Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

A field study of the effect of faecal removal from pasture on prevalence of equine parasites
Strongylus vulgaris (S. vulgaris) is one of the most pathogenic parasites in horses. To control S. vulgaris, chemical substances named anthelmintics were introduced in the 1960`s.These drugs were used in what was called interval dose systems where horses were treated at two month intervals year round. This led to a decline of S. vulgaris and an increase of cyathostomins, resistant to all three available classes of anthelmintics. Today cyathostomins are the most prevalent parasites affecting horses. The cyathostomins can be pathogenic. Since the 90`s no new anthelmintic classes have been introduced and there is a substantial risk that anthelmintics used today no longer will be effective in the future. Resistant cyathostomins are now a threat to equine welfare and therefore research to develop non-chemical alternatives for parasite control is needed. Infectious third stage larvae, L3, are ingested by horses on pastures. One alternative method includes manual faecal removal from pasture where little work has been done to confirm the effectiveness of this method.
The aim of this study was to elucidate if manual faecal removal from pasture twice a week can reduce the amount of infectious larvae found in grass samples from pasture. The hypothesis was that the average larval counts from the pasture were faeces was removed manually twice a week would be lower than the average larval counts from the pasture were faeces was not remowed.
In this study, grass samples were collected from two pastures, where three horses with known egg shedding were grazing. Every other day, the horses were transfered from one pasture to the other. From one of the pastures, faeces were removed manually, twice a week. From the other pasture, no faeces were removed. Samples were preparated in the laboratory and L3-larvae were counted under a microscope.
The L3-larval counts from the pasture where faeces were removed manually twice a week, resulted in an average number of seven compared to the larval counts obtained from the pasture from which there was no faecal removal where the average number was 3480. This indicates that removing equine faeces from pasture twice a week could be an effective method to reduce infectious L3-larvae in the grass and help to control parasite infection.

Så gott som alla hästar är infekterade med endoparasiter. Blodmaskar är de parasiter som är mest frekvent förekommande hos häst. De delas upp i stora (Strongylus species) och små (Cyathostominae) blodmaskar. Hästens vanligaste parasit är Cyathostominae. Hästarna smittas när de betar gräs på infekterade beten. Parasiterna ger normalt sett inga symtom men de kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos den infekterade hästen, så som avmagring, diarré och kolik, samt larval cyathostominos.
Strongylus vulgaris (S. vulgaris) är den blodmask som är mest patogen. Larverna vandrar längs blodkärlen hos hästen och orsakar inre skador. Detta ger sedan symptom som kolik hos hästen.
Cyathostominae har en direkt livscykel. Beroende av regn, migrerar de infektiösa L3-larverna från träcken ut i betet och kan intas av en ny betande häst. Även S. vulgaris har en direkt livscykel och följer samma mönster men skiljer sig väsentligt åt när det gäller utvecklingen av L4-stadiet i tarmen.
Tidigare avmaskningsrutiner, med huvudsakligt syfte att kontrollera S. vulgaris, innebar regelbunden avmaskning av alla hästar var åttonde vecka. Detta resulterade i en kraftigt minskad förekomst av S. vulgaris. Emellertid har den intensiva användningen av athelmintika lett till att flera av hästens parasiter utvecklat resistens mot anthelmintika, däribland Cyathostominae. Sedan år 2007 rekommenderas selektiv avmaskning i Sverige.
Det faktum att hästens parasiter har utvecklat resistens mot anthelmintika innebär ett hot mot hästens hälsa. Nya medel för att bekämpa parasiter hos hästar har inte framkommit sedan 90-talet. Detta innebär att behovet av att utveckla alternativa metoder för parasitkontroll är mycket stort.
Resistenta Cyathostominae är ett hot mot hästens välfärd. Alternativa icke kemiska metoder för parasitbekämpning behöver utvecklas på grund av att allt fler arter utvecklat resistens mot befintliga preparat. Beteshygieniska åtgärder så som mockning kan vara en sådan alternativ åtgärd. Syftet med det här arbetet var att undersöka om regelbunden mockning av beteshage två gånger i veckan kan reducera parasitsmitta på betet och på så sätt utgöra ett effektivt komplement till avmaskning för hållbar parasitkontroll. Frågeställningen arbetet utgick ifrån var hur mockning av beteshage två gånger i veckan påverkar antalet L3-larver i gräset.
Studien utfördes på en gård i Knivsta kommun, utanför Uppsala. Tre hästar med känd äggutskiljning av blodmask släpptes ut på bete och flyttades vartannat dygn mellan de båda hagarna. Den ena hagen mockades manuellt två gånger i veckan. Den andra beteshagen mockades inte. Varannan vecka samlades gräsprover in som sedan analyserades. Baermann- tekniken användes för att anrika parasitlarverna i gräset.
Resultatet visade att medelvärdet för den omockade beteshagen var 3480. För den mockade beteshagen var medelvärdet sju.
De första positiva proverna togs i början av det 15:e dygnet efter att hästarna släpptes ut på betet. Dessa följdes av en torr period, utan nederbörd, med negativa prover från båda hagarna. I augusti inträffade en regnperiod och den 27:e augusti, omkring två veckor efter den nederbörden, beräknades de högsta värdena under studien. Antalet L3-larver per kilo torrsubstans gräs i den omockade hagen beräknades till 12 601 stycken, jämfört med 6 stycken L3-larver per kilo torrsubstans gräs från den mockade hagen. Temperaturen är en faktor som påverkar utvecklingen av infektiösa L3-larver. När dygnsmedeltemperaturen sjönk under 10 grader under den senare delen av försöksperioden, minskade antalet påträffade L3-larver i proverna från den omockade hagen trots att nederbörden ökade, vilket bekräftar de studier som gjorts tidigare. Ett t-test avseende statistiskt signifikant p-värde utfördes med resultatet p= 0,041, vilket innebär enstjärnig signifikans.
Slutsatsen av studien blev att gräsproverna från beteshagen som mockades två gånger i veckan innehöll färre L3-larver jämfört med beteshagen som inte mockades.
Hypotesen var att beteshagen som mockades två gånger i veckan skulle ha ett lägre antal L3-larver än den beteshage som inte mockades. Medelvärdet av gräsproverna från den mockade hagen var sju jämfört med medelvärdet av gräsproverna från den omockade hagen som var 3480. Därmed bekräftades hypotesen.