Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Orthopaedic surgeries, including fracture surgeries, are performed on a routine basis at large hospitals in Sweden. Complications after surgeries are inevitable but can probably be reduced by the understanding of potential complications that can arise and risk factors behind them. This study aims to understand the complications after fracture surgeries. The author also sought to provide descriptive data over different types of surgically treated fractures. To the author’s knowledge, there are no such study done in Sweden up to date, and similar studies from other countries are out of date. Fractures in the radius/ulna in small and toy breed dogs are not only common, but also poses great challenges in fracture repair and high complication risks during the postoperative recover period due to various biomechanical factors. The author will therefore focus on fractures in the radius/ulna in small and toy breed dogs in this study in terms of surgery and complications. Data from a four-year period (2012–2015) was collected from medical records at University Animal Hospital in Uppsala, Sweden. A total of 161 surgically treated fracture cases were studied, of which 122 (76%) were dogs and 39 (24%) cats. Non-surgery treatments and fractures in the mandibula and ribs are excluded. One-year postoperative follow-up was done, patients with missing information was contacted through telephone or e-mail interview. Median age for all surgically treated fractures and as well as surgically treated fractures in the radius/ulna was less than one year of age for dogs and < 2 year of age for cats. There are significantly more dogs with body weight less than 6kg with fractures in the radius/ulna compared to other fractures. The five most common surgically treated fracture types in dogs were fracture in the radius/ulna (38%), tibia/fibula (24%), femur (12%), metacarpus/metatarsus and phalanges (9%) and humerus (7%). The five most common surgically treated fracture types in cats were fracture in femur (39%), tibia/fibula (15%), radius/ulna (15%), metacarpus/metatarsus and phalanges (13%) and humerus (8%). The overall complication rate for all fracture for dogs and cats were 63.8 and 50.0% respectively. The overall complications rate for fractures in the radius/ulna was 52.2% in dogs and 16.7% in cats. Implant related, splint/bandage related, gastrointestinal, surgical site infections and delayed union were common complications after surgical repair of all fractures and fractures in the radius/ulna. The most commonly used surgical technique for fracture repair in the radius/ulna was with plate and screws (72.3%). The vast majority of all radius/ulna fractures received perioperative antimicrobials. Deaths within one year after surgery were around 5% for all surgically repaired fractures dogs and cats combined. When attempting to compare overall complications rate, deaths and reoperations/amputations between groups with all fractures excluding radius/ulna and fractures in the radius/ulna, no significant difference were found due to small sample size.

Ortopedisk kirurgi, bland annat kirurgisk reparation av frakturer, är idag vanligt och utförs rutinmässigt på de större djursjukhusen i Sverige. Komplikationer efter ortopedisk kirurgi är omöjliga att undvika, men kan rimligtvis minskas med tillräcklig förståelse om de potentiella komplikationer som kan förekomma efter operationen och riskfaktorer som ligger bakom komplikationerna. Ett av målen med denna studie är att bidra till förståelse av komplikationer som uppstår efter frakturkirurgi på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala, Sverige. Författaren syftar även till att deskriptivt kartlägga de olika frakturtyper som har opererats. Så vitt författaren vet har sådana studier hittills inte gjorts i Sverige. Liknande kartläggande studier från andra länder är utdaterade. Radius- och ulnafrakturer, speciellt på små- och dvärgrashundar, är inte bara vanliga utan löper även större risk för postoperativa komplikationer på grund av en rad olika biomekaniska faktorer. Författaren kommer därför att fokusera på dessa frakturer i denna studie. Data under en period av fyra år (2012–2015) har samlats in från journaler av patienter på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala, Sverige. Totalt har 161 fall av kirurgiskt åtgärdade frakturer studerats, varav 76% var hundar och 24% katter. Frakturer som inte var kirurgiskt åtgärdade samt frakturer i mandibula och revben var exkluderade från denna studie. Patienter följdes upp ett år postoperativt. Patienter som saknade uppgifter i journalen kontaktades via telefon eller e-mail. Medianålder för alla kirurgisk behandlade frakturer och kirurgiskt behandlade frakturer i radius/ulna var under ett år för hundar och under två år för katter. Det var signifikant fler hundar med kroppsvikt under 6kg som opererades för frakturer i radius/ulna jämfört med andra frakturer. De fem vanligast kirurgisk åtgärdade frakturtyperna hos hundar var fraktur i radius/ulna (38%), tibia/fibula (24%), femur (12%), metakarpus/metatarsus och falanger (9%) och humerus (7%). För katter var de fem mest förekommande frakturerna som genomgick kirurgi fraktur i femur (39%), tibia/fibula (15%), radius/ulna (15%), metakarpus/metatarsus och falanger (13%) och humerus (8%). Bland hundar var den totala komplikationsgraden för alla frakturtyper 63.8% och hos katter var den 50.0%. De vanligaste postoperativa komplikationstyper för alla frakturtyper såväl som för frakturer i radius/ulna var implantatrelaterade, skena/bandagerelaterade, gastrointestinala, postoperativa sårinfektioner och försenad frakturläkning. Den vanligaste reparationstekniken för radius- och ulnafrakturer var med platta och skruv (72.3%). De allra flesta som genomgick kirurgi för fraktur i radiusoch ulna fick perioperativ antibiotika. Dödligheten inom ett år postoperativt var ca 5% för alla frakturer med hundar och katter kombinerat. Vid jämförelse mellan alla frakturer och gruppen med enbart frakturer i radius/ulna avseende generell komplikationsgrad, dödlighet och reoperation/amputation kunde ingen signifikant skillnad hittas, troligen på grund av för liten urvalsstorlek.