Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Begreppet ”periodontal disease” innebär på svenska en parodontit, vilket innebär en
inflammation av tandens parodontium, vilket är tandens stödjevävnad. Det är en sjukdom som
är mycket smärtsam, men symptom ses nödvändigtvis inte förrän i de sena stadierna av
sjukdomsförloppet. Den här uppsatsen syftar till att kartlägga och redogöra för etiologierna
samt hur man kan förebygga sjukdomen.
Hästar är gjorda för att äta en väldigt stor del av dygnet. Detta löses genom hypsodonta
tänder, som kan slitas och kompensatoriskt eruptera för att klara av det enorma slitage de
utsätts för. Tanden består av materialen cement, dentin och emalj, med pulpan innehållande
kärl och nerver i tandens mitt. Till skillnad från brachydonta tänder, exempelvis humana, klär
hästens cement utsidan av hela tanden och således emaljen innanför. Hästen har dessutom
större delen av den anatomiska kronan – den del av tanden som innehåller emalj – under
tandköttsytan. Dessa faktorer bidrar till att nytt tandmaterial kan skjutas upp i takt med att
tanden nöts ner.
I tandens parodontium inkluderas cement, alveolarben och periodontalligament. Gingivan, det
vill säga tandköttet, är alltid involverad när parodontit uppstår och kan därför delvis
inkluderas. Cementet bekläder tänderna och binder via periodontalligamenten tanden till
alveolarbenet.
Patogenesen börjar med ett hinder för den mekaniska rengöringen – det vill säga tuggningen.
Initialt ses en inflammation av tandköttet, en gingivit, och denna övergår till en parodontit när
underliggande vävnad involveras. När mellanrum uppstår mellan tänderna ansamlas foder
både där och i tandköttsfickorna. Detta skapar en grogrund för bakterier att växa.
Sjukdomsförloppet eskalerar då fickorna blir djupare och fodret inte kan försvinna därifrån,
vilket leder till att det ligger kvar och förmultnar. Den onda spiralen kan sluta med destruktion
av alveolarbenet och tandförlust.
Etiologierna – hindren för den mekaniska rengöringen – är bland annat felaktiga
bettrelationer, tandfrakturer, tandväxling, ålder, för hög andel kraftfoder samt betselrelaterade
skador. Dessa kan leda till överväxt av tänder som delvis inte eller inte alls möter en
motstående tands tuggyta, vilket kan skapa patogena mellanrum mellan tänderna samt orsaka
förflyttning av tänderna.
Behandlingen av parodontit går ut på att ge hästen en så fördelaktig tuggyta som möjligt,
vilket görs genom bland annat slipning, rensning av foderrester samt i vissa fall extraktion av
en eller flera tänder. Det är viktigt att inflammationen lägger sig samt att hästen har så lite ont
som möjligt för att kunna börja tugga normalt igen. Diagnos ställs vid klinisk undersökning.
Slutsatsen drogs att det finns flera etiologier, men att patogenesen är lika när en inflammation
väl startat. För att förebygga sjukdomen behövs veterinärer specialiserade på hästtandvård
samt årliga munkontroller som rutin då sjukdomen har stor möjlighet att förebyggas
profylaktiskt.

Periodontal disease is the term for an inflammation in the periodontium, the supportive tissue
of the teeth. The disease is very painful, yet symptoms seldom are present until the later
stages of the inflammation. The aim of this literature study is to find and describe the
etiologies of periodontitis and how to avoid it.
Horses are designed to masticate majority of the daytime, and the solution for this is
hypsodont teeth. These are able to erupt to compensate for the massive wear, which occurs all
the time the horse chew. The tooth consists of cement, enamel and dentine, with the pulp in
the centre containing blood vessels and nerves. Unlike human’s brachydont teeth, the cement
covers the entire tooth of the horse on the outside and the enamel within, still the dentine
closest to the central pulp. Furthermore, the enamel-containing anatomical crown is located
both sub- and supragingival in the horse, contributing to the eruption.
The periodontium includes cement, alveolar bone and periodontal ligament. The gingiva plays
an important part and is always involved when a periodontitis occurs and may therefore partly
be included. The periodontal ligament attaches the teeth to the alveolar bone from the cement.
Initially there is an obstruction for normal mastication, i.e. the mechanical cleaning. Then a
gingivitis follows, and later a periodontitis when the supportive tissue is involved.
Interproximal spaces, between teeth, are considered pathogenic because feed can accumulate.
This will give pathogens a substrate and allow them to thrive. The periodontal pockets gets
deeper as the feed molder, and inflammation can in rare extreme cases lead to destruction of
the alveolar bone and tooth loss.
The etiologies are all obstacles for normal mastication, and include over- and underjet, tooth
fracture, eruption of the permanent dentition, age, too much concentrate feed and bit-related
problems. These factors contribute to overgrowth for the teeth without an opposite tooth. This
might lead to interproximal spaces and moving teeth.
The aim when treating periodontal disease is to create the most profitable occlusal surface for
mastication as possible for the horse. The treatments include floating, emptying periodontal
pockets from feed and in some cases removing teeth. To minimize the amount of
inflammation is essential for further non-hurting, normal mastication. Diagnosis requires a
clinical examination.
To sum up periodontal disease originates from several etiologies, but with similar
pathogeneses. It requires veterinarians specialized in horse odontology and yearly
examinations to prevent the disease from occurring.