Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Electroretinography is an examination method where the function of the retina is objectively assessed. In 2002 the European College of Veterinary Ophthalmology (ECVO) published a proposition to a standard on how to perform ERG examinations, to facilitate comparison of results and to make it possible to repeat examinations.

The purpose of this study was to validate parts of the canine ERG protocol suggested by the ECVO. Our principal aim was to study if there is any interference at the recommended stimulus intervals for dark-adapted rod- and combined rod-/cone responses.

The results show that there is an effect on the a- and b-wave amplitudes when different stimulus intervals are employed. When all examined intervals are pooled, there is an increase in the median b-wave to each consecutive dim, white (rod) stimulus in a series of four. When bright stimuli were used, there is an initial increase and then a decrease in the median b-wave amplitude. In contrast, the a-wave amplitudes decreased for each consecutive stimulus. We believe that the decrease in a-wave amplitude and later b-wave amplitudes in response to bright stimuli is due to light adaptation of the rods. However, the increase in dark-adapted b-wave amplitude to dim stimuli has, to our knowledge, not been described previously. It may be caused by contribution from the cone system or other post-receptoral circuits in the retina, but this requires further investigation. The clinical relevance is probably limited, but may certainly add to the variation between individuals and therefore limit the possibility for diagnosing more subtle abnormalities of the canine retina. Furthermore, we found that the maximum impedance recommended by the ECVO, 2 kΩ, can be exceeded without any obvious effect on the quality and reproducibility of the ERG. Thus we suggest that the maximum impedance has to be less than 7 kΩ and preferably less than 5 kΩ.

Elektroretinografi är en undersökningsmetod där funktionen hos retina studeras objektivt. År 2002 publicerades ett förslag till en standard för hur ERG-undersökningar ska genomföras på hund av European College of Veterinary Ophthalmology (ECVO) med syfte att underlätta jämförelse av resultat och öka reproducerbarheten i undersökningarna.
Syftet med denna studie var att validera vissa av de rekommendationer som ECVO fastställt. Huvudmålet var att studera om interferens uppstår för stav- respektive kombinerade stav- och tappsvar i mörker, vid upprepad ljusstimulering med de stimulusintervaller som ECVO rekommenderar.
Resultaten visar att amplituden påverkas vid användandet av olika intervall mellan blixtar. Vid användning av svaga stimuli (motsvarande den ljusintensitet som rekommenderas för stimulering av stavarna) ses en stegring av medianamplituden för b-vågen för varje individuellt respons i en serie om fyra. Vid starka stimuli ses först en ökning och sedan en nedgång i medianamplituden för b-vågen. För a-vågen ses däremot en successiv minskning i amplitud för upprepade blixtar. Det är sannolikt att minskningen i a-vågsamplitud samt b-vågsamplitud för de senare responserna som svar på starka blixtar beror på en ljusadaptation av stavarna. Ökningen i b-vågsamplitud då svaga stimuli användes är, vad vi känner till, inte tidigare beskriven utan kan vara orsakad av ett bidrag från tappsystemet eller från retinala kretsar på post-receptornivå. Detta kräver dock ytterligare undersökningar. Den kliniska relevansen är troligen begränsad men kan öka variationen mellan individer och därför inskränka möjligheterna att diagnostisera mera subtila abnormaliteter i retina hos hund. Vi har vidare funnit att den maximala impedansen som anges i ECVOs rekommendationer, 2 kΩ, kan överskridas utan att kurvornas kvalité eller reproducerbarhet påverkas negativt. Vi föreslår därför att den maximala impedansen ska vara lägre än 7 kΩ, men bör understiga 5 kΩ.