Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Anestesi på häst är associerat med stora risker och hög mortalitet, och inhalationsmedel som används i dagsläget har en uttalad negativ effekt på kardiovaskulära funktioner och respiration. Detta är viktigt att ha i åtanke i samband med narkos, då cirkulationskollaps och hjärtstillestånd är de vanligaste orsakerna till dödsfall associerade till hästanestesi. Även vävnadsskador kan uppkomma, och tillräcklig syretillförsel till vävnaderna är därför viktigt för att förebygga skadlig hypoxi. Uppvakning efter anestesin är ytterligare ett kritiskt och riskfyllt moment, där farliga situationer potentiellt kan förebyggas genom att förlänga durationen på uppvakningen med tillförsel av sederande läkemedel.
För att minimera eller förebygga negativa effekter av inhalationsanestesi kan inhalationsmedel kombineras med tillförsel av alfa2-agonister. En vanligt förekommande metod för administrering av dessa substanser under anestesin är via konstantinfusion, och flera studier under senare år har undersökt fysiologiska effekter vid anestesiprotokoll av detta slag. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur konstantinfusion av en alfa2-agonist under inhalationsanestesi påverkar några specifika parametrar jämfört med enbart inhaleringsmedel, samt jämfört med några andra sederande läkemedel. Parametrarna som undersöks är kardiovaskulär funktion, syresättning och uppvaknande. De alfa2-agonister som undersöks är detomidin, medetomidin och dexmedetomidin.
Alfa2-agonister är den vanligast använda läkemedelsgruppen vid sedering av häst, och effekter som ses vid administrering av alfa2-agonister är sedering, muskelavslappning och analgesi. Alfa2-agonisternas verkningsmekanismer kan liksom inhalationsmedel medföra oönskade fysiologiska effekter som kan utgöra en ökad risk under anestesin, och beroende på vilka alfa-receptorer som aktiveras varierar det fysiologiska svaret. Aktivering av pre-synaptiska alfa2-receptorer orsakar vasodilatering och minskad resistans i blodkärl med blodtryckssänkning, medan aktivering av post-synaptiska receptorer orsakar vasokonstriktion och ökad resistans i blodkärl. Utöver detta inducerar alfa2-agonister även bradykardi.
I de undersökta studierna observerades varierande effekter på kardiovaskulära parametrar och syresättning, men vissa mönster kunde identifieras. Konstantinfusion med alfa2-agonister, både jämfört med enbart inhalationsmedel och infusion av andra läkemedel, gav ofta minskat hjärtindex och hjärtfrekvens samt ett ökat blodtryck. Syresättningen minskade till viss del i några av artiklarna men hölls ofta på en acceptabel nivå tack vare mekanisk ventilering, och skillnader mellan alfa2-agonister och jämförande grupper hade begränsad klinisk relevans. Hästarna uppvisade efter infusion med alfa2-agonister färre resningsförsök efter anestesin, och fick högre betyg på uppvakningarna vid utvärderingarna.

Anaesthesia in horses is associated with great risks and high mortality rates, and inhalation drugs used today have profound negative effects on cardiovascular and respiration functions. This is important to consider during operations requiring general anaesthesia, since circulation collapse and heart arrests are the most common causes of death associated with equine anaesthesia. Harmful tissue damage can arise, and adequate oxygenation is therefore crucial to prevent hypoxia. Post-anaesthetic recovery is a critical phase as well, during which injuries can potentially be avoided by prolonging the duration of the recovery by administration of sedative drugs.
To minimize or prevent negative effects from anaesthetic inhalation drugs, these can be combined with alpha2 agonists. A common method of administrating these substances during general anaesthesia is through a constant rate infusion, and several recent studies have investigated the physiological effects of anaesthetic protocols of this kind. The aim of this literature review is to investigate how a constant rate infusion with alpha2 agonists during equine anaesthesia affects some specific parameters compared to solely inhalation drugs, and compared to some other sedative drugs. The investigated parameters are cardiovascular function, oxygenation and post-anaesthetic recovery. The alpha2 agonists included in the review are detomidine, medetomidine and dexmedetomidine.
Alpha2 agonists is the most commonly used group of sedatives in horses, and when administrated they provide sedation, muscle relaxation and analgesia. The mechanisms of action, like inhalation drugs, may induce adverse effects in patients, and the physiological response varies depending on which alpha receptors are being activated. Activation of pre-synaptic alpha2 receptors induces vasodilation with a decreased vascular resistance and drop in blood pressure, while post-synaptic receptor activation induces vasoconstriction and increased vascular resistance. Furthermore, alpha2 agonists cause bradycardia in patients.
In the articles included in this review varying effects on cardiovascular parameters and oxygenation were observed, but some patterns could be identified. Constant rate infusion with alpha2 agonists, both in comparison to solely inhalation anaesthesia and to infusion of other sedatives, caused a decrease in cardiac index and heart rate and an increase in blood pressure. Oxygenation decreased to some extent in some articles but remained at an adequate level due to mechanical ventilation, and differences between alpha2 agonists and compared groups had little clinical relevance. Horses given alpha2 infusions showed fewer attempts to stand post-anaesthesia and received higher evaluation scores on recoveries.