Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

European aspen (Populus tremula) is a pioneer tree species that has a high importance for biodiversity. In Sweden, the number of long-continuity aspen stands has decreased during the last century. However, the awareness of the importance of aspen for other species has increased recently, and in many areas the current goal is to increase the number of old, large aspens. In order to do so, one common method is lower stand density by cutting trivial tree specimens intermingled within aspen clones, in order to reduce competition with surrounding trees.

The aim of this study was to investigate how light competition affects vitality in old aspens. In a study area located in Norrbotten, Sweden, 5 sites were chosen with the objective of obtaining a wide range of stand density values. 4 sites were located in an old spruce-aspen stand, and one site was located on a 7 years old clear-cut. On each site, 3 old aspens were cut down, and wood discs were taken out from their trunks at the heights 1,3 m; 50% of tree height and 75% of tree height. The age of each felled aspen was determined, and growth during the last 20 years was calculated and used as an indicator of vitality. Furthermore, the health state of the trees was measured using a novel index based mainly on rot occurrence. Fisheye photos were also taken of the canopy above each aspen, and variables such as basal area, age of surrounding spruces, diameter and general stand characteristics were collected and analyzed.

Results indicate that age is the main factor affecting vitality in old aspens. Significant correlations could be found between age and health index as well as between age and the variable representing growth during the last 20 years. No significant correlation could be found between stand density and the parameters representing vitality. However, the results show that in the trees on the clear-cut, a growth increase occurred after the old stand was harvested. This indicates that creating more space around old aspens is a useful method for inducing larger diameters in stands where the growth has stagnated.

Sammanfattning (swe)

Europeisk asp (Populus tremula) är ett pionärträdslag som har ett högt värde för den biologiska mångfalden. I Sverige har antalet aspbestånd med lång kontinuitet minskat under de senaste hundra åren. På senare tid har man dock fått ökad kunskap om aspens höga värde för andra arter, och i många områden finns nu ett mål att öka antalet gamla, stora aspar. En vanlig metod för att göra detta innebär att man genom att friställa aspar som förväntas ha goda utsikter att utveckla större dimensioner minskar konkurrensen med omgivande träd.

Syftet med den här studien var att undersöka hur ljuskonkurrens påverkar vitalitet i gamla aspar. I ett område beläget i Norrbotten, Sverige, valdes 5 ytor ut i syfte att erhålla ett så brett spektrum av olika beståndstäthet som möjligt. 4 ytor var belägna i ett gammalt asp-gran-bestånd, och en yta låg på ett 7 år gammalt hygge. På varje yta togs 3 gamla aspar ner, och vedtrissor höggs ut ur stammarna på höjderna 1,3 m; 50 % av trädhöjd och 75 % av trädhöjd. Åldern på var och en av de nedhuggna asparna bestämdes, och tillväxten under de senaste 20 åren beräknades och användes som en indikator på vitalitet. Vidare mättes trädens hälsotillstånd med hjälp av ett eget utvecklat index som huvudsakligen var baserat på rötförekomst. Fisheyefoton togs också av krontäcket över varje asp, och variabler såsom grundyta, ålder på omgivande granar, diameter och generella ståndortsegenskaper samlades in och analyserades.

Resultaten indikerar att ålder är den faktor som har störst påverkan på vitaliteten i gamla aspar. Signifikanta korrelationer hittades mellan ålder och hälsoindex, och också mellan ålder och den variabel som representerade tillväxt under de senaste 20 åren. Ingen signifikant korrelation gick att hitta mellan beståndstäthet och de parametrar som representerade vitalitet. Resultaten visade emellertid att en tillväxtökning skedde i de träd som växte på hygget efter att det gamla beståndet slutavverkades. Detta indikerar att friställning av gamla aspar är en väl fungerande metod för att skapa träd med grövre diametrar i bestånd som har stagnerat i tillväxt.

Europeisk asp (Populus tremula) är ett pionärträdslag som har ett högt värde för den
biologiska mångfalden. I Sverige har antalet aspbestånd med lång kontinuitet minskat
under de senaste hundra åren. På senare tid har man dock fått ökad kunskap om aspens
höga värde för andra arter, och i många områden finns nu ett mål att öka antalet gamla,
stora aspar. En vanlig metod för att göra detta innebär att man genom att friställa aspar som
förväntas ha goda utsikter att utveckla större dimensioner minskar konkurrensen med
omgivande träd.
Syftet med den här studien var att undersöka hur ljuskonkurrens påverkar vitalitet i gamla
aspar. I ett område beläget i Norrbotten, Sverige, valdes 5 ytor ut i syfte att erhålla ett så
brett spektrum av olika beståndstäthet som möjligt. 4 ytor var belägna i ett gammalt aspgran-
bestånd, och en yta låg på ett 7 år gammalt hygge. På varje yta togs 3 gamla aspar
ner, och vedtrissor höggs ut ur stammarna på höjderna 1,3 m; 50 % av trädhöjd och 75 %
av trädhöjd. Åldern på var och en av de nedhuggna asparna bestämdes, och tillväxten
under de senaste 20 åren beräknades och användes som en indikator på vitalitet. Vidare
mättes trädens hälsotillstånd med hjälp av ett eget utvecklat index som huvudsakligen var
baserat på rötförekomst. Fisheyefoton togs också av krontäcket över varje asp, och
variabler såsom grundyta, ålder på omgivande granar, diameter och generella
ståndortsegenskaper samlades in och analyserades.
Resultaten indikerar att ålder är den faktor som har störst påverkan på vitaliteten i gamla
aspar. Signifikanta korrelationer hittades mellan ålder och hälsoindex, och också mellan
ålder och den variabel som representerade tillväxt under de senaste 20 åren. Ingen
signifikant korrelation gick att hitta mellan beståndstäthet och de parametrar som
representerade vitalitet. Resultaten visade emellertid att en tillväxtökning skedde i de träd
som växte på hygget efter att det gamla beståndet slutavverkades. Detta indikerar att
friställning av gamla aspar är en väl fungerande metod för att skapa träd med grövre
diametrar i bestånd som har stagnerat i tillväxt.