Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Femsjö is a small parish situated in Hylte municipality, Växjö diocese. The parish has a total area of 8230 ha of which 5000 ha are covered with forest. There have not been any large industries in the parish offering work opportunities for the inhabitants, so they have had to generate income from their land and the forest. Instead of going to the bank to get a bank loan the people of Femsjö parish went out in to the forest and harvested trees for timber and extra cash revenue. Production of pine tar and potash were two other ways that the residents of Femsjö parish could earn extra money for the household in order to keep starvation away.

Pine tar has been a commercial product for centuries. Moreover, pine tar has through long period been an important export commodity and part of the Swedish economy. From today's point of view production of pine tar was often a waste of timber. It is calculated that one needed 15 large trees in order to make one barrel of tar. The production of tar in Femsjö parish was accomplished by placing pine timber with high amount of resin in a long trench dug into a slope. On top of the timber one placed spruce twigs and on top of the spruce twigs soil was shovelled to seal out air. The pine timber was then lit, and the timber was left to release its tar in to a barrel at the bottom of the trench.

Pot ash is the ash one get when beech or other hardwoods with high amounts of potassium carbonate are burned. Pot ash was used for many purposes such as glass, soap and washing powder production. The fabrication of potash was a major reason why beech decreased in Halland. Today pot ash is manufactured chemically, thus beech forests have more or less recovered.

Femsjö är en liten socken belägen i Hylte kommun, Växjö stift, med en areal på 8230 ha
varav 5000 ha är idag skogsmark. Socknen har inte haft några större industrier eller
arbetsplatser historiskt sett, utan folket har levt på jordbruk och skogen har vart mycket viktig
binäring för sockenborna. Istället för att gå till banken och ta sig ett banklån gick man ut i
skogen och högg lite timmer och sålde. Tjärbränning och pottasketillverkning har båda varit
en syssla för att dryga ut hushållskassan.
Tjära är en gammal produkt och har varit mycket viktig för den svenska exporthandeln och
ekonomin förr i tiden. Sedd med nutida ögon innebar tjärbränningen oftast ett slöseri med
virke. Man beräknade att man behövde 15 grova timmerträd till en tunna tjära. Tjärbränningen
startade med att man tog kådrik tallved och lade det i en lång urgröpt ränna i marken. Ovanpå
detta lade man granris och sedan jord för att få det tätt. Därefter tände man på och lät tjäran
svettas ut nedåt längst rännan och samlades upp i tunnor.
Pottaska är askan som man får vid bränning av bok eller annat lövträ med höga halter av
kaliumkarbonat. Pottaskan har använts till många användningsområden, bland annat vid
tillverkning av glas och som tvål och tvättmedel. Pottaskebränningen var en bidragande faktor
till att bokskogen i Halland försvann. Idag framställs pottaska på kemiskt vis. Nyttjandet av
skogen har minskat med två produkter men skogstillståndet har förbättrats till förmån för
virkesproduktion och bokskogen har ersatts av barrträd.