Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Changing of the hoof angle is a common method for the treatment of many lameness-related conditions (Moyer 1980; Stashak 2002). Various studies in the literature have indicated different results of the effect of changing the hoof angle on the movement of the distal limb. Our study investigated the effect of raising the heel of the forelimbs by 10,7 mm on the movement of the distal limb. Horses trotted on a treadmill at several predetermined speeds. The kinematics of the distal limb was determined and variables including the extension of the fetlock joint were determined. The kinematics of the distal limb were significantly altered. The results indicated that at higher speed the fetlock joint is less extended. These results were counter intuitive and need validation. These results are though interesting as they do not support the common supposition that raising the heel would result in increased extension. Therefore, therapies using changes in hoof angle need to be validated as to their true effect.

Att förändra hovvinkeln är en vanlig metod för att förändra rörelsemönstret hos en
häst och används även som behandling vid flera typer av hältor (Moyer 1980;
Stashak 2002). Det finns många indikationer och metoder som är mer eller mindre
förankrade till vetenskapligt bevisade slutsatser. Kunskap om hur hastighet
påverkar kinematik och belastning behövs för att undvika att vi felbehandlar våra
hästar. Syftet med den här studien var att göra en pilotstudie för att se om det
finns tendenser till att hastigheten påverkar distributionen av den ökade
belastningen i det distala benet vid användande av traktkil.
Tidigare studier har visat skilda resultat. Vårat resultat visar att med en traktkil på
10,7 mm (motsvarar en ökning av hovvinkeln på 5-6°) förändras
rörelseförhållanderna i kotleden. Vi ser en signifikant minskning av
genomtrampet vid 7m/s. Genomtrampet förskjuts i tid i understödsfasen i alla
hastigheter (4-8 m/s) och vi har en ökad vinkel på skenbenet vid upplyftning av
hoven. Frågan är hur vi ska tolka dessa resultat. Tidigare studier som har visat att
genomtrampet minskar har utförts i långsam trav och med fastklistrade
markörer(Willemen et al 1999, Sheffer and Back 2001). Andra studier har visat att
genomtrampet ökar alternativt inte förändras med traktkil. Dessa studier har
utförts med kirurgiskt fästade markörer i skritt och i långsam trav (Chateau et al
2004 och 2006). Om det är på grund av att vid försök med klistrade markörer rör
sig huden över det underliggande benet och vi får ett felaktigt resultat eller det är
för att belastningen faktiskt påverkas av hasigheten är svårt att säga. Det tredje
alternativet är att både hastigheten och hur markörerna är fästade påverkar
resultatet. En studie där man jämför kirurgiskt fästade markörer och klistrade
skulle underlätta tolkningen av resultaten i detta försök och i kommande liknande
försök.