Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study was performed in an afforestation experiment established 1982 on an abandoned peat harvesting area, Flakmossen, in the province of Värmland, SW Sweden. The experimen-tal design include planting with Scots pine (Pinus sylvestris), in combination with various drainage intensities (20, 30, and 40 m between ditches), and fertilizer doses 0, 100, and 200 g PK per seedling applied at the date of planting.

The aim of this study was to achieve more knowledge about the conditions on afforestation of peat harvesting areas, especially regarding drainage intensity and fertilization requirements, by means of determining the stand growth and yield in the Flakmossen trial.

The forest growth did not differ significantly between the drainage intensities tested when the same amount of phosphor and potassium fertilizer was added. Thus, shorter distances between ditches than 40 m can not be recommended.

When no fertilization was carried out seedling survival was very low, and the growth of sur-vived seedlings was poor. The largest diameter and height growth were observed in the areas where the highest dose of phosphorus and potassium (200g/seedling) was given. The results indicate that the average site growth capacity during a rotation period is 7-8 m3ha -1yr-1 . This is about 40 % higher than the average for all forest land in the province.

The results indicate that afforestation of peat harvesting areas should be considered as effec-tive land use.

Studien genomfördes i ett beskogningsförsök som anlades 1982 på en avslutad torvtäkt i
Värmland (Flakmossen). Försöket på Flakmossen hade planterats med tall (Pinus sylvestris)
och i samband med planteringen prövades gödsling med olika doser av handelsgödselmedel
(PK) samt olika dräneringsintensitet ( 20, 30 och 40 m tegbredd). Tanken med försöket var att
få grundläggande kunskap om skogsodling på avslutad torvtäkt. Vid kommersiell torvutvinning
krävs ett täkttillstånd och detta tillstånd kräver att en efterbehandling av täktytan skall
ske när brytningen är avslutad. Då kan beskogning som efterbehandlig bli ett attraktivt alternativ.
Försöket på Flakmossen inventerades objektivt genom systematisk utplacering av cirkelytor.
Syftet med denna studie var att genom bestämning av skogstillväxten närmare ange förutsättningarna
för beskogning på avslutade torvtäkter, främst med avseende på kraven på dräneringsintensitet
och näringstillförsel av fosfor och kalium.
Ifråga om dräneringsintensitet visade det sig att skogsproduktionen var praktiskt taget lika
stor på tegar med lägsta intensitet, dvs. tegbredden 40 m, som på de mera väldränerade tegarna
med 20 m resp. 30 m tegbredd. När samma gödselgiva (100 g per planta) gavs på tegarna
blev varken diameter- eller höjdtillväxt högre med minskande tegbredd.
Störst diameter- och höjdtillväxt uppmättes i det försöksled som givits den högsta givan av
fosfor och kalium (200 g per planta). Träden hade där övre höjden 10,8 m och medeldiametern
på 13,3 cm i brösthöjd samt en beståndsvolym på nästan 180 m3sk/ha, 21 år efter näringstillförseln.
Denna volymtillväxt motsvarar ståndortsindex T28 vilket i sin tur indikerar att boniten
dvs. markens skogliga produktionsförmåga i medeltal under en omloppstid, är mellan 7-
8 m3sk/ha per år.
I de tre försöksled där lägre givor (100 g PK per planta) prövades hade träden vuxit betydligt
sämre. Där varierade övre höjden mellan 8,6 och 9,6 m, medeldiametern mellan 9,4 och 11,7
cm och beståndsvolymen mellan ca 110 och 150 m3sk/ha. På kontrollparcellerna, där ingen
tillförsel av mineralnäring skett, hade inga träd nått 1,3 m. Överlevnaden av de planterade
tallarna var hög i alla försöksled som fått tillförsel av mineralnäring.
Denna produktionsstudie har visat att plantering med tall i kombination med punktgödsling
(200 g PK/planta) på en avslutad torvtäkt resulterat i en ungskog vars produktion indikerar att
bördigheten hos den tillskapade skogsmarken är ca 40% högre än medelboniteten i länets
skogar. En slutsats från studien är därför att efterbehandlingsalternativet beskogning kan ge
ny skogsmark med hög produktionsförmåga och alltså bör betraktas som en mycket effektiv
markanvändning.