Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

To Swedes in general and, to hunters in particular, there is a great interest for moose (Alces alces), witch is Sweden's largest deer species. In the province of Öland (Sweden's second largest island) the local people show a great interest for the moose existence, both for consumptive (hunting) and non-consumptive use (tourism). This became apparent in 2002 when the moose hunters on Öland voluntary agreed to temporarily postpone the moose hunt on the island. This was agreed upon because the moose population believed to be too small for a sustainable harvest. The break lasted for four consecutive hunting seasons. Before the on set of the hunt in the fall of 2006, two moose management areas had been established; one for Borgholm and one for Mörbylånga municipalities respectively. The areas have identical moose management plans.

In order to maintain a sustainable moose population and sustainable harvest, including effects of future hunting, the managements plan direct on how the hunt should be carried out. This paper maintains a critical evaluation if the hunting plan is based on moose science or common knowledge. To get an overview of the moose population's development during the next ten years, a deterministic population model was designed. The model also displays how large the hunting harvest can be without a reduction in moose numbers, or major changes in age and sex distribution.

My evaluation shows that the management plans are sound and that the moose population has a good chance to develop in the direction that the members of the management area's wishes. The hunting plan mainly is in agreement with scientifically derived knowledge. My overall conclusion is that the current plans serve as a good base so that Öland will be able to have a vigorous moose population.

Hos det svenska folket, och särskilt hos jägarkåren, finns det ett stort intresse för älgen (Alces alces), landets största hjortdjur. Öland är kanske inte mest känt för sin älgstam, men bland lokalbefolkningen finns ett stort intresse för älgens existens, både för beskådning och som jaktbart vilt. Detta uppmärksammandes inte minst år 2002 när de öländska älgjägarna frivilligt kom överens om ett jaktstopp på älg. Beslutet togs för att den öländska älgstammen ansågs vara alldeles för liten och stoppet varade under fyra jaktsäsonger. Inför jaktstarten hösten 2006 hade två älgskötselområden inrättats på ön, en för Borgholms respektive Mörbylångas kommuner. Områdena har likvärdiga skötselplaner.
För att i framtiden få en hälsosam älgstam och ett någorlunda jämt jaktuttag har jägarna inom älgskötselområdena ett särskilt upplägg på hur jakten ska bedrivas. Förutom en granskning av skötselplanerna innehåller arbetet en granskning över huruvida jaktens upplägg är baserad på älgforskning eller allmänt vetande. För att få en överblick över älgstammens populationsutveckling under de kommande tio åren har det även gjorts en deterministisk populationsmodell. Modellen visar också på hur stort jaktuttaget kan vara utan att älgstammen minskar i antal och att köns- respektive åldersfördelning bevaras. Skötselplanernas mål är att Öland ska ha en population på 300 älgar och för att se om detta är ett lämpligt antal har det gjorts en habitatkarta över Öland.
Resultaten visar att skötselplanerna är bra och att älgstammen har en god chans att utvecklas i den riktning som älgskötselområdenas medlemmar önskar. Jaktens upplägg stämmer i huvudsak överens med resultaten från älgforskningen och utgör en bra grund för att Öland ska kunna föda en livskraftig älgstam.