Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den fria platsmarken, “ytan mellan husen” eller helt enkelt - gatan utgör i grova drag hälften av många västerländska städers totala yta, Sverige inkluderat. Ungefär 65% av denna yta upptas i sin tur idag av biltrafiken genom sk. blandtrafik och parkering. Inget annat redskap, ingen aktivitet eller funktion har ett lika dramatiskt ytmässigt avtryck och dominerande närvaro i stadsrummet. Att jobba med utemiljö och stadsbyggnad utan att förhålla sig till bilismen blir därför omöjligt. Konflikten om ytan i staden har åter aktualiserats, då intresset för att bo och leva ett gott liv där, ökat under senare tid. Det här arbetet avser att undersöka och belysa just den här ytkonflikten mellan bilismen å ena sidan och människorna och stadslivet å andra sidan.
Med en fortsatt ökande global urbanisering blir vikten av att lösa just städernas resurs- och klimatpåverkan avgörande. Att lösa världens miljöproblem handlar i stor grad om att lösa städernas miljöproblem. Jag menar att detta problem ej löses med tilltron till självkörande bilar eller ännu mer teknologi, utan snarare genom att designa och utforma städer som i grunden underlättar och förstärker hållbara livsstilar och beteenden på ett strukturellt plan. Stor miljönytta kan göras genom att välfärdsländer visar goda exempel och vågar ta djärva beslut.
Malmö är en snabbt växande kunskapsstadstad i Öresundsregionen med stor potential att bli ett inspirerande exempel på hållbar förändring för omvärlden. Som för många städer blir utmaningen för Malmö att göra upp med den bilvänliga infrastruktur som byggts under efterkrigstiden. I Malmös centrala delar är bilinnehavet 20% och endast 25% av resorna är med bil idag (2013), ändå domineras gaturummet av bilismen i de centrala delarna.
I den här uppsatsen ställs frågan hur ytan istället skulle kunna omfördelas till att skapa rum och platser för människor i en levande och hållbar stad. Hur skulle Malmö kunna se ut 2050 om man satsade på att skapa levande stadsrum på bekostnad av privatbilismen? Vilka funktioner skulle kunna få plats i det offentliga rummet istället?
Jag har undersökt hur en minskad stadsbilism skulle kunna leda till en mer levande gatumiljö. En stadsmiljö som också är mer tillgänglig för alla, även barn. En stor del av detta handlar om att satsa på yteffektiva kollektivtransporter som tunnelbana, spårvagn och cykel. En annan del handlar om att skapa en utemiljö som minskar behovet att förflytta sig över längre sträckor genom att placera målpunkter på nära håll. Genom en låg stadsbilism blir det möjligt att förtäta några av infartsvägarna in till staden och även göra om vissa till gröna kilar.

The free surface space, “the surface between the houses” or simply - the street constitutes roughly half of the total area of many western cities, including Sweden. About 65% of this area is currently occupied by car traffic through “mixed traffic” and parking. No other tool, activity or function has an equally dramatic surface impression and dominant presence in the urban space. Therefore, working with the urban environment and urban planning without taking into acount the car and its infrastructure “motorism” becomes impossible. The conflict about the area in the city has been re-actualized, since the interest in living and more so living a good life in the city has increased in recent times. This work is intended to investigate and highlight this particular conflict of space between motorism on the one hand and people and city life on the other hand.
With the ever-increasing urbanization globally, it becomes crucial to solve the environmental problems and the climate impact of the cities. Solving the world’s environmental problems is largely about solving urban environmental issues. I don’t think this problem can be solved through self-driving cars or more technology, but rather by designing cities that fundamentally facilitate and reinforce sustainable lifestyles and behavior at a structural level. Large environmental benefits can be made by welfare countries showing good examples and daring to make brave decisions.
Malmö is a fast-growing knowledge-based city in the Öresund region with great potential to be an inspiring example of sustainable change for the outside world. As with many cities, the challenge for Malmö is how to handle the car-friendly infrastructure built during the post-war era. In Malmö’s central parts, the car ownership is 20% and only 25% of the journeys are by car today (2013), yet the street is dominated by motoring in the central parts.
In this essay, the question arises how the surface could instead be redistributed in order to create spaces and places for people in a living and sustainable city. How could Malmö look like in 2050 if it was invested in creating a living city space at the expense of private cars? What functions would be available in public space instead?
I have investigated how a reduced city traffic could lead to a more lively street environment. A city environment that is also more accessible for all, including children. Much of this is about investing in highly efficient public transport such as metro, tram and bicycle. Another part is about creating an outdoor environment that reduces the need to move beyond longer stretches by placing close-up targets. Due to a low urban traffic it becomes possible to densify some of the access roads into the city and to turn some into green wedges.