Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Dålig klövhälsa är ett av de vanligaste problemen inom mjölkproduktionen och klövsulesår är den klövsjukdom som kostar mest. Trots detta är den vetenskapliga dokumentationen kring vilken som är den bästa behandlingen av klövhornsskador (t.ex. klövsulesår och sår/böld i vita linjen) sparsam. Syftet med det här arbetet var att öka kunskapen kring klövhornsskador och dess behandlingsmöjligheter. Hypotesen var att tillfrisknanden skiljer sig hos de kor som får kloss som behandling jämfört med dem som inte får det. Arbetet är uppdelat i tre delar, en litteraturstudie som till största del bygger på vetenskapliga artiklar, intervjuer med svenska klövvårdare och genomgång av statistik från klövhälsoregistret gällande behandlingsfrekvens i relation till utslagsrisk.
I Sverige infördes det den 1 januari 2016 en ersättning kallad ”Klövpengen” som lantbrukare kan söka. Syftet med den var och är att förbättra klövhälsan hos mjölkkor. Efter att ersättningen infördes har antalet registrerade klövverkningar ökat från ca
350 000 till ca 500 000 om året – vilket förhoppningsvis leder till bättre klövhälsa. Bakgrunden till hur klövhornsskador uppkommer är inte helt klarlagd, men vid allvarliga klövhornsskador har läderhuden skadats så kraftigt att hornproduktionen avstannat och läderhuden blottas. Mjölkutbytet minskar under långa perioder och fertiliteten påverkas negativt. En av de viktigaste åtgärderna för att motverka klövhornsskador är tidig och effektiv behandling. Litteraturen pekar på att en kloss på den friska klövhalvan minskar smärtan och påskyndar läkningen.
Intervjuernas huvudfråga gällde klövvårdarnas inställning till klossbehandling. Många var positiva till att klossa kor, medan vissa hade en negativ inställning till det. De flesta var nöjda med antalet klossar de sätter, medan vissa hade velat sätta fler än de gör. Diagnosen som klossas oftast enligt klövvårdarna var allvarligt klövsulesår, tätt följt av sår/böld i vita linjen. Enligt klövhälsorapporterna behandlades bara 40 % av de allvarliga såren med kloss.
Det var bara två signifikanta skillnader som var till klossens fördel när klossens påverkan på utgångsrisken analyserades. De signifikanta skillnaderna var för totalantalet registreringar på diagnoserna ”böld” och ”böld och sår” hos förstakalvare. Av resultatet att döma fick hypotesen delvis förkastas.

Claw health is one of the biggest health challenges in milk production. Sole ulcer is the most expensive diagnosis causing lameness. Despite of this, scientific publications on the treatment of claw horn disorders (e.g. sole ulcer and white line disease) are rare. The purpose of our work was to increase the knowledge about claw horn diseases and their treatment. Our hypothesis was that the recovery differ between cows who got a block
(on the healthy half of the claw) and cows who didn´t. The work consists of three parts, a study of literature which is mainly based on peer review articles, interviews with Swedish claw trimmers’ and an analysis of statistics of the frequency of sole ulcer treatments in relation to risk of culling.
A welfare reimbursement available for farmers was introduced in Sweden in 2016 called “Klövpengen”. The aim with “Klövpengen” was to improve the claw health of dairy cows by trimming twice yearly. After the reimbursement was introduced, the number of recorded claw trimmings increased from about 350 000 to about 500 000 a year. Hopefully, it will lead to a better claw health in Sweden. Why the claw horn disorders occur is diffuse. At severe claw horn disorders the horn production is disturbed and the corium is exposed. The milk yield decreases during long periods and the fertility is adversely effected. One of the most important measures to prevent claw horn disorders is early and effective treatment. Some literature means that a block decrease the pain and improve recovery.
The big question of the interviews was about the claw trimmers’ attitude to use a block and bandage at treatment. Many claw trimmers’ had a positive attitude to blocks, but some were negative. The majority was pleased with the number of blocks they used, but some were not. Severe sole ulcers was the diagnosis where blocks were used most often, according to the claw trimmers. White line disease was also high up in the list. According to the records of claw health only 40 % of severe sole ulcers were treated with block.
There were only two significant differences, which were in favor of the block. Thus, the risk of culling increased if not a block was used when treating "abscess" and
"abscess and ulcer" in first lactation. Despite of this, the hypothesis was partially rejected. However, the treatments were not randomized, which means that the foot trimmers obviously made good decisions when to use a block.