Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In this essay dog as a compatible model were put against human. The major histocompatibility complex (MHC) genes were compared between dogs, human, cat and mouse. To evaluate dog as a model and study similarities and differences was the aim with this review.

Dog as a model contributes to understand mechanisms behind autoimmune diseases and showed clearly histological similarities between human and dogs concerning the skin disease mucous membrane pemphigoid (MMP)/cicatricial pemphgioid (CP). Further genetic evidence motivated the choice of using dog as a comprehensive model when the MHC-complex correlated with hypothyroiditis in Doberman dog as it does in human. Physiological similarities with low levels of thyroid hormones (T3 and T4) together with high level of thyroid releasing hormone (TSH) were found in the same way as in human. Clinical and morphological similarities could be seen in dogs with hypothyroiditis and other species but the disease was neither spontaneous nor self-maintained in rodents. Further diseases as rheumatoid arthritis, leishmaniasis and myasthenia gravis were mentioned.

Comprehension of MHC-genes was made between human, dogs, cat and mouse. In genes of dogs a new pseudogene was discovered with loci 181g17.12. The new pseudoegene showed to be related with two earlier known human cDNA.

Common for both man and dogs of an autoimmune disease is that it appears in the middle age. Why castrated male dogs had a lower risk to get hypothyroiditis than spayed female dogs is a question that remains to be answered.

Dogs have a big part to play in investigating the outcome of autoimmune disease and the model contributes a lot.

I detta litteraturarbete togs hund som komparativ modell upp gentemot människa. Generna i
histokompatibilitets-komplexet (major histocompatible complex (MHC)) mellan hund,
människa, katt och mus jämfördes. Syftet var att utvärdera hund som modell och studera
likheter kontra olikheter.
Hund som modell bidrar kraftigt till att förstå mekanismer bakom autoimmuna sjukdomar och
uppvisande av tydliga histologiska likheter i vävnad mellan människa och hund gällande
hudsjukdomen mucous membrane pemphigoid (MMP)/cicatricial pemphgioid (CP). Vidare
visade det sig genetiskt motiverat att välja hund som komparativ modell då det bevisligen
fanns en korrelation mellan MHC-komplexet och sköldkörtelrubbning s.k. hypothyroidism
hos hundrasen doberman. En liknande sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, drabbar
människa. Fysiologiska exempel på likartade diagnoskriterier är låga nivåer av
sköldkörtelhormon (T3 och T4) samt höga nivåer av thyroid- stimulerande hormon (TSH) vid
hypothyroidism både hos människa och hos hund. Mellan andra arter och hund kunde kliniska
och morfologiska likhet skönjas vid hypothyroidism, men sjukdomen är varken spontan eller
självbevarande hos exempelvis gnagare. Övriga autoimmuna sjukdomar som figurerar i
arbetet är reumatologisk artrit, leishmaniasis och myasthenia gravis.
En jämförelse mellan människa, hund, katt och mus gjordes med avseende på generna i
MHC-komplexet. Hos hund presenterades en ny upptäckt pseudogen med locuset 181g17,12.
Hundens nyupptäckta pseudogen visade sig var besläktad med två tidigare kända humana
cDNA.
Gemensamt för både hund och människa är att autoimmuna sjukdomar utbryter i medelåldern.
Varför kastrerade hanhundar löper lägre risk att insjukna i hypothyroidism än steriliserade
tikar är en fråga som borde belysas mer.
Att hund har en mycket stor roll att spela i detektivarbetet att finna svaret på uppkomsten av
autoimmuna sjukdomar är ingen tvekan om.