Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Chronic valvular disease (CVD) is the most common cardiac disease in dogs, which account for 75% of all the cardiac cases. Cavalier King Charles spaniel (CKCS) is the most affected breed and it´s 13th times more likely that a CKCS, between the age of 7-10 years, will die or be euthanized for cardiac disease, compared with other breeds. The prevalence has been proven to bee independent of coat color and weight but highly dependent on age and gender in CKCS.

In 2001 the Swedish Kennelclub and the Special club for cavalier King Charles spaniel created a breeding program against CVD in CKCS. In this program dogs are not allowed to breed until 4 years of age and have to have a heart auscultation without murmurs. If a breeding dog is under 4 years of age but its parents is over 4 years of age and have a heart auscultation without murmurs, it's allowed to breed if it has a heart auscultation without murmurs and is over 2 years of age. This breeding program has so far not been evaluated and the effects have been unclear.

The aim with this study is to study the prevalence of CVD in 6 years old CKCS born in 2001, the first year of the breeding program. The result will help evaluate the effects of the breeding program and show whether the prevalence of CVD in CKCS has decreased or not since 2001. The findings in this study can be used as a start of a discussion whether any changes are necessary in the breeding program or not.

The results in this study shows that the prevalence of CVD in 6 years old CKCS is 52%. This shall be compared with the prevalence of 35,5% between 1985-1991. This finding can be explained to a certain degree by the fact that the investigated populations not match each other. But the conclusion must bee that the breeding program has had no detectable or significant effect on the prevalence of CVD in 6 years old CKCS.
The reasons to these results are presumably many. One not neglectable is that the age when the dogs are allowed to breed was set to low, 4 years instead of 5 years for the males and 6 years for the bitches as initially suggested in earlier research at the Swedish University of Agricultural Sciences. As a limited proportion of dogs have developed a heart murmurs at 4 years of age, this might have led to that too few dogs were excluded from breeding, which, in turn, might have reduced the impact of the breeding scheme. Other possible reasons could be poor breeder compliance to the program, using of breeding dogs in other countries and import of breeding animals.

To get a more certain picture of how the breeding program works over time a similar investigation to the present could be performed. This would allow comparisons between two comparable populations.

Kronisk hjärtklaffsdegeneration (KHD) är den vanligaste förekommande
hjärtsjukdomen hos hund och utgör 75% av de årliga hjärtfallen. Hårdast drabbad är
rasen cavalier King Charles spaniel (CKCS) där det är 13 gånger vanligare att hundar
i intervallet 7-10 år dör/avlivas på grund av hjärtsjukdom jämfört med andra raser.
Förekomsten av blåsljud har i tidigare studier visat sig vara oberoende av färg och
vikt men beroende av ålder och kön hos CKCS.
2001 startade Svenska Kennelklubben (SKK) i samarbete med Specialklubben för
cavalier King Charles spaniel (SCKCS) ett avelsprogram för att minska förekomsten
av KHD hos CKCS. Detta avelsprogram går ut på att hundarna inte är tillåtna att gå i
avel förrän vid 4 års ålder och måste då ha en hjärtauskultation utan anmärkning. Är
avelshunden under 4 år men dess föräldrar över fyra år och har en hjärtauskultation
utan anmärkning, får avelshunden gå i avel om den har en hjärtauskultation utan
anmärkning och är minst 2 år gammal. Detta avelsprogram har till dags dato inte
utvärderats varför effekterna av insatta åtgärder är oklara.
Syftet med denna studie är att studera prevalensen av KHD hos 6 åriga CKCS födda
2001 under avelsprogrammets första år. Resultatet kommer visa avelsprogrammets
effekter på förekomsten av KHD hos 6 åriga CKCS och skapa kunskap för diskussion
om huruvida förändringar i avelsarbetet är nödvändiga.
Resultatet i denna studie visar att frekvensen av KHD hos 6 åriga CKCS, 6 år efter
införandet av avelsprogrammet är 52%, detta skall jämföras med motsvarande
frekvens på 35,5% mellan 1985-1991. Skillnaden kan delvis förklaras av att de
undersökta populationerna inte motsvarar varandra. Slutsatsen måste ändå bli att
avelsprogrammet inte gett någon mätbar reducering av frekvensen KHD hos CKCS.
Orsakerna till detta kan vara många. En icke obetydande orsak är att SCKCS vid
införandet av avelsprogrammet fastställde avelsspärrarna till 4 år för föräldradjuren.
Baserat på resultat i tidigare studier vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU),
föreslogs initialt åldersgränser på 5 år för hanar respektive 6 år för tikar som lämpliga
avelsspärrar vid införandet av ett avelsprogram. Eftersom en begränsad andel hundar
har utvecklat blåsljud vid 4 års ålder kan detta ha lett till att en för låg andel hundar
med KHD uteslutits från avel och därmed minskat avelsframstegen. Andra möjliga
anledningar kan vara att avelsprogrammet inte följts som det är tänkt samt
utlandsparningar och import av avels hundar med okänd bakgrund.
För att få en säkrare bild av hur avelsarbetet fungerar på längre sikt bör uppföljande
undersökningar göras då en liknande population hundar undersöks. Detta för att
erhålla en säkrare bedömning av avelsprogrammets effekt, som kan ligga till grund
för beslut om huruvida förändringar i avelsprogrammet är nödvändiga.