Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Valhajen (Rhincodon typus) är vår tids största fisk och når ofta en längd av 12 meter. Arten återfinns nära kusten så väl som ute på öppet hav i temperaturer, i varmt till tropiskt vatten. Över 80 % av dess tid spenderas på djup grundare än 20 meter vilket gör den utsatt för bland annat ekoturism, fiske och fartygskollisioner. Dess långsamma mognad gör att även mindre minskningar av dess population kan få betydande konsekvenser för artens fortsatta överlevnad och gör återhämtning av populationsnivån långdragen. Idag är arten klassad som utrotningshotad på IUCN:s rödlista världen över. Vad som behöver göras för att säkerställa dess överlevnad försvåras ytterligare av de brister i kunskap vi i dagsläget besitter. Deras reproduktion och var de befinner sig större delen av deras liv är än idag okänt.
Syftet med litteraturstudien är att undersöka de antropogent orsakade hoten mot valhajen, därigenom bedöma om artens fortsatta överlevnad är hotad och eventuella åtgärder för att förhindra dess utrotning.
Fiske och bifångst av valhaj är idag det största hotet mot valhaj, det trots förbud i flertalet länder. Idag fiskas valhaj i liten skala lokalt i länder såsom Kenya, där bland annat oljan från deras lever används för att förhindra angrepp av skeppsmask på båtar. Bifångst är relativt ovanligt men sker däremot i alla länder där valhaj återfinns. Mortaliteten är låg men eventuella effekter såsom stress kan påverka dessa individer långsiktigt. Ett totalförbud mot alla valhajsprodukter är att föredra.
Nästan 90 % av alla valhajar har erhållit någon typ av skada. Av dessa kan 25 % attribueras till kollision med fartyg. På grund av valhajars tunna subkutana fettlager sjunker de fortare än många andra större marina djur såsom valar. Många dödsfall går därmed säkerligen oupptäckta. I takt med att fler fartyg rör sig i våra hav med både större storlek och ökad hastighet kan en begränsning av farleder behövas då valhajen samlas på kustnära platser.
Då valhajen är en filtrerare är den utsatt för bråte som flyter på havsytan, såsom plast. Med en smal matstrupe riskerar även mindre plastbitar att göra stor skada. Dödsfall har setts med plastbitar med en storlek av 5x5 cm. Då mängden plast i havet tros fortsätta öka de närmaste åren är det ett problem som troligen ytterligare kommer att växa.
Ekoturism är möjligtvis största hoppet för arten, då en levande valhaj kan inbringa en större ekonomisk vinst än en död. Valhajars respons på turism varierar från undvikande beteende till ogiltighet. Begränsningar för ekoturism bör sättas för att säkerställa minimal mänsklig påverkan, framförallt då ekoturismens långsiktiga påverkan inte ännu är utträtt
Människan är det största hotet mot valhaj i nuläget. Trots redan genomförda åtgärder såsom förbud av fiske kan, om inte ytterligare åtgärder tas, arten riskera att dö ut i en alltför snar framtid.

The whale shark (Rhincodon typus) is the largest living fish in the ocean, often reaching up to 12 meters in length. It is found in all oceans across the globe with warm to tropical temperatures, both close to shore as well as in the open ocean. More than 80 % of its time is spent in depths shallower than 20 meters which makes it vulnerable to fishing, ecotourism, and ship collisions. Human induced mortality poses a great threat to the whale shark due to its slow maturation and long generation interval. Recovery from a substantial diminish in population numbers will most certainly be lengthy. Today the species is classified as endangered on The IUCN Red List of Threatened SpeciesTM. Our own lack of knowledge of the species further complicates any decisions of what measures needs to be taken to save the species. As of today, their reproduction as well as where they spend most of their lives largely remains a mystery.
This study aims to examine the anthropogenic threats against the whale shark and decide if, and possibly what further actions need to be taken to ensure the survival of the species.
Fishing and bycatch remains the biggest threat to the species. Today no large-scale fishery of whale shark is officially being carried out in any country. However local small-scale fisheries in e.g. Kenya, where the liver of the whale shark is used to prevent shipworm infestation, as well as bycatch all over the world is a present threat. The mortality for bycatch is low but long-term effects of individual whale sharks that are caught might potentially pose a threat to the continued survival of the species as suggested by studies performed on bone-fishes (Teleostei).
Almost 90 % of whale sharks shows signs of scarring, 25 % of those can be attributed to ship collisions. As the ship traffic increases so does reasonably the collision incidents. The subcutaneous layer of the whale sharks is thin leading to them sinking faster than other large marine species. Many deaths might therefore go unnoticed. Regulating the traffic, especially close to places of whale shark aggregation, might be needed to diminish incidents.
The whale shark, as a filter-feeder, is at risk of swallowing plastic and other debris floating at the surface. With a small esophagus, even small pieces with a size of 5x5 centimeter might be potentially deadly. As human waste reaching the ocean increases so does the threat against the whale shark.
Ecotourism might be the biggest hope to save the species by ensuring that the whale sharks are more valuable alive than dead. Individuals differ greatly in their response to ecotourism however some sharks show behavior of avoidance. Limitations in human interaction for ecotourists might reduce possible long term effects.
Humans are at present the greatest threat against the whale shark. Despite already taken measures more has to be done to ensure the survival of the species or the whale shark most likely will suffer extinction in the too soon future.