Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In the Ethiopian highlands cultivation is dominant up to 2700 m elevation, higher up on the mountain slopes there are numerous scattered farms with little cultivation due to the harsh climate. Here, the economy is based on animal husbandry, with cattle as the most important livestock species. The dominant vegetation above 3500 m is a treeless heathland with Erica arborea and Erica trimera as dominant woody plants. Between the Erica bushes is a lawn of herbs and grass. To give the livestock a better diet and protection, the local people burn the vegetation on a rotation of less than 10 years. This traditional fire management creates a mosaic of patches in the heathland. My purpose of this study was to analyze habitat use and plant selection of free-ranging livestock in these burnt and patchy sub-alpine Erica environments.

The cattle's foraging behavior and selection of forage species were recorded continuously during 7 minute observation periods. All observations were paired with a line transect that followed the cows path. The results show that the cattle spend most of their time actively foraging and use varied foraging strategies in different-aged patches. In 1 year old burns grass/herb "Lawn" covered 65 % and Erica shrub 35 % of the patch. In 3 year old burns Lawn and Erica covers approximately 50 % of the vegetation respectively. The cattle spend most of their time grazing Lawn and the Erica shrub was mainly browsed in the 1 year old patches. The bite size of the Erica shoots varied from 0.4-1.8 mm in diameter, with E. trimera browsed at slightly larger diameters. The cattle moved with an average speed of ca 300 m/hour and most of the walking episodes were 2-10 seconds long. Their time spent on browsing Erica were longer in the younger patches and the Lawn-grazing episodes were longer in the older patches, up to over 200 seconds per episode.
Interviews with two cattle-owners revealed that they had an intimate knowledge of their cattle's daily movements and foraging behavior. They knew of important forage species on the mountain and emphasized the importance of newly burned areas for the cattle's nutrition.

This study shows the importance of the Ericaceous belt for the availability of forage with the right quality and quantity for the cattle herds. Access to fresh shoots of Erica shrub and Lawn species is very important and constitutes the greatest amount of the cattle's diet. Traditional fire management of Erica vegetation creates good pasture land and the study supports decisions for this management of grazing areas in the Ethiopian highlands.

Sammanfattning (swe)

I de Etiopiska höglandet dominerar jordbruk upp till 2700 meter, högre upp längs bergssluttningarna finns flera utspridda gårdar med liten grad av jordbruk på grund av det hårda klimatet. Här baseras inkomsten på boskapsskötsel. Den dominerande vegetationen över 3500 m.ö.h. är ljunghed med Erica arborea och Erica trimera som de dominerande vedartade växterna. Mellan Erica-buskarna finns en gräsmatta av gräs och örter. För att ge boskapen en bättre födotillgång bränner lokalinvånarna ljungheden, med en rotation på mindre än 10 år. Denna traditionella bränningsskötsel skapar en mosaik av olikåldrade fläckar inom hedlandskapet. Mitt syfte var att analysera habitatanvändning och växtselektion av fritt betande kreatur inom detta landskap.

Kontinuerliga iakttagelser av kors betesbeteende och val av växtarter gjordes under 7 minuter långa observationsperioder. Alla observationer parades ihop med en linjetransekt som följde djurens gång. Resultaten visade att boskapen spenderade mesta delen av sin tid på att aktivt beta och använde olika betesstrategier i olika gamla fläckar. I 1 år gamla brännor täckte gräsmattan 65% och Erica-buskarna 35% av vegetationen. I 3 år gamla brännor täckte gräsmatta och Erica-buskarna ca 50% vardera. Boskapen spenderade mesta delen av sin tid med att beta gräsmatta och Erica-buskar betades främst i 1 år gamla brännor. Diametern på de Erica-skott som betades varierade från 0.4-1.8 mm och Erica trimera betades i något grövre diametrar. Boskapen rörde sig med en medelhastighet av 300 meter per timme och de flesta av gångepisoderna var 2-10 sekunder långa. De episoder som spenderades på att beta Erica var längre i de yngre brännorna och de episoder där korna betade gräsmatta var längre i de äldre brännorna, upp till 200 sekunder per episod.

Intervjuer med två boskapsägare visade att de hade god kunskap om deras boskaps rörelsemönster och betesbeteende. De kände till viktiga arter på berget och betonade vikten av tillgång på nybrända områden för boskapen.

Studien visar den stora betydelse som ljungheden har för tillgång på foder med rätt kvalitet och kvantitet för boskapsflockarna. Tillgången till nya skott av Erica-buskar och arter i gräsmattan är väldigt viktiga och utgör den dominerande delen av boskapens diet. Traditionell bränningsskötsel av Erica-vegetation skapar bra betesmarker och studien stödjer den här typen av skötsel i de Etiopiska höglandet.

I de Etiopiska höglandet dominerar jordbruk upp till 2700 meter, högre upp längs bergssluttningarna finns flera utspridda gårdar med liten grad av jordbruk på grund av det hårda klimatet. Här baseras inkomsten på boskapsskötsel. Den dominerande vegetationen över 3500 m.ö.h. är ljunghed med Erica arborea och Erica trimera som de dominerande vedartade växterna. Mellan Erica-buskarna finns en gräsmatta av gräs och örter. För att ge boskapen en bättre födotillgång bränner lokalinvånarna ljungheden, med en rotation på mindre än 10 år. Denna traditionella bränningsskötsel skapar en mosaik av olikåldrade fläckar inom hedlandskapet. Mitt syfte var att analysera habitatanvändning och växtselektion av fritt betande kreatur inom detta landskap. Kontinuerliga iakttagelser av kors betesbeteende och val av växtarter gjordes under 7 minuter långa observationsperioder. Alla observationer parades ihop med en linjetransekt som följde djurens gång. Resultaten visade att boskapen spenderade mesta delen av sin tid på att aktivt beta och använde olika betesstrategier i olika gamla fläckar. I 1 år gamla brännor täckte gräsmattan 65% och Erica-buskarna 35% av vegetationen. I 3 år gamla brännor täckte gräsmatta och Erica-buskarna ca 50% vardera. Boskapen spenderade mesta delen av sin tid med att beta gräsmatta och Erica-buskar betades främst i 1 år gamla brännor. Diametern på de Erica-skott som betades varierade från 0.4-1.8 mm och Erica trimera betades i något grövre diametrar. Boskapen rörde sig med en medelhastighet av 300 meter per timme och de flesta av gångepisoderna var 2-10 sekunder långa. De episoder som spenderades på att beta Erica var längre i de yngre brännorna och de episoder där korna betade gräsmatta var längre i de äldre brännorna, upp till 200 sekunder per episod. Intervjuer med två boskapsägare visade att de hade god kunskap om deras boskaps rörelsemönster och betesbeteende. De kände till viktiga arter på berget och betonade vikten av tillgång på nybrända områden för boskapen. Studien visar den stora betydelse som ljungheden har för tillgång på foder med rätt kvalitet och kvantitet för boskapsflockarna. Tillgången till nya skott av Erica-buskar och arter i gräsmattan är väldigt viktiga och utgör den dominerande delen av boskapens diet. Traditionell bränningsskötsel av Erica-vegetation skapar bra betesmarker och studien stödjer den här typen av skötsel i de Etiopiska höglandet.