Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att behandla hundar mot separationsångest är viktigt både ur ett djurskydds- och djurägarperspektiv. Hundar är i naturen mycket sociala djur som har ett behov av en anknytningsperson (attachment figure). Dock kan vissa individer uppvisa onormala svårigheter att skiljas från sin ägare, och det finns olika spekulationer i huruvida detta tillstånd av destruktivt beteende och oro beror på själva bandet med ägaren, eller om det kan ha andra etiologier såsom tex arv, miljö eller tidigare erfarenheter. Att behandla hundar med klomipramin – en serotonin- och noradrennalinåterupptagshämmare, klassad som tricykliskt antidepressivt läkemedel – i kombination med beteendeterapi, har i en del studier visat sig vara en effektiv behandlingsmetod mot separarationsångest hos hundar. Vissa studier konstaterar att inga större biverkningar uppvisats på hund, och menar därför att klomipramin är ett bra alternativ för att påskynda förbättringsprocessen under beteendeterapin. Andra studier på hundar visar på alterneringar såsom förändrad elektrokardiografi och nedsatt sköldkörtelfunktion, och studier på råttor har visat att långtidsbehandling kan ge oönskade effekter på minne och inlärning. Klomipramin har på andra djurslag visat sig kunna ge upphov till hypotyroidism, vilket på människa är associerat med depression och andra psykiska rubbningar. Dessutom har studier på råttor visat att behandling med klomipramin i postnatal ålder kan få konsekvenser såsom förändrat sexuellt beteende och sömnstörningar i vuxen ålder. Detta tros bero på att de serotonerga nervbanorna inte är fullständigt utvecklade vid födseln, och är därför känsliga för manipulation under hjärnans utmognadsfas. Neurotransmittorer och honliga hormoner som östrogen och progesteron har visat sig samspela och förklarar varför modulation med serotonin kan påverka sexuellt beteende och reproduktionen. Klomipramin anses av många författare vara ett effektivt och säkert läkemedel hos friska individer, men det råder enligt andra författare fortfarande osäkerhet i huruvida behandlingen är säker ur ett långtidsperspektiv, och huruvida dess effektivitet är signifikant större än den som ses vid beteendeterapi. Vissa författare menar att beteendeterapi ensamt ger lika bra eller till och med bättre resultat, och det kan således övervägas ifall denna metod skulle ersätta farmakologisk behandling helt och hållet. Andra studier har även framhållit feromoner som ett alternativ till klomipraminbehandling, då dessa visat sig ge positiva resultat och dessutom exkluderar negativa effekter som klomipramin eventuellt kan medföra.

Treatment of separation related disorders in dogs is important both concerning animal welfare and concerning the perspective of the owner. The dog in its nature is a social animal that is in need of an attachment figure. Nevertheless, there are some individuals that suffer abnormal difficulties in separating from their owners, and there are different speculations upon whether this state of destruction and anxiety could depend on the animals´ relationship with its owner, or if the etiology lies in factors such as heritage, environment or earlier experiences. To treat dogs with clomipramine – a serotonin- and norepinephrine reuptake inhibitor, classified as a tricyclic antidepressant drug – in combination with behavioural therapy, has in some studies appeared to be an efficient method for treating separation anxiety in dogs. Some studies demonstrate that no significant adverse effects emerge in dogs, thus they point out that clomipramine is a good alternative to accelerate the time of recover during behavioural therapy. Other studies in dogs show adverse effects such as alternations in electrocardiography and levels of thyroid hormones, and studies in rats show that longer treatment may affect learning and memory. Clomipramine has in other species induced hypothyroidism, which is associated with depression and other psychiatric disorders in humans. Furthermore, studies in postnatal rats has shown that clomipramine may affect sexual behavior and sleeping patterns in the adult rat. This is suggested to be due to the fact that the serotonergic system is not fully developed at birth, and for that reason it is sensitive to manipulation during the development of the brain. Neurotransmitters and female hormones, such as estrogen and progesterone, has appeared to interact, which explains why manipulation of the serotonergic system may suppress sexual behavior and reproduction. According to some authors, clomipramine is considered to be an efficient and safe treatment to healthy individuals. According to other authors, there lies uncertainties in whether chronic administration could be riskful, and if the efficiency of the drug is significantly greater than behavioural therapy on its own. Some studies demonstrate that behavioral therapy on its own gives equivalent or even better results, and it has therefore the potential to replace pharmacological treatment completely. Other studies have suggested pheromone treatment as an alternative to clomipramine, as it has shown good results. In addition, this treatment excludes the potentially adverse effects that clomipramine may implicate.