Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Diagnostiska anestesier lagda som infiltration, perineurala eller intraartikulära, är metoder som vanligtvis används i samband med hältutredning på häst. Till hästens distala framben räknas strukturer från karpus och nedåt, inklusive metakarpus, kota, kronben och hov med tillhörande leder och mjukvävnad i form av senor, ligament och muskler. Att ha kunskap om anatomin och strukturer som hör till dessa delar är en väsentlig del i arbetet för att lokalisera ursprunget till smärta vid en hältundersökning. Detta arbete inkluderar anestesier som omfattar vävnaderna runt kotleden och nedåt.
Då diagnostiska anestesier används för att lokalisera varifrån smärtan utgår, börjar man vanligtvis bedöva längst distalt på hästens ben för att sedan arbeta sig uppåt och bedöva mer och mer av benet tills hältan minskat eller försvunnit helt. En diagnostisk bedövning kan tala om vart smärtan kommer ifrån men inte vad den orsakas av. Vid en hältutredning går man därför ofta vidare med andra typer av hjälpmedel och eventuell bilddiagnostik innan beslut om behandling.
I arbetet beskrivs olika infiltrations- och perineurala anestesier samt intraartikulära injektioner från mitten av skenbenet och nedåt, liksom tekniker för att utföra dem. Hur olika lokalanestetika diffunderar i frisk respektive kadavervävnad, samt vilka olika faktorer som påverkar spridningen har också inkluderats.
Genom att ta hänsyn till hur lokalanestetika sprider sig efter en injektion kan denna information vägas samman med anatomi för att underlätta tolkningen av hur hästen svarat på en specifik diagnostisk anestesi. Faktorer som påverkar själva diffusionen har visat sig vara mängd samt typ av lokalanestetika, vävnadens status och tekniken som använts vid injektion.
De studier som granskats, visar att det fortfarande finns utrymme för mer forskning. Det är oerhört viktigt för att inom veterinärmedicinen hela tiden göra framsteg och bli bättre på diagnostik av hältor hos hästar.

Diagnostic analgesia in the form of infiltrative anesthesia, ring blocks, perineural anesthesia and intraarticular injections are often used during lameness examination of horses. The distal limb of the horse, equine lower leg, refers to everything below the carpus, i.e. metacarpus, fetlock, pastern and hoof as well as soft tissue structures such as tendons, ligament and muscles. The knowledge about the anatomy of the distal limb is essential when trying to find out the source and cause of pain in a lame horse.
When examining a lame horse, the most common technique is to start with diagnostic nerve blocks at the distal part of the leg and then work upwards. The diagnostic analgesia can tell where the pain comes from, but not the pathology behind it. Thus, lameness diagnostics often includes other diagnostic methods, such as diagnostic imaging, before the horse is treated.
Several different diagnostic analgesia are described in the literature and how to perform them. In this literature study nerve blocks and intraarticular injection from the middle metacarpus and down described. How different local anesthetics act and diffuse in tissues of different state is also included in the text.
How local anesthetics spread out after an injection and anatomical knowledge facilitate the interpretation of a nerve block. Factors that can influence the result of regional anaesthesia includes which type of local anesthetics that has been used, volume, state of the tissue and how the injection has been performed etc.
The studies included show that there is still room for more research. To be able to make progress and continuing the work towards better diagnostics of lame horses, more research is needed.