Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The high incidence of cranial cruciate ligament injury in dogs results in both
suffering and significant costs due to treatment and care of affected dogs. Today
there are several different technics for surgical treatment in dogs with ruptured
cranial cruciate ligament. At University Animal Hospital (UDS), SLU, in Uppsala
two fundamentally different methods; TPLO (Tibial Plateau Leveling Osteotomy)
and external fixation with suture material are practiced.

The aim of this study was to estimate if the different surgery technics result in any
difference regarding the function of the dog in a long term perspective. Since
motion and function are very affected by arthritis, was the purpose also to
determine if there are any differences in developing arthritis between dogs
surgical treated with external fixation respectively with TPLO. Development of
arthritis is common after surgery or traumatic injuries in a joint, such as cruciate
ligament rupture.

Unfortunately was the number of dogs in the study to small to achieve two
comparable groups. Furthermore not all dogs could be included in all parts of the
study due to different reasons. During the work a number of different parameters
that, by itself or in combinations, affect the long term outcome of a dog with
cranial cruciate ligament rupture been studied.

From the limited number of dogs in the study one could state that neither of the
surgical techniques seemed to accomplish a total recovered dog. A larger
proportion in the group of dogs treated with TPLO had a lower degree of
development of arthritis than the dogs treated with external fixation. But the
TPLO-group seemed to have more frequent rehabilitation training during a longer
period than the dogs treated with external fixation. One could also establish that
there were significant differences between the individuals regarding the time from
confirmed injure to surgery. It was not possible to say if this was of any
importance for the long term outcome, but the material indicated a relation
between time and preoperative osteoarthritis.

No certain conclusions could be made due to the limited number of dogs in this
study. That the incidence and progression of osteoarthritis has a decisive impact
on the function of a dog is known. This study showed a number of parameters that
most likely had an effect on the progression of arthritis and hence the function of
the dog. However the interpretation of the results was not clear. If it was the time
between injure and surgery, the choice of surgical technique or the extent of
rehabilitation that affected the function of the dog in a long-term perspective,
could not be established. The most likely, is probably that it were a combination
of time, surgical technique and rehabilitation that settled the final result.

Den höga frekvensen av skada på främre korsbandet hos hund medför både
lidande och stora kostnader för behandling och vård av drabbade hundar. Det
finns idag flera olika tekniker för att kirurgiskt behandla hundar med en främre
korsbandsruptur. På Universitetsdjursjukhuset (UDS) vid SLU i Uppsala använder
man två principiellt helt olika metoder; TPLO (Tibia Plateau Leveling Osteotomy)
och extern fixering med hjälp av lina.
Syftet med detta arbete var att bedöma om de olika operationsteknikerna resulterar
i några skillnader avseende hundens funktion i ett längre perspektiv. Då rörelse
och funktion till stor del påverkas av artros, var syftet även att specifikt undersöka
om det finns någon skillnad i artrosutveckling mellan hundar opererade med lina
respektive med TPLO. Artros är en vanlig utveckling till följd av kirurgi eller
traumatiska skador i en led, som exempelvis korsbandsskada.
Antalet hundar i studien var tyvärr får litet för att få fram två jämförbara grupper.
Dessutom kunde inte alla hundar användas till alla delar av studien av olika skäl.
Under arbetet har det dock studerats flera olika faktorer som var för sig eller i
kombination påverkar en korsbandskadad hunds långsiktiga prognos.
Från det i studien begränsade antalet hundar kunde man dra slutsatsen att ingen av
operationsmetoderna tycktes ge en helt återställd hund. En större andel av de
TPLO-opererade hundarna hade dock en lägre grad av artrosutveckling än hos de
hundar som hade opererats med extern fixering. TPLO-gruppen verkade dock ha
vattentränat mer frekvent och under längre tid än de linopererade hundarna.
Konstateras kunde också att det var stora skillnader mellan individerna avseende
tid från konstaterad skada till operation. Hur stor betydelse detta hade för det
långsiktiga resultatet gick ej att bedöma, men det fanns i materialet indikationer
på ett samband mellan tiden och förekomsten av preoperativ osteoartros.
Således kunde inga säkra slutsatser dras på grund av det begränsade antalet
hundar i denna studie. Att förekomsten och utvecklingen av osteoartros har en
avgörande betydelse för hur väl en hund fungerar är känt. Denna studie visade på
ett antal faktorer som sannolikt påverkade artrosutvecklingen och därmed hundens
funktion. Tolkningen av resultaten var inte entydiga. Huruvida det är tiden mellan
skada och operation, val av operationsmetod eller omfattningen av
rehabiliteringsträning som påverkade hundens funktion i ett längre perspektiv,
kunde inte fastslås. Det kanske mest sannolika, är att det var en kombination av
tiden, operationsmetod och rehabilitering som avgjorde det slutliga resultatet.