Home About Browse Search
Svenska


Thern, Elina, 2018. Plasmahalter av buprenorfin efter peroral och intravenös administrering till kanin. Second cycle, A2E. Uppsala: SLU, Dept. of Clinical Sciences

[img] PDF
853kB

Abstract

I takt med att kaninens (Oryctolagus cuniculus) popularitet ökar och kravet på alltmer avancerad veterinärvård växer krävs kunskap om hur man smärtlindrar kanin på bästa sätt. Kaninen är ett utpräglat bytesdjur som döljer smärta väl, särskilt i stressade situationer som vid klinikvistelse. Buprenorfin är en vanligt använd opioid för smärtlindring av kaniner. På klinik administreras läkemedlet genom injektion, men för fortsatt smärtlindring i hemmet behövs en mer djurägaranpassad administeringsväg och peroral (PO) administrering skulle kunna vara ett alternativ. Dock är biotillgängligheten av buprenorfin efter PO adminsitrering till kanin inte känd. Syftet med denna studie var att undersöka biotillgängligheten av buprenorfin efter PO tillförsel samt se vilka plasmakoncentrationer av buprenorfin som uppnås efter intravenös (IV) och PO administrering till kanin.

I studien mättes plasmahalter av buprenorfin efter IV (0,05 mg/kg) och PO (0,5 mg/kg) tillförsel till nio intakta honkaniner av rasen New Zealand White med en medelvikt på 2,96 kg (± 0,35). PO administreringen utfördes genom att läkemedlet deponerades med en spruta långt bak i munnen. Sex kaniner administrerades buprenorfin antingen IV (n=3) eller PO (n=3) och tre kaniner (n=3) administrerades både IV och PO med två veckors mellanrum. Blodprover togs via en separat kateter i örats centralartär vid 2 (endast IV), 5, 15, 30, 60, 90, 180, 360 och 480 minuter efter läkemedelsadministrering. Plasma analyserades för buprenorfinkoncentrationer genom ultrahög-prestanda vätskekromatografi-tandemmasspektrometri på Statens veterinärmedicinska laboratorium (SVA, Uppsala, Sverige).

Medelvärden för buprenorfinkoncentrationer beräknades vid samtliga mättidpunkter samt för halveringstid (T1/2), uppmätt maximal koncentration (Cmax), tid vid uppmätt Cmax (Tmax) och arean under plasmakoncentrationskurvan (AUC0-t) vid IV och PO administrering. Buprenorfinkoncentrationerna efter PO administrering var signifikant (p <0,05) lägre än efter IV tillförsel vid alla provtagningstidpunkter vid tvåvägs variansanalys (mixed two-way- repeated-measures ANOVA). Efter PO administrering var medelvärdet för Cmax 2,3 (± 0,8) ng/ml och Tmax 16 (± 7,8) minuter. Statistisk analys för T1/2 och AUC utfördes genom oparade t-tester med en signifikansgräns av p <0,05. Halveringstiden skilde sig inte signifikant mellan IV och PO tillförsel av buprenorfin. Arean under plasmakoncentrationskurvan var signifikant större efter IV tillförsel trots att en tio gånger högre dos buprenorfin gavs PO. Biotillgängligheten för PO administrering uppgick till 2,7 % .

Jämfört med IV tillförsel, gav PO tillförsel av buprenorfin upphov till signifikant lägre koncentrationer i plasma, trots en 10 gånger högre administreringsdos. Det är tveksamt om den uppnådda plasmakoncentrationen efter PO administrering av 0,5 mg/kg är tillräcklig för analgesi. Vidare var volymen stor vilket försvårade administreringen eftersom flera av kaninerna var ovilliga att svälja läkemedlet. Detta bidrog troligen till att även ett oral transmukosalt (OTM) upptag av buprenorfin skedde. Slutsatsen är att PO administrering av buprenorfin till kanin inte kan rekommenderas.

,

With the growing popularity of the rabbit (Oryctolagus cuniculus) as a household pet, the requirement for increasingly advanced veterinary care grows and knowledge of how to efficiently relieve pain in the the rabbit is lacking. The rabbit, typical of a prey animal, conceals pain well, especially in stressful situations such as visits to a veterinary clinic. Buprenorphine is a commonly used opioid for pain relief of rabbits. In the clinic, the drug is administered by injection but for continued pain relief in the home an easier way of administration is preferable, wherefore oral (PO) administration could be an alternative. However, the bioavailability of buprenorphine after PO administration to rabbits is not known. The purpose of this study was to investigate the bioavailability of buprenorphine after oral administration in rabbits and the plasma levels of buprenorphine following PO and intravenous (IV) administration.

Blood plasma concentrations of buprenorphine were measured after IV (0.05 mg/kg) and PO (0.5 mg/kg) administration to nine New Zealand White intact female rabbits with a mean weight of 2.96 kg (± 0.35). PO administration was performed by depositing the drug with a syringe far back in the mouth. Six rabbits were administred buprenorphine either by the intravenous (n=3) or oral (n=3) route and three were administred IV and PO with a two week wash out period. Blood samples were taken via a catheter in the central artery of the ear at 2 (IV only), 5, 15, 30, 60, 90, 180, 360 and 480 minutes after administration. Plasma was analyzed for buprenorphine concentrations by ultra high performance liquid chromatography tandem mass spectrometry at the Swedish National Veterinary Institute (Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, Uppsala, Sverige).

Mean values were calculated for buprenorphine concentrations at all time points as well as halflife (T1/2), maximum plasma concentration (Cmax), time at Cmax (Tmax) and for the area under the plasma concentration curve (AUC0-t) after IV and PO administration. The buprenorphine concentrations after oral administration was significantly (p < 0,05) lower than after intravenous administration at all sampled times points using a mixed two-way-repeated-measure ANOVA. After oral administration the mean Cmax was 2.3 (± 0.8) ng/ml and Tmax 16 (± 7.8) minutes. Statistical analysis for T1/2 and AUC was performed by an unpaired t-test. The level of significans was set at p <0.05. The half-life did not differ significantly between IV and PO administration. The area below the plasma concentration curve was significantly larger after IV administration despite the higher dose of buprenorphine used for PO administration. Bioavailability of buprenorphine was 2.7% after PO administration.

Oral administration of buprenorphine resulted in significantly lower plasma concentrations than IV administration, despite a 10-fold higher dose. It is doubtful whether the achieved plasma concentration after PO administration of 0.5 mg/kg is sufficient for analgesia in rabbits. Furthermore, the volume required for PO administration is high which complicates treatment. Several rabbits in this study were unwilling to swallow the drug completely, probably resulting in a simultaneously oral transmucosal (OTM) uptake of buprenorphine. The results of this study suggest that PO administration of buprenorphine to rabbits can not be recommended.

Main title:Plasmahalter av buprenorfin efter peroral och intravenös administrering till kanin
Authors:Thern, Elina
Supervisor:Hedenqvist, Patricia
Examiner:Nyman, Görel
Series:Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Veterinärprogrammet
Volume/Sequential designation:2018:52
Year of Publication:2018
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Supervising department:(VH) > Dept. of Clinical Sciences
Keywords:Kanin, Buprenorfin, Peroral, Intravenös, Läkemedelsadministrering, Smärta, Smärtlindring, Analgesi, Farmakokinetik, Biotillgänglighet
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-9623
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-9623
Subjects:Veterinary science and hygiene - General aspects
Animal diseases
Language:Swedish
Deposited On:13 Jul 2018 08:25
Metadata Last Modified:25 Feb 2019 13:51

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits