Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Laminitis has crippled horses through times and many cures have been used to
treat it. Since the mechanism of the disease is yet not fully understood, treatments
are only ways to alleviate the pain and at best, slow down the pathological process
enough to make time for improvement. This paper is a retrospective study of 71
horses treated by a protocol at Hästsjukhuset Strömsholm. The protocol implies
three visits at zero, five and fifteen weeks. At each the horse is evaluated and
treated by a veterinarian. Lateromedial x-rays are taken and the farrier performs a
dorsal hoof wall resection when appropriate. Resection of the dorsal hoof wall is a
technique used with favorable results in several countries (Peremans et al 1991,
Eustace & Caldwell 1989). It has however not been used in Sweden to a greater
extent. Between the first two visits the horse is kept in strict confinement. If
necessary the horse is hospitalized and analgesics are used whenever called for. The
horses included were declared sound at least six months prior a telephone interview
was conducted. During the interview notes were taken on how the convalescence
work had proceeded and whether the horse had been able to return to its previous
workload. Of the 71 animals 39 had recovered completely. 47% of the ponies
regained full soundness and so did 75% of the horses. Significance for prognosis
was tested with a binary regression laminitis, cause, number of feet involved,
body condition, radiographic findings and two types of clinical scoring.
Significance was proven for age insofar as the outcome was worse the older the
horse. Distribution according to sex was even among the patients, but the maresran a higher risk of non-recovery. Horses and ponies in good body condition were
well represented among the patients. They regained full soundness to a greater
extent than animals in normal body condition. No statistical significance could be
proven for the clinical evaluation systems. A certain misinterpretation of the
clinical notes could have happened in the adaptation, but this probably illustrates
the owner's big part in the outcome. Motivation, patience and economical
possibilities seem to matter as much as the clinical picture. Horses with a previous
history of laminitis do not recover to a lesser extent, but are retired or put down
more frequently.

Fång har omintetgjort hästar i alla tider och många kurer har använts i syfte att
bota. Eftersom sjukdomsmekanismen inte är helt klarlagd, ger behandling snarast
smärtlindring och lyckas i bästa fall bromsa förloppet så pass att läkning kan ske.
Denna uppsats är en retrospektiv studie av 71 hästar behandlade enligt en metod
vid Hästsjukhuset Strömsholm. Behandlingsprotokollet innebär tre besök med fem
och tio veckors mellanrum. Hästen bedöms och behandlas av veterinär.
Lateromediala röntgenbilder tas och hovslagaren utför dorsal hovväggsresektion när
så är passande. Resektion av dorsala hovväggen är en teknik som används med
rapporterad god framgång i flera länder (Peremans et al 1991, Eustace & Caldwell
1989). I Sverige har den dock inte använts i lika stor utsträckning som traditionella
metoder. Under tiden mellan de två första besöken hålls hästen i strikt boxvila.
Om det är nödvändigt blir den inskriven och smärtstillande ges hela tiden vid
behov. Hästarna som ingår i studien friskförklarades minst sex månader innan en
telefonintervju med ägarna genomfördes. Vid intervjun tog uppgifter om hur
konvalescensarbetet framskridit och om hästen nått sin tidigare arbetsnivå. Av de
71 hästarna var 39 helt återställda. Av ponnyerna återvände 47% till tidigare arbete
och hos ridhästarna 75%. Med en binär regressionsanalys testades signifikans
mellan utfall och kön, ålder, hull, storlek, fånghistoria, antal fötter drabbade,
röntgenförändringar samt två olika kliniska bedömningssystem. Signifikans fanns
för ålder såtillvida att utfallet var sämre ju äldre hästarna var. Könsfördelningen var
jämn bland patienterna, men risken för negativt utfall var signifikant bland stona.
Hästar och ponnyer i överhull är väl representerade bland patienterna. De blev helt
återställda i större utsträckning än djur av normalhull. För de kliniska
bedömningssystemen kunde ingen statistisk signifikans påvisas. En viss
snedtolkning av journalerna kan ha skett i bearbetningen, men sannolikt talar detta
för djurägarens stora roll i resultatet. Motivation, tålamod och ekonomiska
möjligheter syns väga lika tungt som den kliniska bilden. Hästar med en tidigare
fånghistoria tillfrisknar inte i mindre utsträckning, däremot pensioneras eller
avlivas de mer frekvent.