Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Recent studies on vegetation history in the Swedish Scandes have altered the view on deglaciation and patterns of vegetation colonization. It is now suggested that the mountains were deglaciated earlier than previously thought and the climate being warm enough to allow thermophilous tree species to establish further north than generally thought. Macrofossil finds from the area around Storulvån in western Sweden confirm that Ulmus glabra, Quercus robur and Corylus avellana have been present during the early Holocene.
The aim of the study is to evaluate occurrences of pollen from thermophilous deciduous tree species in pollen diagrams from the Storulvån area in the southern Scandes where macrofossils from these species have been found and dated. A mire close to the macrofossil site on the southern slope of Mt. Getryggen was selected for the study and two parallel cores were taken for pollen analysis. The results showed recordings of Quercus, Tilia, Ulmus and Corylus, mainly between 7500 and 2800 calibrated years before present. The thermophilous tree species have grown in this area on their distributional limits and their pollen productivity has most likely been reduced if not occasionally even impaired. So general lowest pollen percentage limits that have been sometimes used as an indication of local presence must be treated with care, and validation of local presence must be done by other means and through comparison with similar studies and macrofossils. The present results were compared to similar pollen studies performed in the area and the results suggest that here the low pollen shares of Quercus, Tilia, Ulmus and Corylus, are in fact local imprints that can be interpreted as originating from trees that grew in the study area. It can be concluded that Quercus, Tilia, Corylus and possibly Ulmus most likely have been present on the prosperous south-facing slope during periods of favourable climate.

Sammanfattning
Nya vetenskapliga rön har förändrat synen på klimatet under tidig Holocen. Modern forskning indikerar att isavsmältningen i södra Skanderna skedde tidigare än man trott. Klimatet under tiden efter isavsmältningen var även tillräckligt varmt för att värmeälskande, nemorala trädslag skulle kunna etablera sig i de södra fjälltrakterna. Makrofossiler påträffade i området kring Storulvån i västra Jämtland bekräftar förekomst av Ulmus glabra, Quercus robur and Corylus avellana under Holocens inledande århundraden.
Syftet med studien är att undersöka förekomsten av nemorala trädslag i Storulvåområdet under hela Holocene genom att utvärdera förekomsten av pollen av Ulmus, Quercus, Tilia och Corylus i torvlagerföljder. En fråga är huruvida de vanligen låga halterna av pollen av dessa trädslag är tolkningsbara; dvs. går det att avgöra om dessa pollen kommer från lokala individer alternativt bestånd eller om de transporterats ifrån från avlägsna skogar? En myr i Getryggens sydsluttning på norra sidan av Storulvån valdes ut för provtagning och två parallella borrkärnor togs för pollenanalys. Resultaten påvisar pollen från Quercus, Tilia, Ulmus och Corylus, huvudsakligen från perioden mellan 7500 och 2800 kalibrerade år före nutid. Om dessa nemorala trädslag har kunnat etablera sig i sluttningen har de växt långt ifrån deras naturliga utbredningsområde och vilket bör ha medfört att deras förmåga att producera pollen har varit nedsatt, om inte periodvis helt förhindrad. De lägsta procentgränser man ibland använder som ett indirekt mått på lokal närvaro måste därför användas med försiktighet. Istället jämförs studiens resultat med liknande pollenstudier och makrofossilstudier som utförts i området. Slutsatsen är att även låga halter av pollen från Quercus, Tilia, Corylus och möjligtvis Ulmus kan tolkas som ett resultat av pollenspridning från träd som har vuxit på den klimatiskt gynnsamma sydsluttningen under perioder av fördelaktigt klimat.

Syftet med studien är att undersöka förekomsten av nemorala trädslag i Storulvåområdet under hela Holocene genom att utvärdera förekomsten av pollen av Ulmus, Quercus, Tilia och Corylus i torvlagerföljder. En fråga är huruvida de vanligen låga halterna av pollen av dessa trädslag är tolkningsbara; dvs. går det att avgöra om dessa pollen kommer från lokala individer alternativt bestånd eller om de transporterats ifrån från avlägsna skogar? En myr i Getryggens sydsluttning på norra sidan av Storulvån valdes ut för provtagning och två parallella borrkärnor togs för pollenanalys. Resultaten påvisar pollen från Quercus, Tilia, Ulmus och Corylus, huvudsakligen från perioden mellan 7500 och 2800 kalibrerade år före nutid. Om dessa nemorala trädslag har kunnat etablera sig i sluttningen har de växt långt ifrån deras naturliga utbredningsområde och vilket bör ha medfört att deras förmåga att producera pollen har varit nedsatt, om inte periodvis helt förhindrad. De lägsta procentgränser man ibland använder som ett indirekt mått på lokal närvaro måste därför användas med försiktighet. Istället jämförs studiens resultat med liknande pollenstudier och makrofossilstudier som utförts i området. Slutsatsen är att även låga halter av pollen från Quercus, Tilia, Corylus och möjligtvis Ulmus kan tolkas som ett resultat av pollenspridning från träd som har vuxit på den klimatiskt gynnsamma sydsluttningen under perioder av fördelaktigt klimat.