Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Benign prostatahyperplasi (BPH) är den vanligaste prostatasjukdomen hos intakta hanhundar. Studier har visat att nästan 100 % av intakta hanhundar har BPH efter sex års ålder. Olika prostatarelaterade sjukdomar ger ofta liknande kliniska tecken men prognos och behandling skiljer sig åt. Det är därför viktigt att kunna ställa diagnos tidigt och påbörja rätt behandling. Oftast ställs en presumtiv diagnos av BPH eftersom en definitiv diagnos kräver vävnadsbiopsi. På humansidan är serummarkörer viktiga för diagnostiken av prostatacarcinom. Det har visats hos hund att koncentrationen av prostataproteinet CPSE (canine prostate specific esterase) är högre hos hundar med BPH än hos normala hundar. I denna studie undersöks värdet av CPSE vid diagnostik av prostataförstoring och användbarheten för att förutse prostatas tillväxthastighet.
I studien har uppföljande klinisk information samlats från 77 av 79 hundar som deltog i en studie för tre år sedan, där sambandet mellan CPSE-koncentration och prostatas storlek studerades. Dessutom utfördes en uppföljande ultraljudsundersökning på 22 av hundarna där prostatastorlek uppmättes och jämfördes med de tidigare mätningarna gjorda för tre år sedan. I samband med den uppföljande undersökningen togs ett venöst blodprov för analys av CPSE-koncentrationen. Proverna analyserades med Odelis CPSE, en ELISA för bestämning av koncentrationen CPSE.
Resultaten från studien visar att CPSE inte kan användas för att uppskatta prostatas tillväxthastighet. Hundar som för tre år sedan hade en CPSE-koncentration på 90 ng/ml eller högre eller en prostatavolym 2,5 gånger större än normalt eller större fick signifikant oftare än andra kliniska tecken relaterade till prostatasjukdom. CPSE verkar vara användbart för att avgöra om ytterligare diagnostik eller behandling krävs.

Benign prostatic hyperplasia (BPH) is the most common prostatic disease in intact male dogs. Studies have shown that almost 100% of intact males have developed BPH after six years of age. Diseases related to the prostate often cause similar clinical signs but the prognoses and treatments differ. It is therefore important with an early diagnosis to initiate proper treatment. The diagnosis of BPH is often presumptive because definitive diagnosis requires a tissue biopsy. Serum markers are important for the diagnostics of prostatic carcinoma in men. It has been shown that the concentration of the prostatic protein CPSE (canine prostate specific esterase) is higher in dogs with BPH than in normal dogs. In this study the value of CPSE in diagnosis of prostate enlargement is examined and the utility to predict the prostate growth rate is studied.
In the study, follow-up clinical information was collected from 77 out of 79 dogs that participated in a study three years ago where the correlation between serum concentration of CPSE and prostatic size was evaluated. In addition, a follow-up ultrasound examination was performed on 22 of the dogs and prostatic size was measured and the results were compared with the previous measurements made three years ago. A venous blood sample was taken to analysis the CPSE concentration. The samples were analyzed with Odelis CPSE an ELISA test for determining concentrations of CPSE.
The results of the study show that CPSE can not be used to estimate prostate growth rate. The dogs who had a CPSE concentration of 90 ng/ml or more or a prostate volume ≥2,5 times bigger than normal three years ago, got clinical signs of prostatic diseases significantly more often than other dogs. CPSE seems useful to determine whether further diagnostics or treatment is required.