Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Knowledge of the local long-term vegetation history is an essential basis for restoration plans and ecological management. This study was conducted in the future Ecopark Raslången, situated outside Olofström in Southern Sweden. The aim was to 1) assess the forest history of the Ecopark Raslången during the last 2 000 years, 2) investigate the changes in forest composition that have taken place during the last century, 3) discuss the local vegetation changes in relation to biodiversity and 4) incorporate this knowledge into the practical forest management. A pollen analysis was conducted from a peat core taken from a small mire in the Ecopark.
The results show that the total share of forested land has decreased during the last 2 000 years. Broadleaved species such as Quercus and Tilia have decreased, while Pinus, Picea and Fagus have increased. The most drastic changes in the forest composition have taken place during the last 200 years. Human impact has been a part of the forest dynamics for a long period, but the nature of human impact has changed over time. During AD 850- 1850 the forest was used extensively for grazing, with clearings to create fields for agriculture. Today human impact is most clearly seen in the stand structure and species composition, most notably in even-aged monoculture stands of Picea.
Restoration and management of the future Ecopark should consider forest history, biodiversity and social values. In a local forest history perspective, today's large share of Fagus makes the share of broadleaved trees, all species combined, fairly constant over time. In a regional perspective, however, more broadleaved trees are needed. More broadleaved trees would benefit the biodiversity and social aspects of the Ecopark. The share of broadleaved trees therefore ought to be increased on the expense of even-aged monoculture Picea stands. Visitors to the Ecopark should be informed about what is done in the Ecopark and why, to create a better understanding of the management aims.

Sammanfattning (swe)

Lokal skogshistoria uppvisar inte alltid samma mönster som man kan se i regionala studier. För att förvalta och restaurera ett område är det därför viktigt för resultatet att man känner till den lokala skoghistorien. Denna studie utfördes i den blivande Ekoparken Raslången utanför Olofström, på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Målsättningarna var att 1) skapa en bild av skogshistorien i Ekopark Raslången under de senaste
2 000 åren, 2) undersöka vilka förändringar som skett i trädslagssammansättningen det senaste århundradet, 3) diskutera dessa vegetationsförändringars påverkan på biodiversiteten och 4) omsätta dessa kunskaper i den praktiska skötseln av området. Metoden som användes var främst pollenanalys av en torvlagerföljd. En kronologi för torvproppen skapades med hjälp av 14C-dateringar.

Resultaten visar att den totala andelen beskogad mark har minskat under de senaste 2 000 åren. Lövträd som Quercus och Tilia har minskat, medan Pinus, Picea och Fagus har ökat. De mest drastiska förändringarna har skett under de senaste 200 åren. Mänsklig påverkan har länge varit en viktig drivkraft för skogens förändringar, men typen av påverkan har skiftat under den tid som behandlas av studien. Från 850-1850 e. Kr. användes skogen mest extensivt, för t. ex. bete. Så småningom har också åkerbruk blivit en del av påverkan på landskapet. Idag syns den mänskliga påverkan mest i beståndsstrukturen och artsammansättningen. Mest synligt är det i de likåldriga monokulturerna av Picea.

Restaurering och skötsel av den blivande ekoparken bör ta hänsyn till skogshistoria, biodiversitet och sociala värden. Sett ur ett lokalt skogshistoriskt perspektiv gör dagens höga andel Fagus att andelen lövträd över tid varit ganska konstant, alla arter inräknade. I ett regionalt perspektiv är däremot lövträd en bristvara. En ökad andel lövträd skulle därför gynna biodiversiteten i regionen, såväl som tillföra sociala värden till ekoparken. Andelen lövträd bör öka på bekostnad av monokulturerna av Picea. Besökare i ekoparken bör få information om vad som görs i ekoparken och varför, för att skapa en djupare förståelse av skötselmålen vilket kan öka upplevelsevärdet.

Lokal skogshistoria uppvisar inte alltid samma mönster som man kan se i regionala studier. För att förvalta och restaurera ett område är det därför viktigt för resultatet att man känner till den lokala skoghistorien. Denna studie utfördes i den blivande Ekoparken Raslången utanför Olofström, på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Målsättningarna var att 1) skapa en bild av skogshistorien i Ekopark Raslången under de senaste 2 000 åren, 2) undersöka vilka förändringar som skett i trädslagssammansättningen det senaste århundradet, 3) diskutera dessa vegetationsförändringars påverkan på biodiversiteten och 4) omsätta dessa kunskaper i den praktiska skötseln av området. Metoden som användes var främst pollenanalys av en torvlagerföljd. En kronologi för torvproppen skapades med hjälp av 14C-dateringar. Resultaten visar att den totala andelen beskogad mark har minskat under de senaste 2 000 åren. Lövträd som Quercus och Tilia har minskat, medan Pinus, Picea och Fagus har ökat. De mest drastiska förändringarna har skett under de senaste 200 åren. Mänsklig påverkan har länge varit en viktig drivkraft för skogens förändringar, men typen av påverkan har skiftat under den tid som behandlas av studien. Från 850-1850 e. Kr. användes skogen mest extensivt, för t. ex. bete. Så småningom har också åkerbruk blivit en del av påverkan på landskapet. Idag syns den mänskliga påverkan mest i beståndsstrukturen och artsammansättningen. Mest synligt är det i de likåldriga monokulturerna av Picea. Restaurering och skötsel av den blivande ekoparken bör ta hänsyn till skogshistoria, biodiversitet och sociala värden. Sett ur ett lokalt skogshistoriskt perspektiv gör dagens höga andel Fagus att andelen lövträd över tid varit ganska konstant, alla arter inräknade. I ett regionalt perspektiv är däremot lövträd en bristvara. En ökad andel lövträd skulle därför gynna biodiversiteten i regionen, såväl som tillföra sociala värden till ekoparken. Andelen lövträd bör öka på bekostnad av monokulturerna av Picea. Besökare i ekoparken bör få information om vad som görs i ekoparken och varför, för att skapa en djupare förståelse av skötselmålen vilket kan öka upplevelsevärdet.