Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den genomsnittliga mjölkavkastningen hos svenska mjölkkor ökar för varje år. Inom mjölkproduktionen är ett vanligt ekonomiskt mål att försöka uppnå ett kalvningsintervall på 12-12,5 månader. För att uppnå detta intervall måste man ibland inseminera kon när hon är i sviterna efter negativ energibalans, vilket har en negativ inverkan på fertiliteten. Möjligheterna med ett planerat längre kalvningsintervall har studerats de senaste två decennierna, och i flera studier har detta visat sig ge en positiv effekt på fertilitet och hälsa, då kon semineras efter att hon passerat perioden med kraftigast negativ energibalans, samt att hon sinläggs när den dagliga mjölkavkastningen inte är så hög.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur en förändring i rutinarbetet med insemineringar och tidpunkt för första inseminering påverkar laktationen. Materialet är insamlat från Lövsta forskningscentrum i Uppsala där man förändrade sina rutiner genom att inseminera tidigare i laktationen för att uppnå ett 12 månaders kalvningsintervall för korna, jämfört med det tidigare kalvningsintervallet på drygt 13 månader. Detta gjorde man för att försöka komma ifrån kor som har låg mjölkproduktion i slutet av laktationen genom att förkorta deras laktation. Totalt ingick 77 kor i studien. Individernas laktationer från år 2014 respektive 2016 användes, vilket innebär att materialet omfattar 154 kompletta laktationer. De 154 laktationerna klassificerades som korta eller långa med gränsen vid 12,5 månaders kalvningsintervall. Av korna som ingick i studien var 48 av rasen SRB och 29 av rasen SLB.

Resultat från denna studie visade att de kor som hade ett långt kalvningsintervall hade en högre mjölkavkastning under laktationens första tre månader, producerade mer mjölk totalt under hela laktationen och hade en mer uthållig laktationskurva. Kalvningsintervallet påverkade inte antalet sindagar och inte heller mjölkavkastningen per dag under laktationen. Det som påverkade kalvningsintervallets längd i denna studie var dels antalet dagar till första brunst och intervall från kalvning till första insemination. Intervallet kalvning till senaste insemination (KSI) var dubbelt så långt hos kor med långt kalvningsintervall som de med kort kalvningsintervall.

Resultaten tyder på att den vanliga rekommendationen med ett kalvningsintervall på 12-12,5 månader inte behöver vara mest lönsamt för alla av dagens högproducerande mjölkkor. Om man är intresserad av att så snabbt som möjligt få upp en ko i topplaktation igen kan det vara relevant att sikta in sig på så korta kalvningsintervall som möjligt, men räknar man på nettovinsten i mjölkproduktion samt tänker på djurvälfärdsaspekten är inte tiden kring kalvning och topplaktation en åtråvärd period då det är där de flesta hälsoproblem dyker upp.

Average milk yield of Swedish dairy cows increases every year. It is a common economic goal in milk production to aim for a calving interval of 12-12.5 months. To reach this interval, the cow has to be inseminated when she is in negative energy balance, which may depress the fertility. The possibility to use planned extended calving intervals to make better use of the production potential has been discussed in scientific literature during the last two decades. Several studies have shown that extended calving intervals have positive effects on fertility and health. Mainly because the cow is inseminated after the most severe negative energy balance, and because the daily milk yield is lower at the time of drying off.

The aim of this study was to investigate the effect of a change in management regarding inseminations on the lactation. The material was collected from Lövsta research center in Uppsala, before and after a change in the routine for inseminations. They started to inseminate the cows earlier in the lactation period to reach a 12 months calving interval, in contrast to their former calving interval of more than 13 months. The goal was to avoid low production in late lactation by shorter lactation period. A total of 77 cows where included in the study, 48 of the Swedish Red and 29 of the Swedish Holstein breed. Lactations from 2014 and 2016 were used, and the data included a total of 154 complete lactations. Those lactations were classified according to the achieved calving interval with 84 “short calving intervals” (≤12.5 months) and 70 “long calving interval” (>12.5 months).

The results of this study showed that cows with long calving intervals had higher milk yield the first three months of lactation, higher total milk yield throughout the lactation period and a more persistent lactation curve. The calving interval did not affect the milk yield per day during the lactation period nor the number of dry days. In this study the calving interval length was affected by days to first oestrus and interval from calving to first service. Days from calving to last service were twice as many in cows with long calving interval as those with short calving interval.

The results from this study suggest that a short calving interval of 12-12.5 months does not have to be the most economic strategy at today’s high level of milk production. If the goal is to get another peak lactation as soon as possible it is a relevant strategy to manage the cows for a short calving interval. This is however not necessarily desirable taking the net profit of milk yield and aspects on animal welfare into account, since the time around calving and peak lactation are high risk periods where most health problems occur.