Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Scintigraphic examination of the esophagus has for some time been the method of choice for the study of motility dysfunction in humans. The method has not yet been described for horses hence the lack of reference values for passage time for a bolus through the esophagus in healthy subjects. The purposes of this study were to measure passage velocity and time for a bolus to pass through the esophagus in healthy subjects, as well as to evaluate the reproducibility of the method. Eight warm-blooded trotters were used in the study. The horses were sedated with a low dose of Acepromazine prior to onset of the study. The esophagus was divided into five sections by radioactive markers and two bolus passages per section were registered with a gamma camera. Three different passage times were calculated: the time for passage from the larynx to the cardia, through the cardia and from the larynx into the stomach. The velocities through the five different sections of the esophagus were calculated using the length of the esophagus and the passage times. The average speed in the cervical portion of the esophagus were proximally 40 ± 4.1 centimeter per second and distally 37 ± 6.6 centimeter per second. The velocity decreased as the bolus moved caudally in the esophagus. The passage time from the larynx to the cardia was 4.2 ± 0.6 seconds, through the cardia 2.4 ± 0.6 seconds and the total passage time was 6.6 ± 0.7 seconds. A few horses showed gastroesophageal reflux and retention of the bolus in some of the sections of the esophagus. The coefficient of variation the velocity for the repeated studies of each individual varied between 10 and 30 percent between the esophagus sections. Despite the great variation in reproducibility, we estimate that the method is functional in clinical work, since motility dysfunction in the esophagus is reflected in marked prolongation of the passage time. Some of the advantages with scintigraphic examination are that the method is simple and practical, causes little or no suffering to the patient and exposes the staff for a lesser dose of radiation than ordinary radiography.

Scintigrafisk undersökning har under en längre tid använts vid utredning av motilitetsproblem i esofagus inom human medicinen. Metoden finns inte beskriven för häst i internationell litteratur och det saknas normalvärden för en bolus passage genom esofagus. Syftet med studien var att mäta en foderbolus passagehastighet och passagetid genom esofagus hos friska hästar, samt utvärdera metodens reproducerbarhet. Åtta varmblodiga hästar användes i studien och dessa sederades med en låg dos acepromazin inför studien. Esofagus delades in i fem avsnitt med hjälp av radioaktiva markörer och två boluspassager per avsnitt registrerades med gammakamera. Passagetid från svalg fram till cardia, genom cardia samt från svalg in i magsäck beräknades. Utifrån esofagus längd och passagetiden kunde passagehastigheten genom de fem olika esofagusavsnitten beräknas. Medelhastigheten i cervikala delen av esofagus var proximalt 40 ± 4,1 centimeter per sekund och distalt 37 ± 6,6 centimeter per sekund. Hastigheten minskade ju längre caudalt i esofagus bolusen kom. Passagetiderna var 4,2 ± 0,6 sekunder från svalg till cardia, 2,4 ± 0,6 sekunder genom cardia och den totala passagetiden var 6,6 ± 0,7 sekunder. I vissa avsnitt hos några av hästarna observerades gastroesofageal reflux och retention av bolus. Variationskoefficienten för passagetiderna vid upprepade studier på samma individ varierade mellan 10 och 30 procent. Trots att reproducerbarheten varierar mycket bedömer vi att metoden är kliniskt praktiskt fungerande, eftersom motilitetsrubbningar i esofagus avspeglar sig i distinkt förlängda passagetider. Några fördelar med metoden är att den är enkel och praktisk samt medför inget eller litet lidande för patienten. Dessutom utsätts personalen som arbetar med patienterna för en mindre strålningsdos än vid vanlig röntgenundersökning.