Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Pyometra är en allvarlig och utbredd sjukdom som främst drabbar äldre, intakta tikar. Sjukdomen utvecklas under lutealfasen och karaktäriseras av en inflammation och varansamling i uterus. Den vanligaste åtgärden är kastration. Etiologin tros vara att uterus under inflytande av östrogen och progesteron blir mer mottaglig för en ascenderande bakteriell infektion. Östrogen uppreglerar antalet östrogen– och progesteronreceptorer och förstärker därmed progesterons effekt på uterus. Progesteron verkar i sin tur på uterus genom att stimulera körteltillväxt, öka sekretion och minska kontraktilitet, vilket i sin tur leder till en ökad infektionskänslighet. I de allra flesta fall isoleras Escherichia coli i samband med pyometra och dess ursprung kan härledas till tikens normalflora. En annan del i etiologin är cystisk endometriehyperplasi (CEH), en histopatologisk förändring av endometriet som verkar predisponerande för pyometra. CEH ses dock frekvent som ett bifynd hos äldre tikar och kan förekomma oberoende av pyometra.

Genom åren har flertalet potentiellt skyddande respektive predisponerande faktorer varit föremål för vetenskapliga studier. Ålder är en sådan faktor och en ökad incidens bland äldre tikar är mycket tydlig. Mekanismer som föreslagits ligga bakom detta samband är bl.a. minskad fysiologisk motståndskraft, det ökande antalet genomgångna löpcykler och en ökad lokal produktion av progesteron. Vidare har dräktighet bekräftats vara en skyddande faktor i flertalet studier men orsaken till detta är inte utredd. Det har även visat sig att betydelsen av dräktighet som en skyddande faktor kan skilja sig åt mellan olika raser. Även kliniska symtom på skendräktighet och dess koppling till pyometra har undersökts. Resultaten är dock tvetydiga och det går inte att avgöra om skendräktighet fungerar som en skyddande eller predisponerande faktor. Vidare har man kunnat visa att incidensen mellan olika raser kan variera mellan ca 10-50 %, något som indikerar att genetiken spelar en viktig roll. Raser som konstaterats vara predisponerade är bl.a. långhårig collie, golden retriever, rottweiler, berner sennen, leonberger och cavalier king charles spaniel. Vilka genetiska komponenter som är aktuella är dock okänt, och man vet i dagens läge inte hur nedärvningen fungerar. En annan faktor som misstänkts öka risken för pyometra är farmakologisk behandling med östrogen eller progesteronderivat alternativt antiprogesteron. Studier har bekräftat ett positivt samband mellan behandling med östrogen och en lägre medelålder vid utvecklandet av pyometra. Det finns däremot inga studier som visar på någon koppling mellan behandling med progesteronderivat samt antiprogesteron och pyometra.

Både ålder, ras, dräktighet och östrogenbehandling kan spela en avgörande roll för vilka individer som drabbas av pyometra. Ålder och genetik bedöms som de viktigaste riskfaktorerna, medan dräktighet och östrogenbehandling kräver mer forskning innan man kan dra några slutsatser kring omfattningen av deras betydelse. I dagens läge har man kartlagt flertalet viktiga faktorer, men bristen på kunskap om deras mekanismer gör att man inte kan använda informationen på ett effektivt sätt. Fortsatta studier på både sjukdomens etiologi samt mekanismerna bakom predisponerande- respektive skyddande faktorer bör prioriteras, och framtida studier inom detta område skulle kunna leda fram till verktyg som kan spela en viktig roll i ett förebyggande arbete.

Pyometra is a widespread and potentially life-threatening disease that is commonly seen in intact, older bitches. Pyometra develops during the lutheal phase and is characterized by a severe inflammation in the endometrium and a pus filled lumen. The most effective treatment is spaying. The cause of the disease is believed to be the hormonal influence on the endometrium during the lutheal phase of the estrus cycle. Estrogen and progesterone makes the uterus more susceptible to an ascending bacterial infection, which triggers the inflammation. Estrogen upregulates the number of estrogen- and progesterone receptors, hence it enhances the effect of progesterone. Progesterone itself stimulates glandular proliferation as well as secretion and suppresses myometrial contractions. The most common bacteria isolated in cases of pyometra is Escherichia coli. Cystic endometrial hyperplasia (CEH) is also considered to play a part in the aetiology of the disease and is frequently seen together with pyometra. CEH is on the other hand often seen in the older bitch without causing disease, hence it is believed that pyometra and CEH can develop independently of each other.

Potential risk factors as well as protective factors for the development of pyometra has been investigated in multiple studies. A higher incidence of pyometra is seen in older bitches. Possible explanations for this connection could be a reduced physiological resistance, the repeated exposure to progesterone during multiple estrus cycles or an increased local production of progesterone in the uterus. Nulliparity has been identified as a protective factor but the mechanism behind this is yet to be discovered. It also appears that nulliparity’s role as a protective factor can vary in different breeds. Psuedopregnancy is another factor that has been thought to reduce the risk of developing pyometra, but recent studies has failed to confirm this. What has been confirmed is that some breeds suffer from an increased risk of developing pyometra. The incidence rate vary between 10-50 %. Amongst the breeds with the highest risk of developing pyometra is rough collie, golden retriever, Rottweiler, Bernese mountain dog, leonberger and the cavalier king charles spaniel. The mechanism behind the inheritance is unknown. Another potential risk factor is treatment with hormones (estrogens, progestin and medroxyprogesterone acetate). Studies show that treatment with estrogens leads to a higher risk of developing pyometra, especially in younger bitches. There are no evidence that treatment with progestin or medroxyprogesterone acetate would increase the risk of developing the disease.

Both age, breed, nulliparity and estrogen treatment can play a part in the development of pyometra. Age and breed are the most important risk factors. Nulliparity and estrogen treatment definitely seem to qualify as risk factors but more research is needed before you can make any conclusions about the extent of their influence. More research on the aetiology of pyometra as well as the mechanisms behind the predisposing and protective factors is needed. Further studies in this area could eventually generate knowledge and insights that could be useful in the work of preventing the development of the disease.