Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ryggömhet är ett vanligt problem hos ridhästar. Orsaken är ofta multifaktoriell
men en faktor som kan vara viktig är hur hästen tränas. En vanlig åsikt hos ryttare
och tränare är att hästens form, d.v.s. huvud- och halspositionen, påverkar ryggen
men detta har aldrig bevisats. Tidigare studier har visat att hästens form påverkar
frambenen och att en gramantygel kombinerad med en vanlig tygel kan förskjuta
hästens vikt bakåt. Syftet med den här studien var att undersöka hur ryggens
rörelse påverkades av tre olika huvud- och halspositioner. De tre olika positionerna
var låg, hög ("på tygeln") samt fri position där hästen gick med halsen framsträckt
i valfri höjd.

Åtta friska ridhästar ingick i försöket. De försågs med 17 reflektoriska
hudmarkörer placerade på huvudet, ovanför tornutskotten längs ryggraden, på
bäckenet samt på benen. Hästarna fick skritta och trava på en rullande matta.
Huvud-halspositionerna varierades med hjälp av inspänningstyglar fästa till en
gjord. Sex kameror registrerade markörernas tredimensionella rörelse. Varje
ryggkota kan rotera i tre plan och det ger upphov till tre typer av rörelser:
dorsoventral flexion och extension, lateral böjning samt axial rotation. Alla tre
typer av rörelse mättes, men endast dorsoventral flexion och extension presenteras
här.

I skritt minskade rörelsen i ländryggen när hästen spändes in lågt och rörelsen
minskade ännu mer när hästen gick på tygeln jämfört med den fria formen. I trav
var skillnaden inte så stor förutom vid ryggsegment T10 och T17 där rörelsen
minskade när hästen gick på tygeln jämfört med den fria formen. I skritt påverkade
inspänningen även steglängden som kortades, mest vid den höga inspänningen
men även vid den låga inspänningen. I trav påverkades inte steglängden av huvud-
halspositionen. En förklaring till det kan vara att hästen naturligt rör sig olika i
skritt och trav. I skritt rör den huvudet mer och en fixering av huvudet medför att
rörelsen hämmas. I trav håller hästen huvudet mer stilla och påverkas inte på
samma sätt av fixeringen. Tidigare studier visar att steglängden har en direkt
inverkan på ryggens rörelse och för att ta reda på om det är ett direkt samband
mellan hästens form och ryggens rörelse skulle man behöva ha steglängden
konstant. Ett sätt kan vara att tömköra hästen där man kan driva hästen framåt och
därigenom kanske påverka steglängden.

for back problems of the horse is multifactorial. One factor, which might be important, is the effect of training techniques on the mechanics of the thoracolumbar spine. There is little knowledge about the interplay between the activity of the muscle groups of the back and the movement of the back during training. A common opinion among riders and in the literature is that the attitude of the head and neck influences the back of the horse but this has not been measured objectively. It has been shown that changes in head and neck attitude, caused by the reins, influence the kinetic variables most significantly in the forelimbs, while less significantly in the hindlimbs (Biau et al 2002). The use of draw reins combined with normal reins has been shown to result in shifting the weight of the horse caudally (Roepstorff et al 2002). It is generally believed that the back activity is improved by lowering the head and the neck of the horse. What this means with regard to the movement of the back is, however, unclear. Furthermore, if the horse is forced to lower its head and neck with side reins, the effect is sometimes the opposite: a decrease in back activity as the horse goes on the forehand (Hölzel, Hölzel & Plewa 1995).
The aim of this study was to evaluate the effect of head and neck position on the kinematics of the back. The hypothesis was that the kinematics of the cranial back (T10- T17) would change when the head and neck was lowered or raised with the help of side reins in comparison to when the head and neck were in a free position.