have shaped and impacted the city structure.

In the 19th century, people used the word walkway as a term for landscaped green areas in the town. Some examples were “walkway-place” and “public walkway”. By donating money to fund public parks and walkways, the burghers kept themselves visible in the city while simultaneously giving the lower classes a chance to access green and recreational environments within the city. There were more underlying needs in the cities of the 19th century to create avenues and walkways. Fires had been a problem in the cities for centuries. The deceases cholera and tuberculosis were spreading all over Europe, and the industrialization with its population growth had made the cities very overpopulated. The need for sanitation were a fact and the hygiene became more of a priority. By planting trees in streets and in public parks around the city, the air would become cleaner, the fire safety would increase, and the city would give a more pleasant impression.

In the middle of the 19th century the manufacturer Erik Swartz brought forth a proposal to The Elders of the citizenry to create a monumental walkway in Norrköping much like many other European cities had done during this time. The idea was well received, and the project went to the young landscape gardener Knut Forsberg who drew up a Norrköping surrounded by a ring of walkways and large park areas. In 1858, the first part was planted inspired by Forsberg’s ideas. They used lime-tree, and first in line was the north walkway, by the time called “The New Avenue”. In 1866 Norrköping built a railway station adjacent to the north walkway and in 1904 the city started to use tramlines.

They continued to expand the walkways until 1914 when the whole construction was complete with its double avenues surrounding the city. Only some of the settlements were situated outside the trees and the construction marked where the city ended, and the countryside began. Norrköping continued to grow and today the walkways are located within the city structure. In its early stage, the facility was a place for strolling and joyrides with horse and carriage, but today the area is a part of a bigger urban space, where movement still is important but under more common forms.

The concept of “walk in the walkways” of Norrköping has become a hallmark for the city. When a construction is declared as a cultural heritage and consists of living and changing material, which you cannot find in built environments, it requires special methods of maintenance. Many of the trees are in poor condition, some have fallen, which creates a less safe urban environment to stay in. Now a refurbishment of the plant environment is required and a long-term plan for the walkways is needed to make sure that Norrköping will still be the “city with the walkways” even in the future.