Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Infektion med hjärtmask (Dirofilaria immitis) är endemisk bland hund och katt i stora delar av världen, bland annat södra Europa och de flesta delstater i USA. I Sverige anses det i nuläget inte finnas risk för inhemsk smitta. Faktorer som klimatförändringar och förflyttning av sällskapsdjur inom Europa kan öka risken för spridning till tidigare fria områden. Denna litteraturstudie ger en översikt över hur smittspridning av Dirofilaria immitis sker samt hur dess förutsättningar ser ut i Sverige. För att smittspridning av Dirofilaria immitis ska kunna ske krävs närvaro av mikrofilaremiska hundar, myggor som fungerar som mellanvärdar och vektorer, samt ett klimat som tillåter utveckling av mikrofilarier till det infektiösa stadiet L3 i mellanvärden. Enligt en studie har flera väderstationer i Sverige registrerat temperaturer som visat sig vara gynnsamma för utveckling till L3 under åren 1977-1991. Dessutom visar statistik under åren 2002-2009 att månadsmedeltemperaturen i juli och augusti varit över 18,3ºC på flera håll i Sverige vid flera tillfällen, vilket anses vara gynnsamma temperaturer för utveckling till L3. Ett flertal av de myggarter som är potentiella vektorer för Dirofilaria immitis har registrerats i Sverige. Det är dock möjligt att endast vissa underarter eller haplotyper av en myggart kan fungera som vektor. Fyra hundar har i Sverige rapporterats diagnostiserade med infektion av Dirofilaria immitis under åren 2008-2009 (ett fall 2008 och tre fall 2009). Mellan åren 1985-2007 har inga fall rapporterats i Sverige.
Mina slutsatser i detta arbete är att det finns risk för att Dirofilaria immitis-infektion kan smitta i Sverige. Mikrofilaremiska hundar anses vara den viktigaste faktorn för smittspridning av sjukdomen. Statistik indikerar att det troligtvis finns få infekterade och eventuellt mikrofilaremiska hundar i Sverige, vilket gör att risken för smitta i Sverige i dagsläget troligtvis är låg.